Cameron är kristdemokrat!

David Cameron höll under partikonferensen i Birmingham ett av de bästa tal jag hört på länge. Det är oerhört inspirerande att höra en högerledare som Cameron tala om att bekämpa sociala orättvisor och öka människors möjligheter. Inte genom att bygga ut staten. Inte genom att göra ingenting och hoppas att det löser sig. Utan genom att låta viljan att öka det personliga ansvarstagandet utgöra grunden för alla politiska beslut.  

For Labour there is only the state and the individual, nothing in between. No family to rely on, no friend to depend on, no community to call on. No neighbourhood to grow in, no faith to share in, no charities to work in. No-one but the Minister, nowhere but Whitehall, no such thing as society – just them, and their laws, and their rules, and their arrogance. You cannot run our country like this.

Det är mycket lättare att känna igen sig i Camerons beskrivning av verkligheten, och hans politiska utgångspunkter, i förhållande till talarna under det republikanska konventet i St. Paul. Där fanns det absolut inspirerande talare, men skillnaderna gentemot svensk kristdemokrati framgick med jämna mellanrum. När jag däremot hör Cameron tala om familjernas situation, otryggheten på gator och torg, Storbritanniens ansvar för att bekämpa världsfattigdomen (han tog upp ”one nation”-konservatismen och menade att denna måste motsvaras av en ”one world”-konservatism) klimatutmaningen och hur patienterna behandlas i den statliga sjukvården, så är det svårt att överhuvudtaget hitta några skiljelinjer. David Cameron hade passat alldeles utmärkt inom den svenska kristdemokratin.

Blogger.com förbjuds i Turkiet

Intresset för att närma sig EU verkar ha svalnat i Turkiet. Någon annan slutsats är svår att dra av en domstol förbjudit blogger.com, världens största bloggportal. Sedan tidigare är det omöjligt att nå WordPress och Youtube. De svenska turister som vill blogga under semestern i Alanya får det därmed svårt.

EU måste nu tydligt markera att detta är ett oacceptabelt ingrepp i informations- och yttrandefriheten, som måste göras ogjort snarast. Desto bättre för EU:s trovärdighet att förslaget om att sätta kroksben för bloggarna föll i EU-parlamentet till slut…

Vem ljuger? Bodström eller Hufvudstadsbladet?

Soppan började med att finlandssvenska tidningen Hufvudstadsbladet (HBL) intervjuade Thomas Bodström, där han påstås ha tagit emot löften från partiledaren:

Mona Sahlin … har sagt att ”du får hålla på med vad du vill fram till 2010 men då ska du vara beredd att bli minister igen”. Det är jag.

Sura miner från såväl socialdemokrater som miljöpartister följde.  Därefter dementi från Bodström:

- Jag sa: Om vi vinner valet och om Mona skulle fråga om jag vill bli minister så kommer jag att svara ja. Så har jag sagt.

Dementin gillades inte av HBL, vars reporter hävdar att intervjun bandats:

- Det är fräckt av honom! Han sa andra saker också som jag inte har skrivit. Bland annat resonerade han en del kring alliansen med miljöpartiet och det faktum att vänsterpartiet aldrig får vara med.

Sedan påstod Bodströms pressekreterare att HBL backar. Så var dock inte fallet, enligt (den sannolikt ganska sure) chefredaktören:

Thomas Bodströms pressekreterare säger nu att ni backar och kommer att publicera en rättelse i morgon — stämmer det?
- Va?!  Nej, absolut inte.
Så det stämmer inte?
- Nej… Jag väntar på något som de ska skriva, men det har jag inte sett än.
Det handlar om ett genmäle eller?
- Ja, men något sådant har vi inte fått än.
Så du medger inte att ni har gjort fel?
- Nej… ord står mot ord…

Parodi och pinsamt för Bodström. Men visst underhållningsvärde för oss andra.

