Integrationspolitik: Mångfald i gemenskap

juni 5, 2011

Under gårdagen fattade riksmötet beslutet att KDU tar ställning för att likabehandling och människors integration in i samhällsgemenskapen står i konflikt med multikulturalismen, samt att bejakande av mångfald är förenligt med motstånd mot multikulturalism. Förbundet understryker också att kulturella influenser berikar Sverige.

Jag höll i samband med debatten ett anförande om bakgrunden till ställningstaganden, och Mångfald i gemenskap som ett kristdemokratiskt alternativ till multikulturalismen/mångkulturalismen. Jag diskuterade även den skilda innebörd som multikulturalismen och mångkultur har.

————–

Mångfald i gemenskap

Integrationen är en av vår tids stora utmaningar, och integrationspolitiken betraktas av många som ett av vår tids stora politiska misslyckanden.

Motion 23, ”Mångkultur är lika med segregation”, är ett tydligt tecken på att frågan behöver diskuteras och att vi behöver tala om grunderna för integrationspolitiken.

Till att börja med kan vi konstatera att området alltjämt är infekterat, och att det krävs att begreppsdefinitionerna återkommande klargörs. För det är inte oviktigt att skilja på ”ett mångkulturellt samhälle” och mångkulturalism, eller multikulturalism som jag väljer att kalla det.

Förhoppningsvis kan vi genom att skilja på mångkultur som ett deskriptivt, beskrivande, begrepp och multikulturalismen som ett normativt och ideologiskt grundat dito föra ett samtal där det inte framstår som motsägelsefullt att bejaka mångfald eller ett mångkulturellt samhälle och samtidigt avvisa multikulturalismen.

Att det talas syriska i närbutiken i Södertälje eller att perser firar Nouroz är en del av det mångkulturella samhället och handlar om något så enkelt som att människor med olika kulturell bakgrund lever i samma samhälle.

Multikulturalism blir det däremot exempelvis närmyndigheterna aktivt agerar för att kulturella skillnader i samhället ska bibehållas eller behandlar människor utifrån deras etnicitet snarare än individuellt. Multikulturalister har också varit ivriga förespråkare asv den kulturrelativism som ofta gör sig gällande i debatten.

Motionärerna förespråkar ”assimilering”, vilket är ett begrepp som i regel leder till låsningar, vilket inte alls är märkligt om vi vänder oss till Nationalencyklopedin som konstaterar att assimilering är ”den process genom vilken en minoritet helt överger sin egen kultur”.

För en vän av ett pluralistiskt samhälle är det självklart att vända sig emot assimilering såsom den definieras i NE. Staten har helt enkelt ingen rätt att genomföra den typen av ingrepp i människors privata sfärer som en aggressiv assimilationspolitik skulle innebära.

*

Men om inte”assimilering” ska vara utgångspunkten för kristdemokratisk integrationspolitik, är alternativet att fortsätta bedriva en till synes ineffektiv integrationspolitik?

Nej, jag tror inte det.

Det kristdemokratiska alternativet är ”mångfald på gemenskap grund”.

Det är något annat än socialdemokratisk politik, som väl sammanfattas i en fjorton år gammal proposition där vi kan läsa att integrationspolitiken ska sträva efter ”en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund”.

Att vi är olika är det som håller ihop oss, hoppades socialdemokraterna.

I samma dokument får vi veta att ”eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia.” .

Olika och utan gemensam historia, det var (S)-receptet för samhällsgemenskap 1997.

Mångfald i gemenskap handlar i motsats till detta att vi måste kunna luta oss tillbaka på en idé om det gemensamt svenska som innefattar vår kultur och historia, till vilken vi strävar att integrera invandrare. Ambitionen är att integrationen leder till mångfald på gemensam grund, och om vi ska nå dit måste vi tala om just denna grund i form av kultur, historia och normer.

Att detta inte är en enkel diskussion blir tydligt om vi tar del av Andreas Heinö Johanssons sammanfattning av 2000-talets svenska självbild, ”individualiserad jämlikhet, jämställdhet, låg religiositet, sexuell frigjordhet och anti-nationalism” . Här uppstår ju omedelbart frågan om hur vi ska kunna integrera KDU-Östergötland. Detta för oss till att en snäv definition av svensk kultur utifrån ett knippe åsikter blir problematisk. För om det går att ironisera över konservativa KDU:ares ”svenskhet” så kan det bli vanskligt att sjösätta ett åsiktspaket som ska utgöra lackmustest för människors väg in i samhällsgemenskapen.

