Det valet har Kristdemokraterna att göra enligt PR-konsulten och bloggaren Johan Ingerö. Han gör idag en tuff men inte desto mindre tänkvärd analys av Kristdemokraternas insatser i Europavalet på SVT Opinion.
Ingerös slutsatser ligger inte alltför långt ifrån mina egen valanalys. Särskilt intressant är resonemanget om frihet och ansvar:
Den amerikanska konservatismen brukade (före Bushs tid) definieras utifrån oviljan att vilja använda staten som uppfostringsredskap. Radikaler var de som tvärtom tyckte att staten var ett laboratorium i vilket politiskt önskvärda beteendemönster kunde odlas fram. Kristdemokraterna av idag saknar förmåga att skilja dessa riktningar från varandra.
De skäller ut social ingenjörskonst när det gäller kvoterad föräldraledighet, men plockar glatt fram den statliga verktygslådan i ivern att skruva ihop nykterhet och sunt leverne.
Vad Kristdemokraterna behöver göra är att analysera hur friheten och det personliga ansvarstagandet ska tolkas utifrån det kristdemokratiska tankegodset. I dagsläget brister den analysen, vilket gör att en rättmätig upprördhet över sociala problem såsom överkonsumtion av alkohol och att barn utsätts för videovåld leder över till politiska förslag som drar åt förbudshållet.
Förutom idéanalys så kan en annan konkret sak göras: Skrota idén om att det krävs ett sakpolitiskt förslag för att vinna uppmärksamhet. I dagsläget finns det en tro på att det krävs ”ett skarpt förslag” för att media ska nappa på partiets utspel. Men, om Kristdemokraterna gör det personliga ansvarstagandet till ”sitt” projekt, så kan vi vara säkra på att det finns en uppsjö av konfliktlinjer gentemot socialister och vänsterliberaler. Ta gårdagens debattartikel i Expressen om att kondomer inte leder till färre aborter av Ebba Busch som exempel: Ebba problematiserar kring sex och samlevnad och menar vidare att kondomer i varje buske inte kommer att lösa problemet, vilket innebär att det personliga ansvaret ställs mot statliga lösningar. Konfliktlinjen gentemot RFSU, Birgitta Ohlsson och andra är tydlig. Och det hela handlar inte bara om kondomer eller inte. Det handlar om att definiera vad problemet är. Här, som så ofta annars, är problemet att vi talar för lite om varje människas ansvar för sina egna handlingar. Problemet för Kristdemokraterna är att man inte tror på problemformulering och opinionsbildning som ett effektivt sätt att nå ut till väljarna. ”Vi ska inte ge svar på frågor som ingen ställer”, har Göran Hägglund sagt. Vad Ebba Buschs debattartikel förhoppningsvis kan ha bidragit till är att några läsare ställde frågan om kopplingen mellan personligt ansvar och ofrivilliga graviditeter. I sådana fall har hon bevisat att det är möjligt att bilda opinion och inte bara följa den.
Uppdatering: Sofia Nerbrand från magasinet NEO ger liksom Ingerö ett hårt omdöme och ett tydligt råd när hon kommenterar partiet i Svenska Dagbladet, Jämn kamp mellan blocken:
Kristdemokraterna och Göran Hägglund går på tomgång. Vad står kristdemokratin för i Sverige? Kristdemokraterna skulle gott kunna positionera sig mer som ett klassiskt högerparti genom att fokusera på försvar, bildning och kulturkonservatism, och på så sätt fånga upp besvikna kärnväljare från moderaterna. I dag är partiet som ljummen mellanmjölk.
