Ska Anders Fogh Rasmussen be om ursäkt?

Den danska regeringen har, enligt Paul Marshall i The Mohammed Cartoons, inget att be om ursäkt för:

Defending freedom of religion and freedom of the press requires distinguishing who is being criticized, and distinguishing criticism from threats. It is one thing to condemn Jyllands-Posten for offending millions of people. It is a very different thing to criticize the Danish or other governments, since the criticism itself, even apart from invidious calls for cartoonists to be punished by the state, assumes that government should control the media. Saudi Arabia, Iran, and their authoritarian brethren, as well as jihadist vigilantes, are attempting to export and impose their media censorship and version of sharia on the world at large, using economic pressure, international organizations, or violence.

…Finally, amid current calls for ”toleration” and ”respect for belief,” we need to be very clear about the distinction between religious toleration and religious freedom.

Religious toleration means not insulting somebody else’s religion, and it is a good thing. But religious freedom means being free to reject somebody else’s religion and even to insult it. Government should want and encourage its citizens to be tolerant of one another, but its primary responsibility is to protect its citizens’ rights and freedoms. The fact that people are sometimes insulted is one cost of freedom. The Jyllands-Posten affair calls us to uphold that principle internationally as well as domestically.

Reagan: 25 år sedan installationen

Det är i år 25 år sedan en utav 1900-talet största ledare, Ronald Reagan, installerades som president. Detta uppmärksammas av GOP genom en hyllningsvideo.

Hans principfasthet är väl värd att reflektera över. Reagan påminner mig om att politiken faktiskt inte alltid är en gråzon. Hans uppmaning i Västberlin till Gorbatjov att riva ner Berlinmuren var ett brott mot konventionen, men är just därför ett oförglömligt ställningstagande för friheten.

Synpunkter från Danmark

Nicolaj Bang, internationell sekreterare i danska Konservativ Ungdom, har med anledning av de våldsamma protesterna i den muslimska världen skrivit en krönika med rubriken Dannebrog i flammer:

Föraktet är riktat mot det faktum , att vi i ett litet perifert land har rätt att säga, skriva och teckna i stort sett vad vi har lust till – knappast ett nämnvärt hot mot de 1,2 miljarder människor, som lever i den muslimska världen. Därför är reaktionerna också obegripliga för en västerlänning, som är uppvuxen i ett samhälle med en lång tradition av att sätta ett kritiskt frågetecken vid varje auktoritet – inte minst de religiösa.

… Var det så fel av Jyllandsposten att publicera de tolv teckningarna?

Ja och nej.

Ja, eftersom vi därmed indirekt har stöttat regimerna i Mellanöstern, och har fått här boende muslimer att känna sig kränkta, varvid den mycket behövliga integrationen hämmas.

Nej, eftersom saken främst visar oss, att den bristande ytttrandefriheten i Mellanöstern inte enbart kan skyllas på korrupta regimer, men att det i hög grad är tal om en kulturskillnad mellan öst och väst – en skillnad vi har att förhålla oss till.

Ja, eftersom det kommer att vara omöjligt för danskar att bedriva demokratifrämjande arbete i Mellanöstern under en lång tid framöver.

Nej, eftersom vi under de senaste åren har pålagt oss en självcensur, som i verkligheten är ett långt större hot mot vår demokrati, än vad ett par flygplan som åker in i ett höghus någonsin kommer att vara.

… Den tidning som nästa gång publicerar en karikatyrteckning av Muhammed – inte som provokation, inte som ett hån, inte som ett experiment, utan på grund av att en given situation berättigar satiren – är den som verkligen kan hävda sig vara yttrandefrihetens väktare.

Om vi önskar att folk ska förstå och stödja demokratin, så ska vi inte gömma delar av den i en missförstådd tolerans. Därför ska vi behandla muslimer på samma sätt som alla andra – med respekt, kärlek, och bitande satir!