Vad vi vet är att den svenska kulturen inte är enkel att definiera. Den har inneboende motsättningar, och den utvecklas ständigt. Men den utgör en grund för vårt samhälle. Svensk kultur sträcker sig från Petra Marklund till Gösta Berlings Saga, från fria teatergruppers nytolkningar av Strindberg till Heidenstam. Den inbegriper vårt språk, kungahuset, tidigare århundradens tämligen aggressiva resor till kontinenten likväl som dagens solsemestrar till Spanien. Vår kultursyn är typisk svensk, få andra länder är så 1900-talscentrerade, vilket visas genom skolböckernas fokus på uppbyggandet av välfärdsstaten likväl som nya sedlar som endast återspeglar det senaste seklets svenska historia.

Sverige har blivit alltmer mångkulturellt. Men vi har fortfarande en gemensam ram som består av den svenska kulturen. Vi har en kulturell gemenskap som är föreställd, men den existerar likväl.
Däri finns värderingar, normer, sociala koder, traditioner, högkultur och populärkultur.

Integrationen är vägen in i vår kultur, och detta innebär krav på den enskilde att lära sig språket, lagar och regler och mycket mer. För oss infödda innebär samma resa att svenskheten förändras från att endast bygga på etnicitet till att bygga på ett kulturcentrerat synsätt på medborgarskap. Till det kommer den gemensamma identifikationen, som måste vara en av integrationspolitikens grundläggande målsättningar.

* * *

Men om målet är ”mångfald i gemenskap”. Vilka är då de kristdemokratiska ingångsvärdena?

Vi kristdemokrater arbetar för samhällsgemenskap, och jag väljer att använda Göran Hägglund för att beskriva begreppet: ”Sverige har byggts av hårt arbete och goda värderingar. Kanske framför allt av värderingar: om alla människors lika värde, solidaritet, tillit, hederlighet, flit och om en vilja till sammanhållning. Man har upplevt att det funnits en gemensam mening, något som manat till gemensamma uppoffringar och en vision om att vi tillsammans skall bygga det som är bättre.”

Vi anser att människan är ett moraliskt subjekt, ett mål i sig själv. Att bedriva identitetspolitik och reducera människor till delar av ett kollektiv i form av multikulturalism är principiellt fel, och är dessutom ett tydligt recept för integrationspolitiskt haveri.

Så talar sällan kristdemokrater när integrationspolitiken ska diskuteras. Jag vet inte varför.
Men skulle jag lämna en kvalificerad gissning är det antingen av missriktad välvilja eller av rädsla för att uppfattas som främlingsfientliga. Men det finns ingen motsättning mellan att å ena sidan vara generös och öppen för olika livsstilar samt kulturer och å andra sidan våga slå fast vilka grundvärden som bygger vårt samhälle.
Våra grundvärden

Vilka är då ”våra” grundvärden?

För mig innebär detta västerländska värderingar, t.ex. yttrandefrihet, rättsstatliga principer, jämlikhet mellan män och kvinnor och liberal demokrati.

Det är ur ett integrationsperspektiv tämligen ointressant att nysta i vad som är specifikt ”svenska värderingar”, vad som däremot är av stor betydelse är vad som kan betraktas som västerländska värderingar. Ingen kan med trovärdighet hävda att svenska värderingar i någon avgörande betydelse är bättre eller sämre än t ex norska, brittiska, tyska eller australiensiska värderingar. De är olika, men skillnaderna är på marginalen och vi kan oftast skratta gott åt varandras egenheter och olikheter.

För den som invandrar till Sverige från en annan kulturell sfär än den västerländska och t.ex. vill se ett samhälle i varierande grad anpassat till sharialagar är däremot situationen en helt annan. Här riskerar skrattet kring våra olikheter att fastna i halsgropen. I ett sådant sammanhang finns det skäl att tala om bättre och sämre värderingar. Men istället för en kvalitativ jämförelse så stannar resonemanget påfallande ofta vid att kulturer inte ”är bättre eller sämre utan bara lite olika”. Denna kulturrelativism leder oss mot en avgrund. Men vi har ingen anledning att skämmas, utan kan tvärtom konstatera att vi har en i grunden bra kultur och att detta inte borde vara en kontroversiell slutsats utan snarare en självklar utgångspunkt i den fortsatta debatten.

Och innerst inne så är även de flesta kulturrelativister medvetna om detta, antalet som för egen del är beredda att byta ut kalla Sverige mot det saudiska paradiset är trots allt ganska lätträknade.

