Förbundsordförande KDU
Hittills har två ombud trotsat arbetsordningens regler om att inlägg ska ha med ärendet att göra, och passat på att kritisera FRA-lagen. Nyss avslutade Christina Doctare sitt anförande med följande ord:
För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras. Det vill säga FRA-lagen!
På nästa års riksting ska frågan upp på riktigt, då ska Kartago förstöras!
Göran Hägglund talade nyss på rikstinget. Det var ett bra och inspirerande tal som spände över många områden, men följande ideologiska resonemang förtjänar särskilt att lyftas fram:
Vi tror inte på välfärdsstaten. Vi tror på välfärdssamhället.
Där människor hellre står på egna ben än är i det offentligas händer. Där det finns utrymme för medmänsklighet.
Där kyrkor, samfund, idrottsrörelsen, scoutrörelsen och andra ideella föreningar är omistliga delar av samhället.
Där den lilla människan står i centrum. Och där betydelsen av gemenskap mellan människor betonas.
Tycker att språket liknar KDU:s, när vi talar om mer gemenskap och mindre stat.
Kristdemokraternas seminarium i Almedalen spinner vidare på samma tema:
På egna ben eller i statens händer?
Kristdemokraterna inbjuder till seminarium kring begreppet TRYGGHET, onsdagen den 9 juli klockan 13.00. Möt David Eberhard, Ann Heberlein och Acko Ankarberg Johansson i ett spännande samtal där bland annat frågor som hur en trygg framtid kan skapas, vad inre trygghet innebär och om det finns en falsk trygghet diskuteras.
David Eberhard driver tesen att svenskarna lider av ett kollektivt trygghetsmissbruk, där man förväntar sig att det är samhället som ska ta hand om medborgarna i alla lägen. Etikforskaren Ann Heberlein anser att Sverige har blivit ett land där människorna skyller alla sina misslyckanden på andra – gärna samhället. Hon menar att förmågan att ta ansvar bör uppvärderas och uppmuntras, eftersom människor som alltid räknar med att någon annan ska ta hand om problem till slut blir passiviserade och oförmögna att ta eget ansvar.
Diskussionen kommer kretsa kring olika aspekter på trygghet i samhället och utanför. Är samhället sådant att människan uppmuntras att stå på egna eller ska Sveriges medborgare bekvämt luta sig tillbaka och låta staten ta hand om allt?
Ja, det är Expressens råd till Göran Hägglund. Om man vill såga av grenen man sitter på så ska partiet naturligtvis följa rådet. PJ Anders Linder tycker dock annorlunda, Expressen tänker till:
Ett råd till en Expressenskribent som funderar på att bli partistrateg: Don’t quit your daytime job.
I en ledare om kristdemokraterna i dag gläds tidningen åt att kd har omprövat sitt hårda motstånd mot aborter. Men:
”Vurmen för vårnadsbidraget tycks vara svårare att släppa.”
Jo, den är nog svårare att släppa. Allra helst som kd har ett massivt väljarstöd bakom sig (vilket Expressen också muttrande medger). En stor majoritet av svenska folket tycker att vårdnadsbidragets valfrihet är en bra idé och en femtedel av föräldrarna känner sig övertygade om att de ska välja vårdnadsbidrag, trots att kd:s ängsliga allianspartners har satt ett lågt maxtak på 3 000 kronor i månaden.
I själva verket är nog svenska folket mer för vårdnadsbidrag än vad kd är, eftersom partiet har en viss olycklig benägenhet att lyssna till sirensång om att man bör bli precis som alla andra, vilket är den framgångsväg som Expressen rekommenderar.
Ett vanligt mittenparti till, vem hade kunnat ana att det var så man kom någon vart?
Over and out.
Huvudpunkterna för rikstinget här i Norrköping är fem propositioner från partistyrelsen som ska behandlas. De har rubrikerna ”En hållbar marknadsekonomi”, ”Barn och ungdomars uppväxtvillkor”, ”Integration och mångfald”, ”Modern jämställdhet” och ”En ansvarsfull miljöpolitik”.
KDU:s fokus kommer idag att ligga på ”Barn och ungdomars uppväxtvillkor”, där vi kommer att föreslå att 10 personer ovillkorligen ska kunna undantas från turordningsreglerna. Jag och Mattias Svensson skrev om detta i senaste numret av tidningen Kristdemokraten, Hög tid att reformera anställningslagen, LAS. Ida skriver vi i Norrkköpings Tidningar, Hjälp unga – reformera turordningen.
Partistyrelsen konstaterar i sina skrivningar att ”turordningsreglerna måste anpassas för att inte missgynna ungdomars inträde på arbetsmarknaden”. Men istället för att fullfölja resonemanget och föreslå en mer flexibel arbetsrätt så väljer man att passa (istället föreslås att LAS-förturen ska följa med till den nya arbetsgivaren).
Sverige har en ungdomsarbetslöshet på 19 procent. Det är i och för sig en minskning sedan 2006, men ändå en bra bit över Norges 7 procent och Danmarks 8 procent. Det skulle förvåna mig storligen om allianspartierna inte ser kopplingen till turordningsreglerna. Det handlar snarare om att man inte vill fullfölja resonemanget, eftersom protesterna skulle bli vilda från fackföreningsrörelsen.
Valet för rikstinget är egentligen ganska enkelt: antingen vill man att kristdemokraterna ska göra något åt problemet eller så vill man se en fortsatt administrering av ungdomsfientliga turordningsregler.
Idag drar rikstinget igång! Försnacket har inte minst präglats av Göran Hägglunds förslag i äktenskapsfrågan om att låta en myndighet registrera par som vill gifta sig, för att därefter lämna öppet för hur ceremonin ska gå till (t.ex. borgerlig eller kyrklig vigsel), Så vill Hägglund rädda äktenskapet. Ett alternativ är att samla äktenskapet och partnerskapet under en samlevnadsbalk. Men Hägglund förordar det förstnämnda:
– Man kan tänka sig att det par som vill manifestera sin kärlek gör det genom att registrera det hos en myndighet och sedan ordnar man de festligheter man själv vill. Antingen hemma eller att man går till kyrkan och säger att man vill ha en ceremoni. Då tror jag att man har löst konflikterna som ligger i lagstiftningsfrågan.
Jag är fortfarande övertygad om att det bästa vore att behålla äktenskapet och partnerskapet i nuvarande form och vidareutveckla dessa lagstiftningar separat, men förslaget är tänkvärt.
Hägglund talar i SvD-intervjun också om kärnkraftens roll i framtiden:
- När vi närmar oss valet måste vi sätta oss ned och se hur kan en uppgörelse för den kommande mandatperioden se ut. Ser man lite längre bort mot horisonten tror jag att det är oklokt att utesluta kärnkraften som en del i energimixen.
Hägglunds resonemang är klokt, men det bästa vore att fatta beslut så snart som möjligt, eftersom avskrivningstiden för nya reaktorer är lång. Risken är annars att energipriserna drivs upp den dag reaktorerna måste stängas ned (vilket troligtvis måste ske mellan 2032-2045). Med tanke på det dödläge som funnits sedan 1980, så är inte 24 år en evighet på något sätt. Att inga beslut kommer fattas under denna mandatperiod vet vi, men alliansen borde göra det till ett vallöfte att påbörja utbyggnad av kärnkraften efter valet 2010, så att vi slipper ställas inför fullbordat faktum 2032.
