Förbundsordförande KDU
Charlie svara på inskickade frågor
Originally uploaded by on the campaign trail
Idag var jag och besökte BRIS. Där fick jag chansen att besvara barnens inskickade frågor. Titta gärna in på vår Flickr sida som uppdateras friskt med bilder direkt från ungdomsförbundets arbete och vardag
I måndags deltog jag i en debatt om jobben på Almedalsscenen (första gången jag stod där uppe, lite häftigt får jag erkänna). Nu finns debatten på SVT Play.
För ett tag sedan skrev jag en debattartikel om tonen i politiken. Jag tog bland annat upp Ung Vänsters vice ordförande Nooshi Dadgostars uttalande under en debatt i Östersund om att KD och Jan Björklund (FP) ”hatar kvinnor” .
Lite folkvett, ska det vara så svårt hette artikeln, och svaret på frågan är att ja, detta är svårt för Ung Vänster.
I helgen så fejkade deras Ung Vänster KD-flygblad, något som jag intervjuades om i Rapport.
Idag skriver jag på Newsmill om deras metoder, och ställer två frågor till Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson:
I samband med det som inträffat har KDU beslutat att anta riktlinjer för våra relationer med politiska meningsmotståndare:
I en valrörelse presenterar de politiska partierna sin politik för väljarna och kontrasterar den mot sina meningsmotståndares ståndpunkter. En del i detta arbete är också att lyfta fram nackdelar och svårigheter med motståndarens idéer och förslag som kan vara relevant för väljarna.
Detta arbete får och skall dock inte övergå i personangrepp, lögner eller annan smutskastning. Då tjänar det inte längre sitt demokratiska syfte. Därför har KDU valt att anta följande direktiv för hur vi ska behandla våra meningsmotståndare.
1: Våra meningsmotståndare ska alltid behandlas som medmänniskor med ett lika, unikt och okränkbart människovärde. Den gyllene regels bud om att du ska behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad gäller även inom politiken.
2: När vi debatterar ska vi prata om politik. KDU:are ska aldrig diskutera eller fälla kritiska omdömen om meningsmotståndares utseende, klädsel eller andra fysiska attribut.
3: Väljare har en rätt att veta vad de olika partierna står för. Därför ska vi aldrig ljuga om våra politiska meningsmotståndare och vad de står för.
4: För att inte missleda väljare ska vi alltid stå för vårt eget budskap. Vi ska inte utge oss för att vara andra än vi är eller sprida politiska budskap under falsk flagg.
5: Som en del i att upprätthålla en god ton i politiken bör KDU:are tacka sina meddebattörer och arrangörerna av debatten efter ett avslutat evenemang.
Dessa har idag skickats ut till våra distriktsledningar och finns att läsa på vår hemsida. Vi är alla ofullkomliga och direktiven är ingen garant för att omoraliska kampanjmetoder kan undvikas. Men det är en tydlig signal om vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet vill bedriva en ren valrörelse.
Läs mer:
Nerikes Allehanda: Attentat mot Kristdemokraterna
Nerikes Allehanda: KD anmäler Ung Vänster för flygbladsförfalskning
KD: Lennart Sjögren kommenterar Ung Vänsters agerande
Peter Soilander: Ung Vänster får kritik av KD
SVT Tvärsnytt: Bråk om flygblad på torget
När ett seminarium inleds med frågan ”hur ska vi leva våra liv?” vet man att politikens gräns för länge sedan är passerad och att Almedalens rödaste ljus får användas i betygssättningen. En folkpartist, en socialdemokrat och en jämställdhetsforskare (men ingen Bellman) diskuterar hur folk ska leva sina liv. Seminariet heter ”Familjen i förändring – vilket är jämställdhetens pris?”.
Föreställ er en granne som ständigt och jämt klagar på hur du och din partner diskar, har sex och uppfostrar era barn. Kan man tänka sig en mer osympatisk människa? Om ni sluppit att ha dem som grannar så kan ni möta dem på olika seminarium i Almedalen.
Nu handlar det alltså om familjen. Och nu gäller det tydligen att tävla om vem som kan bestämma mest. Vår vän forskaren Anne Grönlund tycker att ”politiken sätter upp normerna för hur vi ska leva” och tycker att ”det inte är en fråga kring att styra eller inte styra”. Den folkpartistiska riksdagskvinnan Tina Acketoft klagar på att svenskarna ”tappar makroperspektivet vid köksbordet” och tycker istället att ”man som politiker måste sätta ner foten och säga att ‘jag har mitt drömsamhälle’ och då krävs det lagstiftning för att komma dit”. Men, påpekar hon, man måste kanske tänka på individperspektivet också. Kanske – också. Helst inte. Individperspektivet är inte så viktigt i liberala Tina Acketofts sköna nya värld.
Hennes socialdemokratiske kollega Christer Engelhardt är lite försiktig. Han vill inte försäga sig. ”Lagstiftning borde vara sista utvägen” säger han. Sympatiskt. Men också hotande. Om folk inte skärper till sig så ska staten gå in och bestämma som sista utväg. Vi kommer till frågestunden. En medelålders kvinna tar mikrofonen och frågar: ”varför är det inte straffbart att inte dela på hushållsarbetet?” – ingen protesterar, förlägna skratt. Men ingen protest. Vad är det för inställning – att straffa folk för hur de organiserar sina liv som par?
Politikens gräns går precis vid ytterdörren. Kommunistiske trubaduren Dan Berglund sjöng en gång ”Jag reglar dörrn för varje missionär”. Vi kristdemokrater ska regla dörren för varje elitist och politisk missionär.
Lås dörren och göm nyckeln!