Kring detta har det alldeles för länge varit tyst, närmast rått tankeförbud i Sverige. Det är beklagligt, eftersom vi skulle behöver en seriös debatt om just värderingar. ”Språk och arbete är nycklar till integration”, brukar det ofta låta från partipolitiskt håll. Sant förvisso, men så länge vi inte intresserar oss för värderingar och dess avgörande betydelse för ett samhälles utveckling kommer inte integrationspolitikens bekymmer att minska.

För oss i Sverige räcker med att vända blickarna mot Malmö för att se effekterna av nyinflyttade värderingar på ett samhälle. Stadens judar har tröttnat på importerad antisemitism och tondöva politiker har fått dem att helt sonika rösta med fötterna. Stora delar av Malmös judar har under de senaste åren lämnat staden då de dragit slutsatsen att judar inte längre har någon framtid där. Värderingars betydelse kan inte underskattas, ändå förefaller vi vara fullt upptagna med just det.

Likabehandling självklar utgångspunkt

Multikulturalistiska och nationalistiska krav på särbehandling förekommer med jämna mellanrum i debatten.

I ena fallet kan det handla om rättigheten att vägra skaka hand med kvinnor av religiösa skäl och sedan hävda diskriminering när den negativa reaktionen kommer, i andra fall kan det handla om krav på förbud mot viss klädsel i det offentliga rummet.

Att motstå dessa krav och istället forma en politik som erkänner individen som ett moraliskt subjekt är alltjämt en integrationspolitisk utmaning. Vi ska vara fria att vägra skaka hand, eller välja kläder utifrån vår övertygelse. Men vi måste vara beredda att ta konsekvenserna av våra val. Konsekvenser som kan innebära att jobbet går till den person uppfattas kunna möta män och kvinnor på lika villkor, eller att föräldrarnas önskemål om att kunna se förskollärarens gör att personen som inte bär niqab blir anställd. Detta är inte diskriminering, utan rimliga krav som en arbetsgivare ska kunna ställa på sina anställda oavsett deras religion.

Den utmanade yttrandefriheten

Yttrandefriheten som ett viktigt samhälleligt grundvärde är en del av vad vi kristdemokrater läser in i de naturliga rättigheterna.

Att avstå att yttra sig på grund av respekt för vad andra håller dyrt och heligt strider inte mot naturrätten. Att av rädsla för våldsamma reaktioner avstå från att yttra sig är däremot en självcensur i konflikt med naturrätten.

Vi vet att den koranvers som ingick i den feministiska uppsättningen Street Dance – Celebration of Womanhood på Kulturhuset i Stockholm nyligen ströks, inte beroende på respekt utan för att Kulturhusets chef kände att ”det fanns en möjlig risk och därmed en oro och osäkerhet ur mitt perspektiv kring arrangemanget” .

Du som uppskattar självcensur och att allt görs för att inte ”förolämpa” är med andra ord bara att gratulera, du lever din dröm.

Sedan den 11 september 2001 har det pga. censur och självcensur i den västerländska delen av världen varit en ansenlig mängd böcker vi aldrig fick läsa, pjäser vi aldrig fick se, filmer och tv-program som aldrig fick visas samt utställningar vi aldrig fick beskåda.
Istället för fortsatt självcensur borde de senaste tio åren ha lärt oss att hur mycket vi än anpassar oss så kommer det aldrig att vara tillräckligt. Vi ska inte villfaras att tro att de som är beredda att hota och i värsta fall självdetonera över några banala teckningar lider idétorka på motiv.
Många har iakttagit hur de som vågat problematisera och kritisera islam har behandlats och förändrat sig därefter. Vad vi de facto har gjort är att vi har valt att byta ut en vital del av vår frihet mot lugn och ro. Men ingen ska förledas att tro att det behövs någon yttrandefrihet för att säga självklarheter som att ”mamma är snäll” eller att ”det är gott med äppelpaj”.
Yttrandefriheten skyddar oss för att vi ska kunna uttrycka det kontroversiella, det som utmanar, det för dagen politiskt inkorrekta.
Hur bemöter vi varandra i tolerans och likhet?

Den svenska grundlagen bygger på idén om alla människors lika och unika värde, manifesterat i allas likhet inför lagen, yttrandefrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet och ett demokratiskt styrelseskick. Detta gäller för alla i vårt samhälle, vilket innebär att likabehandling är en viktig utgångspunkt för all offentlig verksamhet. När vi talar om kriterier för inträde i samhällsgemenskapen så är det detta vi bör fokusera på. Att följa lagen och inte bara tolerera utan att acceptera dessa grundläggande svenska normer är rimliga krav för inträde i samhällsgemenskapen.