Bodströms framtida dementier lär vara enormt mycket värda om HBL lyckas få fram den (enligt uppgift) bandade intervjun…

Islänningar är INTE terrorister

Gordon Brown har som bekant haft den goda smaken att använda brittiska anti-terroristlagar för att frysa isländska tillgångar i Storbritannien, och på så vis jämställt Island med Nordkorea och Al-Qaida. Men Browns agerande har inte bara fått diplomatiska konsekvenser, utan det skadar Islands befolkning väldigt konkret, rapporterar DN:

- Det här har fått effekt inte bara för Islands affärer med Storbritannien, vi kan inte heller längre göra affärer med USA eftersom de ser terrorakten. Företag kan inte få betalningar i utländsk valuta och betalningssystemet ligger mer eller mindre nere, säger han.

Det börjar bland annat bli ont om mediciner på Island på grund av terrorstämpeln, eftersom alla importföretag måste få ett godkännande av ett särskilt råd innan de kan importera varorna.

Skriv under namninsamlingen mot terrorstämplen på hemsidan Icelanders are NOT terrorists.

Borgerliga ledarsidor efterfrågar alliansanda

Det är inte bara KDU som vill ha mer av alliansanda i äktenskapsfrågan. På borgerliga ledarsidor hörs liknande tongångar.

Nya Wermlandstidningen, Självmål av regeringslaget:

Det var folkpartiet som i går satte frågan på sin spets när deras partistyrelse möttes och där krävde en könsneutral äktenskapslagstiftning och avvisade tanken på någon kompromiss. Det är minst sagt ovanligt att ett av alliansens regeringspartier gör så här innan frågan ens är formellt avgjord i regeringen.

Smålandsposten, Alliansandan saknas:

Kompromissviljan hos övriga regeringspartier föreföll emellertid minimal. Då ska man veta att även den moderata riksdagsgruppen är djupt splittrad i frågan.
Ty det förslag som ligger har stora brister. Präster och pastorer kommer visserligen inte att tvingas viga samkönade par. Men enkönade par som får nej har möjligheten att anmäla samfund till den nya sammanslagna diskrimineringsombudsmannen, som kan driva ärendet i domstol. Den utgången är oviss. Det betyder att en riksdagsmajoritet anser att en oförutsägbar domstolstolkning ska avgöra samfundens vigselrätt. Bakvägen kan den alltså komma att gå förlorad.

Om Göran Hägglund och de två övriga kd-statsråden till slut tvingas reservera sig mot regeringens egen proposition betyder det att ministärens auktoritet kommer att ifrågasättas. Svensk grundlag föreskriver ju att regeringen, hela regeringen, står bakom varje enskilt beslut. Bara vid något tillfälle – fallet Öresundsbron – finns det exempel på att ministrar har reserverat sig mot beslutet. Då talade socialdemokraterna om en ”regeringsmakt i förfall”. Det budskapet kan komma att upprepas.

Gotlandas Allehanda, Frågan som splittrar alliansen:

Ansvaret för detta faller emellertid på Fredrik Reinfeldt. Som statsminister måste han försäkra sig om att han har en samlad regering bakom sig. Istället har han gått bakom ryggen på kristdemokraterna och kört över dem i en central samvetsfråga.
Kristdemokraternas vrede är befogad. Partiet förtjänar bättre än så här.

Nyhet i min blogroll: Emma Hellbom

Emma bor i Göteborg, ursprungligen uppsaliensare,  nyvald i förbundsstyrelsen och bloggar om politik, mode och annat i livet på emmahellbom.wordpress.com. Hon har dessutom väldigt god musiksmak.

Joe the Plumber: En marknadsföringsläxa för alliansen

Efter Barack Obamas uttalande om omfördelning drog McCain-kampanjen igång en tävling där vanliga amerikaner kunde skicka in en egen video där de förklarar varför de är ”Joe the Plumber”. Resultatet blev så här:

Istället för att använda denna i tv gjorde McCain-kampanjen en reklamspot med skådespelare som påstod sig vara ”Joe the Plumber:

Patrick Ruffini på The Next Right är inte nöjd:

On what planet does the latter ad deserve to get released on TV, while the former gets put into narrow distribution on the Web. I’m very confident if you surveyed the next 100 people you met, all 100 would prefer the grainy, authentic, salt-of-the-earth ”Joe the Plumber” web video.

