Archive for november, 2007

Barnombudsmannen om ungas situation

november 29, 2007

Intressant artikel idag på DN-debatt om ungas sitauation och (o)hälsa.

Annonser

Välkommet medieinstitut

november 28, 2007

Att Roland Poirier Martinsson flyttar tillbaka till Sverige är glädjande, eftersom hans värdeorienterade synsätt behövs i den svenska debatten. Kanske ännu mer glädjande är att hans flytt hänger samman med att Timbro ska bygga upp ett nytt medieinstitut. I samband med flytten så intervjuas Roland PM av Kristianstadsbladet:

Varför behöver en politisk tankesmedja som Timbro ett medieinstitut?
– Media är en integrerad del av den politiska processen och en definierande del av varje kultur.
Så, vad innebär medieinstitut i den här formen?
– Att verka i skärningspunkten av medieforskning, politik och media, för att i första hand bättre förstå medielandskapet.

Kommer osökt att tänka på Accuracy in Media, som arbetar med granskning av de medierna i USA. Där finns även Accuracy in Academia, som bevakar och kritiserar vänstervridningen inom högskoleväsendet. Kanske idé att ta sig an detta även i Sverige?

Förhoppningsvis kan Roland PM och det nya medieinstitutet bidra till en större balans i svensk media (kanske skulle vara en bra början att ta en titt på TT:s Mellanösterrapportering?) .

Jag besökte en utställning…

november 26, 2007

dsc00173_1.jpg

Växjö var platsen. Utställningens namn var ”In Hate We Trust”. Konstnär var Elisabeth Ohlsson Wallin, känd tidigare bl.a. genom utställningen ”Ecce Homo”. Besöket fick mig och Paula von Essen att skriva en debattartikel, Är Ohlsson Wallin för allas åsiktsfrihet?, som är med i senaste numret av tidningen Kristdemokraten:

Men vissa åsiktsyttringar, vars budskap inte delas av alla, verkar idag vara mer accepterade än andra. För samtidigt som Ohlson Wallins utställning visas i Växjö, så har kampanjen ”Bevara äktenskapet” gjort reklam för sin sak i Stockholms tunnelbanor.

Detta har fått representanter från RFSL Ungdom och andra inom homorörelsen att kräva att ”värdekonservativa budskap” inte ska få visas i det offentliga rummet.

Vår fråga till Elisabeth Ohlson Wallin är därför om hon tar det öppna samhället på allvar, och är beredd att slåss för alla människors rätt att framföra sitt budskap i det offentliga rummet? Står Du för en sann eller falsk tolerans, Elisabeth?

Med i tidningen finns också en svarsartikel från Ohlsson Wallin, Göran Hägglund stigmatiserar människor. Det närmaste hon kommer ett svar på vår fråga är följande passage:

Jag hoppas att barn slipper höra Göran Hägglunds åsikter om barn och mig som förälder.

Men hur ska det ske? Genom opinionsbildning? Genom inskränkningar i yttrandefriheten? Ohlsson Wallins avsaknad av svar på detta är i sig ett svar. Hon står inte för en sann tolerans där åsikter bryts emot varandra, utan för en falsk tolerans där hon ska ha rätt att provocera och attackera fritt men hennes meningsmotståndare inte ens ska få redovisa sin ståndpunkt. En kontrareplik från vår sida finns förhoppningsvis att läsa i tidningen inom kort. Jag kommer inte känna mig nöjd innan jag fått ett svar på frågan.

Men tills vidare så kan jag rekommendera några inlägg i debatten om tolerans och yttrandefrihet. Dels Johan Hakelius, Den amerikanska barnrepubliken:

Ta ordet ”tolerans”, till exempel. För vuxna människor brukade det en gång betyda en social konvention som underlättade samvaron med andra. Nu gäller snarare en fräck tonårings definition av tolerans. Den innebär att den som kräver tolerans kräver att få bete sig precis som han eller hon vill, utan hänsyn till sociala konventioner. Den innebär också att varje åsikt eller kritiskt omdöme om hur någon beter sig är detsamma som ”förtryck”. Att få bete sig hur man vill, utan några som helst konsekvenser, är att få ”respekt”.

Läs även Marie Söderqvist, Märklig debatt om äktenskap:

Ardbo talar om att han tycker att kampanjen, alltså några affischer i tunnelbanan, är ”osmakliga och stötande”. Han fortsätter med att säga att det är ”förskräckligt att den här typen av kampanj tillåts i det offentliga rummet”. Ursäkta, men vad menar han?
Att människor som inte tycker som Ardbo inte borde få publicera annonser eller affischer?
Ardbo tycker kanske att de rentav inte borde få uttala sig alls.
Det är konstigt med personer som låtsas vara förkämpar för öppenhet och tolerans men som samtidigt blir otroligt upprörda över andras ”felaktiga” åsikter.