Invandringen innebär större åsiktsskillnader än tidigare, och tolerans, en förmåga att konstruktivt bemöta åsikter man inte delar, är den enda gångbara vägen att hantera dessa allt större skillnader.

Att människor har ett ”vi” att identifiera sig med är en viktig del av lösningen. Att det finns en individuell vilja att faktiskt göra det, är naturligtvis av avgörande betydelse. Men vi som redan befinner oss i samhällsgemenskapen har också en uppgift i att möjliggöra identifikationsprocessen. Att erkänna att nationell samhörighet har betydelse är som sagt en del i detta.

Men den danske borgerlige politikern Naser Khader har vid tillfälle gett ett belysande exempel på hur vi omedvetet exkluderar nya samhällsmedlemmar: ”Jag minns en debatt om invandringspolitik när jag i ett inlägg nämnde “då vi var ockuperade av tyskarna”. Många reagerade: Varför säger du “vi”? Dina föräldrar bodde ju inte här. Men vi är ju danska! Jag var också ockuperad! Föreställ dig det motsatta, att jag hade stått i Folketingets talarstol och talat om danskarna i tredje person… Integration tar många år och är mycket individuellt, men det är avgörande att man börjar definiera sig som dansk, som medborgare.”

Interaktionen mellan människor med olika bakgrund är en av de saker som måste öka om vi ska kunna överbrygga de skillnader som finns. Här kan det civila samhället spela en viktig roll, för att erbjuda arenor för människor att mötas. Många av de viktigaste nycklarna till en fungerande integration ligger utanför politikens domäner. Det handlar om grannar eller skolkamrater som umgås, det handlar om en personlig identifikation med sitt nya land, det handlar om föreningar där både infödda svenskar och invandrare finns verksamma.

Men politiken är av betydelse. En politik för fler jobb bidrar exempelvis till en ökad interaktion mellan människor med olika bakgrund, och till minskade socio-ekonomiska skillnader. Språket är en avgörande nyckel för integration, och det i högsta grad rimligt att ställa krav på språkkunskaper för medborgarskap. Genom rimliga krav uppvärderar vi det personliga ansvaret, vilket kan bidra till att göra vägen ett svenskt medborgarskap till något mer än en formell procedur.

Sverige har en historia av öppenhet och föränderlighet. Skillnaden mot förr är förändringens takt och styrka. Att lämna vår historia och det som format dagens Sverige åt historikerna och muséerna skulle innebära att integrationen för den enskilde blir en avvänjning snarare än en anpassning. Istället vill jag som kristdemokrat se en förändringsprocess förankrad i vår kultur, västerländska värderingar, byggd på likabehandling och en vilja att mötas trots våra olikheter.

About these ads

6 svar to “Integrationspolitik: Mångfald i gemenskap”

  1. JW Says:

    ”Förbundet understryker också att kulturella influenser berikar Sverige.”

    Bra att ni tar avstånd från multikulturalismen, men varför slänga in en sådan politiskt korrekt brasklapp som att ”kulturella influenser berikar Sverige”? Det finns ingen större myt än att ”mångfald berikar” i dagens västerländska samhälle. Idén om att man bara fyller varje land med olika kulturer, etniciteter och religioner så kommer paradiset uppstå är helt förvrängd. Denna mångfald är upphov till spänningar och konflikter över hela världen, se Jugoslaven, USA, Afrika. Mångfald gör oss svaga!!

  2. Leif D Says:

    ”Förbundet understryker också att kulturella influenser berikar Sverige.”

    Kan ni förklara vad den här berikningen består av? Är det kvinnosysnen i mellanöstern och nordafrika som är berikande? Är det aversionen mot studier och arbete? Är det stenkastningen mot räddningstjänsten? Bränderna? Trackaserierna? Vad är det som är så berikande? Kan ni inte berätta det för mig? Inte bara ATT det är berikande. Jag vill veta hur, för det märks nämligen väldigt lite av beRIKNINGen ute i verkligheten, om ni nu vet vad det är för något.

  3. Borgerlig Says:

    Bra hållning av Weimers. Människor på flykt undan krig och förtryck på jakt efter frihet och demokrati hittar detta i de svenska samhällets grundvärderingar. Med dessa värderingar som grund kan ett fungerande samhälle byggas.


  4. [...] – Charlie Wilmers ordförande KDU [...]