This illustrates perfectly the yawning gap between TV and the Internet, and why it’s not okay to just repurpose traditional TV content for the Web. If you’re doing TV, increasingly your yardstick for success is becoming whether an ad has viral potential potential online. Your YouTube view count is usually a pretty gauge of whether your message has gotten through — in both media.

And yet, some advertisers still believe that traditional TV advertising must be more formal and packaged up, that in this case, it has to use actors who are clearly not ”Joe the Plumber” or his compatriots. But I believe these two contrasting uses of the same concept provide a teachable moment demonstrating why the traditional assumptions no longer rule. Not only is the web ad more folksy and authentic, but it makes a more compelling and substantive case for McCain’s economic policies. What more compelling argument against Obama’s tax-and-spend policies than real people — and not fake real ”man on the street” people –  talking about how Obama’s tax increases hurt them?

The McCain people pledged to make a TV ad out of the videos, so perhaps a :30 or :60 version of this will appear in the coming days. And when it does, I hope they put more GRPs behind it than any ad they’ve done so far (and, before I forget, with the tagline: Share your story at JohnMcCain.com/Joe) — because this is the best ad of the campaign so far.

Alliansens partisekreterare skrev tidigare i veckan om nätets roll för en alliansseger 2010. Kanske kan McCain-kampanjens miss vara sedelärande. Om Alliansen vågar involvera människor på riktigt, så kan det blir riktigt bra. Men om man applicerar de föråldrade sanningarna om marknadsföring, eller visar rädsla för att låta varumärket användas av andra än på förhand godkända partifunktionärer, så kan det hela bli ett slag i luften. Ambitionen är god, men vi är inte där än.

Äktenskapet: En annan dynamik än FRA-frågan

Såg nyss att Johan Ingerö kommenterat min artikel på Politikerbloggen, och ifrågasätter varför jag ser en skillnad i förhållande till FRA-frågan, när det gäller att hålla ihop partigrupperna. Den stora skillnaden är att detta är en fråga där tre partier står mot ett parti, för vilket frågan är av mycket stor vikt (som Johan påpekar så finns det också ledamöter med starkt engagemang för könsneutrala äktenskap, all respekt för det). 

FRA-frågan skar igenom alla partier, och riskerna för att ett parti skulle stå som ”överkört” fanns inte. Av denna anledning var risken att FRA-frågan skulle riskera regeringssamarbetet försumbar. Det har pratats om en kompromiss i äktenskapsfrågan, men det verkar inte finnas någon vilja att diskutera något sådant. Vad är problemet, frågar Ingerö, med att riksdagen röstar igenom en motion om könsneutrala äktenskap?

Problemet är att det nu pratas om en proposition som tre av fyra regeringspartier ska stå bakom. Om det är OK att tre regeringspartier kör över ett fjärde i den här frågan så öppnas dammluckorna och en av regeringsarbetets viktigaste principer kullkastas. Plötsligt har vi ett prejudicerande fall som öppnar för att tre partier kan driva igenom frågor mot det fjärde partiets vilja. Vad blir nästa steg då? Ska exempelvis Moderaterna köras över i regionfrågan, där Moderaterna står ensamma mot övriga tre partier? Ska samma princip tillämpas i kärnkraftsfrågan, där vi också har skilda uppfattningar mellan partierna?

Personporträtt i NWT

Xtra är en gratistidning gjord av Nya Wermlandstidningen som skickas till alla boende i Karlstad-Hammarö varje månad.  I varje nummer har de ”Profilen”, och denna gången tyckte de att jag passade in under den rubriken. Kul att hamna i samma sällskap som Stefan Holm.

Artikeln finns att läsa här.

Vissa kä(mp)ar med formuleringarna

Är nu på väg hem till Hammarö efter en intensiv dag med förbundssekreteraren i morgonsoffan, äktenskapsuttalanden och partifullmäktige. När jag går igenom bloggskörden trillar jag över Yvonne Ruwaidas (mp) lyckade rubriksättning. Yvonne får stå för veckans fredagshumor.