Archive for december, 2005

De små tigrarna

december 31, 2005

Der Spiegel skriver i The Tiny Tigers om de nya marknadsekonomierna i Östeuropa. Länder som Slovenien, Slovakien och Estland räds inte globaliseringen, utan försöker gripa de möjligheter som ges. Det handlar inte endast om att erbjuda lägre produktionskostnader, utan snarare om att föra en politik som i grunden är marknadsvänlig. Det är med andra ord ett ganska stort intellektuellt gap till globaliseringsmotståndarna, skattehöjarna och byråkratikramarna i Västeuropa:

Today, low wages are but one of many selling points in these countries. They have shed layers of bureaucracy, simplified their tax systems, invested in education, and overhauled their infrastructure. A bottomless resolve to make up for all the deprivations of the socialist regime is fueling these changes. The economic creed of eastern Europe is defined by a mood of new departure. ”In the next 10 years, the gap between per capita incomes in the old and new EU member states will progressively close,” forecasts Andreas Polkowski of the Hamburg Institute of International Economics (HWWA). ”Some regions may even overtake us.”

Ja, om Sverige inte skärper sig så kanske det blir vi som beskrivs som potentiella sociala turister i framtiden. Ironin i detta lockar ju inte direkt till skratt.

Annonser

Lågskatteländer är rikast

december 31, 2005

Den europeiska statistiska myndigheten Eurostat har kommit med en ny beräkning. Enligt denna är det framgångsrika lågskattelandet Luxemburg rikast EU. På andra plats kommer Irland, som genom marknadsvänliga reformer och skattesänkningar skapat en tillväxt långt över EU snittet.

Luxembourg and Ireland – both ‘low tax’ countries – topped the EU’s GDP per capita rankings in purchasing power parity figures in 2004.
GDP per capita in the Member States ranged from 43% to 227% of the EU25 average in 2004. GDP per capita in Luxembourg was more than twice the EU25 average, while Ireland was about 40% above average.

… Following up, with GDP around 20% above average, were the Netherlands, Austria, Denmark, Belgium, Sweden and the United Kingdom. Finland, France and Germany recorded figures about 10% above the EU25 average, and Italy and Spain were at the level of the average.

Mel Gibson blir politiker?

december 28, 2005

Dags för Mel Gibson att kandidera för GOP?

H.M. Konungens jultal

december 28, 2005

Tänkvärda ord ur H.M. Konungens jultal:

Värderingar baserade på respekt och omtanke om våra medmänniskor, måste föras vidare till kommande generationer. Låt oss ingjuta hopp hos våra ungdomar och ge dem tillförsikt inför framtiden. Vi måste få dem att våga satsa på en utbildning, på ett yrke, på sig själva men också på medmänniskor som behöver hjälp och stöd.

EU-politiker kan bli åtalad i Turkiet

december 28, 2005

Den holländske EU-parlamentarikern och ordföranden i parlamentets Turkiet-kommitté Joost Langendijk hotas av åtal i Turkiet för att ha uttryckt missnöje med åtalet mot den turkiske författaren Orhan Pamuk, som ställts inför rätta för att ha nämnt folkmordet på armenier och andra kristna folkgrupper.

Det turkiska behovet av en kommunikationsbyrå kan knappast demonsteras tydligare.

Det krävs en strategi för Iran

december 28, 2005

Efter ett år av fruktlösa förhandlingar ter sig försöken från EU-3 (Tyskland, Storbritannien, Frankrike) att förmå Iran att avstå från att skaffa kärnvapen som alltmer omöjliga. Europeiska diplomater skulle måhända kunna invända att EU-3 faktiskt lyckats ”bromsa” Irans nukleära ambitioner.

Men det duger inte.

När Iran den 5 augusti återupptog konverteringen av uran signalerade regimen med all önskvärd tydlighet att man behagade strunta högaktningsfullt i omvärldens krav. Den iranska regimen talar om en ”oförytterlig rätt” att skaffa kärnvapen, samtidigt som EU-3 lockar med morötter. Men med en regim som förnekar förintelsen och drömmer om att förgöra Israel så finns det inga alternativ än en villkorslös acceptans för omvärldens krav på ett stopp av kärnvapensframställningen.

Robert Zarate skriver i Iran’s Model Misbehavior om vad som står på spel:

Certainly, if the United States and its allies fail to challenge Iran’s model for acquiring the capability to produce nuclear fuel, the world will soon be faced with the terrifying nightmare of a politically volatile Middle East filled with many more nations — not just Iran but also Algeria, Egypt, Iraq, Saudi Arabia, and Syria — that have, or are within months or days of having, nuclear weapons.

Regimen i Iran måste stoppas innan det är för sent.

Uppsala universitet fällt för etnisk diskriminering

december 28, 2005

Glädjande nyheter för oss som tror att varje elev bör bedömas efter sina prestationer iställer för sin köntillhörighet eller sin etnicitet: Svea Hovrätt fastslår att kvotering är diskriminering och tilldömer därmed Uppsala universitet att betala skadestånd till de två kvinnor som diskriminerats.

Domen finns att läsa här.