  5. Jag måste erkänna att det här förvånar mig, för att komma från en KDU-ordförande. Det innehåller faktiskt ett antal klara poänger, och är i stora delar förnuftigt och klarsynt. Det må ta emot lite att erkänna det eftersom jag är sverigedemokrat, men å andra sidan beror det ju på att det Weimers skriver till stora delar ligger nära min egen, och mitt eget partis, hållning i frågan.

    Att säga att kulturella influenser berikar Sverige, måste inte vara en PK-brasklapp, utan det beror helt på vad man lägger i orden. Sverige har alltid påverkats utifrån, liksom Sverige också påverkat andra länder. Man kan ju inte precis säga att all sådan utväxling varit av ondo eller gjort Sverige, och de länder Sverige påverkat, fattigare.

    Talar vi däremot om att en invandring som till sin art och omfattning skapar en utmaning, eller rentav ett hot, mot vår samhällsgemenskap och mot våra grundläggande värderingar (jag köper Weimers resonemang om att det i väldigt mycket handlar om västerländska, och inte specifikt svenska, värderingar), så menar jag fortfarande att det är ett stort problem i sig. Där kan jag tänka mig att jag och Weimers skiljer oss åt i uppfattning, eftersom jag menar att en väsentlig del av lösningen faktiskt ligger i en kraftigt minskad invandring till en nivå som är bättre anpassad för vårt samhälle, och den verklighet som gäller. Jimmie Åkessons liknelse med översvämningen i köket, där man först måste stänga kranen innan det är lönt att börja torka golvet, är klockren.

    Men med Charlie Weimers inlägg väcks hopp om en ny, vitalare politisk debatt i Sverige i en känslig fråga. Det här var riktigt uppfriskande läsning, men om det i någon omfattning av betydelse kommer influera KD’s eller andra borgerliga partiers politik, är en annan fråga. Jag tror det när jag ser det.


  6. [...] http://weimers.wordpress.com/2011/06/05/integrationspolitik-mangfald-i-gemenskap/ http://www.kdu.se/ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13153796.ab http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13150850.ab http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13150850.ab http://www.aftonbladet.se/kultur/article13150492.ab http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article13150398.ab http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article13150410.ab http://www.dn.se/nyheter/sverige/morddom-kommer-i-eftermiddag http://www.dn.se/nyheter/sverige/svensk-kvinna-domd-i-etiopien http://www.dn.se/ekonomi/misstankt-miljonbedrageri-mot-fk http://www.dn.se/nyheter/varlden/stort-stod-for-oppositionen-i-libyen http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-dodade-al-qaidamedlem-i-jemen http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/konstnaren-m-f-hussain-ar-dod http://www.dn.se/nyheter/varlden/1600-syriska-flyktingar-i-turkiet http://www.dn.se/nyheter/varlden/nya-protester-utlysta-i-syrien http://www.dn.se/nyheter/varlden/kroatien-klart-for-eu http://www.dn.se/nyheter/varlden/kroatien-kommer-fa-mycket-stod http://www.dn.se/nyheter/politik/ingen-majoritet-mot-utforsakringar http://www.dn.se/nyheter/politik/de-rodgrona-redo–att-ta-strid http://www.dn.se/nyheter/politik/riksdagen-rostar-om-fas-3 http://www.dn.se/nyheter/politik/jobbskatteavdraget-tyngst-for-regeringen http://www.dn.se/ekonomi/grekiska-regeringen-antog-nytt-sparpaket http://www.dn.se/ekonomi/tyskt-ja-till-ny-grekhjalp http://www.dn.se/ekonomi/nytt-grekiskt-paket-beraknas-bli-90-miljarder http://www.dn.se/ekonomi/misstro-och-kortsynthet-bakom-greklands-kris http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisens-avlyssning-slar-rekord-igen-1 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/16-ars-fangelse-for-kvinnomord_6232680.svd http://www.svd.se/nyheter/utrikes/libyen-natohelikopter-nedskjuten_6234618.svd http://www.svd.se/naringsliv/grekland-oenighet-i-eurogruppen-om-hur-overtyga-investerare_6234064.svd http://www.svd.se/naringsliv/grekland-antog-tufft-sparpaket_6232500.svd http://www.svd.se/naringsliv/tyskt-ja-for-mer-stod-till-grekland_6233656.svd http://www.svd.se/nyheter/utrikes/skott-mot-syriska-demonstranter_6232678.svd http://www.svd.se/naringsliv/greklands-tillvaxt-samre-an-forvantat_6229952.svd integration, invandring, islam, KDU, kulturrelativism, mångkultur, multikulturalism [...]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: