Liberala ledarsidor stödjer äktenskapskompromiss

Jag frågade igår vad liberaler kan tänkas ha emot en könsneutral samlevnadsbalk. Det visar sig att ganska många inte alls har något emot det, och att Folkpartiets partistyrelsebeslut att envist hålla fast vid utredningsförslaget inte möter någon entusiasm, tvärtom.

Upsala Nya Tidning är överens i stora drag men vill till skillnad från Kristdemokraterna att ”äktenskap” behålls i lagstiftningen, Det är Hägglund som (nästan) har lösningen:  

Och ändå finns det ju en färdig lösning, ett alexanderhugg som bara väntar på att utföras: civiläktenskap. Redan i somras antydde Göran Hägglund att kristdemokraterna kunde tänka sig denna modell. Nu har han konkretiserat sitt bud till de andra regeringskollegerna. Hägglund vill beröva de religiösa samfunden vigselrätten och ersätta den med registrering av samlevnad hos en särskild myndighet.

Expressen, Lyssna på Hägglund:

Men, nej. Folkpartiets styrelse bokstavstror i stället på äktenskapsutredningens förslag medan RFSL:s ordförande Sören Juvas tycker det är ”fruktansvärt” och ”särbehandling” att kalla den nya lagen för något annat än äktenskapslagen.
Fp:s blinda lojalitet med utredningsförslaget är svårbegriplig. … Resten av alliansen borde fatta kristdemokraternas utsträckta hand.

Dagens Nyheter, Den givna lösningen:

När nu både opposition och det avvikande partiet – kristdemokraterna ser den modell som DN länge förespråkat som lösningen borde frågan om homosexuellas äktenskap vara löst.

Det finns en skiljelinje mellan Hägglunds förslag och de liberala ledarsidorna: terminologin. Det bästa vore i detta läge att helt lämna begreppsdefinitionen till de kyrkliga samfunden, och använda en mer neutral term, såsom exempelvis ”samlevnad”, i lagstiftningen. Det skulle möta en bred acceptans, och vara en lösning som tillmötesgår såväl religionsfriheten som kraven på en gemensam lagstiftning för heterosexuella och homosexuella par.

Valdagen är här

Har nyss satt mig på tåget till Göteborg för att vara med i Debatt i SVT ikväll. Presidentvalet står på agendan och kandidaterna ska diskuteras ur ett svenskt perspektiv. Därefter är jag inbjuden till valvaka tillsammans med ”Democrats Abroad”. Blir säkert väldigt trevligt, men kanske lite ensamt.

NWT skriver om valet och har intervjuat mig och Nina Larsson (fp) om varför vi stödjer McCain respektive Obama.

För exakt fyra år sedan befann jag mig i Washington D.C., fullständigt säker på att presidenten skulle vinna återval. Det var roande att se hur svenska journalisters rapporter försökte att vrida och vända på det så att det skulle framstå som att John Kerry var den självklare segraren. Det var som att de bara läst vänsterinriktade tidningar som New York Times. Rapporterna ge även denna gång vid handen att republikanernas kandidat ska få stryk, men denna gång tror jag att de stämmer. Det finns inte många tecken på något annat, och det finns skäl att undra hur lång den republikanska ökenvandringen blir framöver. Att den kommer att äga rum är helt klart, och att den kan komma att sätta punkt för koalitionen (the Reagan Coalition) av värdekonservativa, marknadsliberaler och neokonservativa är långt ifrån otroligt. Brittiska Conservatives förlorade makten 1997, och är först nu redo att åter bli ett regeringsparti. Frågan är om det inte tar ännu längre tid för Grand Old Party. En McCain-seger ikväll får hur som helst inte tas som intäkt för att ingenting behöver göras inom partiet.