Inne att vara ute

december 28, 2005

Per Ericson skriver i Till och med kristdemokraterna kan hoppas om den traditionernas återkomst, och den yngre generationens strävan efter trygghet och stadga i livet:

Se bara på den nytända dagisbrasan. Också ärrade feminister kan oroa sig över
hur barnen har det medan mamma och pappa förverkligar sig själva. Debattörerna smiskar varandra med hoprullade rapporter. Utgångspunkten tycks vara att den som har det rätta vetenskapliga underlaget får bestämma över alla andra.
Svepande och tvärsäkra omdömen om hur dagis påverkar barnen har sällan fog för sig. ”Det är lätt att hitta samband, men svårt att belägga orsakssamband”, varnar Anna Sjögren, forskare vid Industriens utredningsinstitut (Expressen 26/12).
En tanke kan ju vara att låta familjerna själva komma fram till vilken omsorgsform som är bäst.

Det är befriande att den sociala ingenjörskonstens ”sanningar” ifrågasätts allt mer, och numera även av de som brukar stå på barrikaderna i försvaret av statliga interventioner. Ändå tycks det fortfarande svårt att köpa den enkla principen om att familjen ska ha beslutanderätt över barnomsorgsformen.

När unga ska motiveras att engagera sig i politiken hör man ofta att ”allt är politik”, och att det är vettigt att engagera sig i det som berör ens vardag. Men i Sverige framställs detta med ”allt är politik” som om detta vore en sanning för tid och evighet. Låt oss ändra på det, och låt oss förallt i världen slå fast följande: ”familjelivet är inte politik”.

Turkiet och EU

december 20, 2005

Många är åsikterna kring Turkiets eventuella medlemskap i EU. Jag tillhör dem som tror att konceptet privilegierat partnerskap har stor potential vad gäller att utveckla unionens relationer till grannländerna. Skulle vilja tipsa om min kristdemokratiske kollega Martin Källstrand bloggande i detta ämne. Dick Erixon har också tagit upp ämnet, och kommer till slutsatsen att Europa helt enkelt saknar förmåga att hantera den utmaning som ett turkiskt medlemskap skulle innebära. Erixons dom mot europeiska politiker är hård:

Europa saknar helt enkelt ryggrad. Och om man låter den sortens personer förhandla, är det detsamma som att ge bort allt man äger och har. Europa kan ju, som någon sa, inte ens ”integrera” de 10-20 miljoner muslimer som redan bor i Europa, hur skulle man då kunna agera rättfärdigt, bestämt och respektfullt gentemot Turkiet? (Turkiet en svår nöt)

Jag anser att den största kritiken bör gå till de politiker, bland annat president Chirac, som i en grandios kombination av spelad generositet tillsammans med politisk feghet lyckas vara pådrivande för inledandet av medlemsförhandlingar med Turkiet samtidigt som man utlovar folkomröstning i hemlandet om huruvida Turkiet skall få bli med i unionen eller inte. Eftersom bland annat Frankrike motsatt sig skrivningar om privilegierat partnerskap så blir ju Chiracs alternativ föga inkluderande för Turkiet: en mycket stor majoritet av den franska befolkningen motsätter sig turkiskt medlemskap, och om det skulle bli ett nej i Frankrike så finns inte det alternativ som privilegierat partnerskap utgör.

Frihetskämpen Payá

december 20, 2005


Svenska Dagbladet skriver idag i Mannen som Castro vill tysta om kristdemokraten Henrik Ehrenbergs bok Kuba Inifrån och demokratirörelsens förkämpe Oswaldo Payá:

När man läser om Oswaldo Payá går tankarna till Solidaritetsrörelsen i Polen, snarare än till contrasgerillan. Denne man är inte i första hand antikommunist, utan en person som utgår från sitt eget perspektiv på samhället, grundat i den katolska socialläran. Betoningen ligger på att vara för något, inte på att vara mot något annat. I detta kan ligga en enorm kraft. Det lärde vi oss av det som hände i Polen.

Det är angeläget att Europa och USA uppmärksammar det förtryck som Kubas befolkning utsätts för. Europas agerande har dock inte präglats av någon starkare vilja att stödja demokratirörelsen på Kuba, då bland annat man vikt sig för den kubanska regimens önskan om att europeiska länder inte ska inbjuda dissidenter till ambassadernas mottagningar i Havanna. Den spanske premiärministern José Luis Rodriguez Zapatero har varit en viktig aktör för att möjliggöra Europas undfallenhetspolitik gentemot regimen i Havanna. Den amerikanska politiken har i sin tur i alltför hög utsträckning styrts av exilkubanernas kompromisslöshet, vilket bland annat gör att den amerikanska blockaden mot Kuba kvarstår. Blockaden har tyvärr visat sig motverka sina syften, då Castro likt andra diktatorer använder ”en yttre fiende” för att legitimera makten, tillkortakommandena och repressioner mot oliktänkande.

Önskvärt vore att Europa och USA agerar gemensamt, grundat på en gemensam vilja att främja frihet och demokrati på Kuba. Bort med Zapateros eftergiftspolitik och bort med den amerikanska blockaden. Arbeta istället för riktade sanktioner och åtgärder som slår mot regimen och som främjar demokratirörelsen på ön.