Vi har i Sverige en lagstiftning som innebär att en person med HIV är skyldig att berätta om sin sjukdom för sin sexualpartner. Högst logiskt eftersom HIV leder till AIDS, som hittills skördat 30 miljoner människoliv.
Men RFSU har en annan uppfattning. Deras ordförande Lena Lennerhed tycker att lagstiftningen är ”kontraproduktiv”:
Informationsplikten riskerar att invagga människor i en falsk trygghet, där man utgår från att den som inget säger är fri från hiv. Smittskyddslagen lägger hela ansvaret på den smittade.
Om en person med HIV inte berättar om sin sjukdom för sin tilltänkta sexualpartner så finns det inget försvar för detta. Självklart har båda parter en skyldighet att ta ansvar, men frågan här handlar ju om huruvida samhället ska ha sanktionsmöjligheter gentemot en person som underlåter att informera om en potentiellt dödlig sjukdom. Är det inhumant? Knappast. Det vore inhumant att inte arbeta för att liv räddas.
Men Lennerhed vill inte tvinga någon att informera om sin sjukdom. En inställning som i förlängningen innebär en livsfarlig gambling med människors hälsa.
Marcus Svensson vid Smålandsposten skriver bra om samma ämne, Skyll dig själv:
…i praktiken betyder det att ingen kan ställas till svars. Genom att förminska betydelsen av vetskapen om sjukdomen hos den som är smittad reduceras istället personliga ansvarstagandet. Budskapet från lagstiftaren till den smittade blir då: skyll dig själv.
