Göran Hägglund om utrikespolitiken

Göran Hägglund skriver i Sveriges röst har tystnat om behovet av en ny utrikespolitik. Särskilt intressant blir det när han går in på FN och folkrätten:

Medan Kristdemokraterna och de andra partierna i Allians för Sverige alltid ställer människan före stater, sitter partierna i den trötta Vänsterkartellen fast i åldrade åsikter om hur världen ska fungera. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik kan inte förlita sig på att FN alltid fattar rätt beslut eller att FN aldrig kan göra fel.
FN måste reformeras därför att FN behövs.
Folkrätten innehåller principkrockar som i extremfall kan försvåra insatser för att rädda liv. Militära insatser är inget att ta lätt på, men inte heller räcker alltid sanktioner och politiska hot för att kommunicera med repressiva diktaturer.

Hägglund har helt rätt i att Sverige måste se sig om efter andra möjligheter för agerande när FN misslyckas. Utrikespolitiken måste handla om att sätta människovärdet i främsta rummet, och det är verkligen rimligt att fundera på det rätta i att ta ett kinesiskt eller ryskt veto i säkerhetsrådet som intäkt för att vara passiv.

Efterlängtad tysk tydlighet gentemot Ryssland

Att Vladimir Putins kollega i Berlin inte längre är polaren Schröder har fått snabba och positiva konsekvenser för den tyska linjen gentemot Ryssland. Gerhard Schröder hävdade på sin tid att ”Putin är en demokrat helt igenom”, medan Angela Merkel intar ett betydligt mer distanserat förhållningssätt. Om detta rapporterar SvD:

Angela Merkel som är uppväxt i DDR och har sett kommunismen inifrån skulle aldrig drömma om att så förbehållslöst stötta Putin.

Positivt är också att Merkel uppmärksammar det otroligt viktiga arbete som bedrivs av pro-demokratiska i Ryssland:

Efter överläggningarna med Putin mötte Merkel representanter för NGO:s, från staten fristående organisationer, och aktivister från ryska medborgarrättsgrupper, något som Schröder eller tidigare tyska regeringschefer aldrig någonsin gjort.

Merkel kommer tyvärr att begränsas av socialdemokraterna (SPD) under hela mandatperioden, men känslan av att Tyskland håller på att svänga in på ett annat, bättre spår finns definitivt där.