Fortsättning lär följa i toleransdebatten…

Sigfridsson fel ute i sitt svar

november 23, 2007

Sydsvenskan publicerade under förra veckan ett genmäle på min artikel om barnavdrag. Eftersom tidningen inte kör med trestegsdebatter så publicerar jag mitt svar här på bloggen istället:

Sigfridsson fel ute i sitt svar

Helen Sigfridsson, generalsekreterare för Sveriges Makalösa Föräldrar och tidigare ledande miljöpartist, skriver i en replik att KDU har en naiv familjepolitik. Vi påstås sträva efter att relationer ska upprätthållas till varje pris, och jag får en känga för att jag vågar ha en åsikt ”trots min ungdom”. Det är förvisso sant att jag som 25-åring är två år yngre än Sigfridsson, men jag tror inte att åldern är det väsentliga här. Istället handlar det om att medan jag vill diskutera hur vi kan få fler föräldrarelationer att hålla, så vill Sigfridsson låtsas som att det är oproblematiskt för barn med separationer.

Det är inte KDU:s ambition att upprätthålla relationer till varje pris, tvärtom kan det vara bra att högkonfliktrelationer får ett slut. Men vi kan också konstatera att en majoritet av de relationer som slutar i skilsmässa har en låg grad av konflikt, vilket är mycket viktigt att notera i sammanhanget. För det är med den bakgrunden jag menar att det är ett samhällsproblem att en tredjedel av föräldrarelationerna faller samman under barnens uppväxtår. Här hävdar Sigfridsson att jag tar fel på statistiken, men vi använder oss av två olika mått. Hon talar om ögonblicksbilden (d.v.s. hur många barn som just i denna sekund lever med separerade föräldrar) medan jag talar om hur många barn som t.o.m. 17 års ålder kommer få uppleva att föräldrarna separerar (Se SCB:s Barn och deras familjer, 2005).

Sigfridsson vill ha en politik som inte ”låtsas om att det bara finns tvåförsörjarfamiljer”. Här är vi överens. Vårt barnavdrag ska gälla alla barn. Men medan Sigfridsson anser att ”målet inte [får] vara att leva i tvåsamhet” så vill jag ha en politik som inte rycker åt axlarna åt att Sverige har bland de högsta skilsmässotalen i världen.

För faktum är att resultaten inom flertalet olika forskningsdiscipliner gång på gång har påvisat att det, generellt sett, bästa för barn är att växa upp inom intakta familjer. Om Sigfridsson inte vill ta mitt ord på det kan hon t ex ta del av McLanahan och Sandefur (Harvard University Press, 1994), Manning och Lamb (Journal of Marriage and Family, Vol. 65) eller Ham (Journal of Divorce and Remarriage, Vol. 42) eller något av de andra 71 oberoende forskningsresultat som bl.a. finns publicerade på min blogg (weimers.se).

KDU hoppas införandet av ett överförbart skatteavdrag om minst 50 000 kronor per barn kan väcka en debatt om hur Sverige kan minska antalet lågkonfliktsrelationer som slutar i separation. Jag kan bara beklaga att Helene Sigfridsson inte vill bidra till en sådan förändring, men jag lovar att KDU kommer fortsätta argumentera för att trygga och stabila familjer är bra för samhället, oavsett hur naivt Sigfridsson anser det vara.

Charlie Weimers
Förste vice förbundsordförande
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Min blogroll igen: Bonum Commune tillbaka

november 23, 2007

Saxat från Bonum Commune:

Bonum commune håller just nu på att göras om till ett arkiv med Per Ericsons texter.

Per Ericson gick ur tiden den 31 oktober 2007. Genom att tillgängliggöra hans olika (bättre) textalster på denna webbplats vill vi hedra hans minne.

Jag hade fått uppfattningen att adressen skulle bli inaktiv och raderade därför länken, men inser nu att så lyckligtvis inte kommer bli fallet och Bonum Commune är följaktligen tillbaka i min blogroll.

Nytt i min blogroll

november 21, 2007

Förbundsstyrelseledamoten från C4-staden och numera Lundastudenten, Mattias Svensson, har börjat blogga. Kolla in den på msvensson.wordpress.com.

Sarkozys eftermäle avgörs nu

november 21, 2007

Nicolas Sarkozy valdes till president med löften om att åstadkomma en brytning (rupture) med Frankrikes socialistiska struktur och politik. När han nu försöker genomföra sin politik möts han av en halv miljon demonstranter på gatorna, som vägrar att acceptera att någon vågar röra deras förmåner (vilket bland annat innefattar pension vid 50-55 års ålder). Händelserna påminner om vad som hände Jacques Chirac under hans första år vid makten, då han fortfarande framstod som en reformivrare. Strejkerna hade då avsedd verkan och Chirac förändrades till att bli den kvasisocialist och anti-amerikan som vi lärt känna.

