Göran Hägglunds kompromissförslag om en könsenutral samlevnadsbalk får idag uppbackning av Christer Sturmark från Humanisterna, som tillsammans med bl.a. biskop Anders Arborelius från Katolska Kyrkan och Morgan Johansson (s) skriver om en civilrättslig ordning som den enda rimliga utvägen, Civilrättsligt bra för alla parter:
Civilrättslig registrering innebär att trossamfund inte förrättar juridiskt bindande vigslar, utan att endast myndigheterna kan göra detta; något som inte förhindrar att troende personer låter sitt samfund förrätta en välsignelseakt efter att ha genomgått den civila juridiskt bindande vigseln.
En sådan lösning visar respekt för människors religiösa övertygelse eftersom den ger trosamfunden rätt att själva besluta om vilka par som man förrättar ceremoni för.
Kyrkor och samfund får då tillbaka den fulla beslutanderätten över en ceremoni med djupa religiösa och kulturella rötter, utan att staten lägger sig i vad den innehåller eller framtvingar teologiska kompromisser.
De tror också att det är möjligt att finna en lösning:
Vi är övertygade om att regeringen, om den är lyhörd, har möjlighet att hitta en konstruktiv lösning som en absolut majoritet av befolkningen kan stå bakom.
Uppenbarligen finns det alternativ som för de flesta borde vara bättre än den samkönade äktenskapslag som utredningen föreslog, förslag som bättre skulle bidra till ökad sammanhållning i samhället.
Varför skulle regeringspartierna ha ett intresse av att säga nej till en lösning som visar respekt för religiös tro, individuell frihet och det sekulära samhället?
Precis! Vad är problemet för en liberal ledamot att stödja detta förslag? Någon som kan upplysa mig?