Men de påminner också om den strid som utkämpades 1984-85 mellan National Union of Mineworkers (NUM) och premiärminister Margaret Thatcher. NUM gav sig efter ett års strejker och Thatcher kunde gå vidare med sina marknadsekonomiska reformer, vilka lade grunden för Storbritanniens återkomst som ekonomisk motor i Europa. 

Vad hade hänt om Thatcher hade misslyckats? Kanske hade brittiska folket ända fram tills idag fått betala för olönsamma statliga företag, som politikerna inte vill röra av rädsla för att tappa i opinionen. Kanske hade Storbritannien varit lika illa ute som Frankrike?

Nu är det Sarkozys tur att visa vad han går för. Om han klarar av att stå emot trycket denna gång, så har han sänt ut en tydlig signal om att lagt kort ligger. Känslan är att Sarkozys presidentskap kommer att formas av denna strid: stagnation eller reformer? Jag tror och hoppas att Sarkozys eftermäle blir att han har större likheter med Thatcher än Chirac. Walter Russel Mead vid inflytelserika Council on Foreign Relations skriver om detta, Street Savvy:

Sarkozy’s challenge today is a stark one. If he has gauged things right, the French have quietly made up their minds that the time for change has come. As Margaret Thatcher faced down the coal miners, and as Ronald Reagan faced down the air traffic controllers, a Sarkozy who overcomes the transport unions will take a decisive step toward the modernization of France, and join the pantheon of great French leaders who have helped the country remain a world leader through good times and bad. If he fails, he may not have to run to London (like so many failed French rulers of the past), but risks beginning to look like a lame duck just six months into his five year presidential term. That is an outcome that France, Europe, and the broader West cannot afford. 

Kampanjspots i Rond i P3

november 20, 2007

Presidentkandidaterna är nu mitt uppe i sina primärvalskampanjer, och kampanjspotar för radio och tv produceras nu för fullt.

Mot den bakgrunden bjöds ungdomsförbunden idag in av Rond i P3 för att spela in kampanjspotar. Vi hade 30 sekunder på oss att försöka säga något vettígt, och jag hade ambitionen att visa att KDU är ett förbund för unga människor som vill ha mer gemenskap och mindre stat.

De andra ungdomsförbunden körde bland annat på miljö (MUF, CUF, GU), mer klasskamp (UV), mindre klasskamp (CUF), flyktingpolitik (LUF) och en lista med politiska krav (SSU). Intressant nog tog inget annat ungdomsförbund upp behovet av att öka den enskilda människans och de naturliga gemenskapernas utrymme på statens och politikernas bekostnad. Kanske påverkar regeringens ganska oideologiska argumentation även ungdomsförbunden?

När vi väl är inne och tangerar primärvalet så kan jag inte låta bli att länka till några videos: Mike Huckabee Ad: ”Chuck Norris Approved” och McCain ”Tied Up” During Woodstock.

Nej tack till varannan herrarnas

november 20, 2007

Kristdemokratiska Kvinnoförbundets ordförande Desirée Pethrus Engström intervjuas i dagens nummer av Svenskan, ”Fler kvinnor ska stå på första plats”. Där föreslor hon bland annat ”varannan herrarnas”:

Inför valet 2010 förespråkar kvinnoförbundet en helt ny ordning: en kvinna bör placeras i topp på valsedlarna till såväl riksdag som landsting och kommunfullmäktige.

– I stället för varannan damernas, så ska vi ha varannan herrarnas. Vi behöver alla kvinnliga förebilder vi kan få, och om det ska bli en verklig förändring så måste fler kvinnor stå på första plats.

Helt fel väg att gå, tycker jag.

I pappersversionen så finns min kommentar till förslaget med, men jag har inte hittat det på nätet. Men detta sade jag i alla fall:

Jag är mot det, för jag tycker rent principiellt att diskriminering inte ska bekämpas med diskriminering. Såväl könsbalans som åldersbalans och etnisk bakgrund kan absolut förbättras, men att kvotera är inte en försvarbar lösning.

Förändras eller dö?

november 19, 2007

Moderaterna har valt att säga Ja till könsneutrala äktenskap och får nu betala för det. Nästan hela moderaternas tapp i senaste SIFO (läs här, här och här) har gått till Kd. Vi har haft känslan under hela perioden efter M-stämman att det finns många moderater där ute som seriöst börjar fundera på sitt partival, och dessa siffror bekräftar detta.

Moderaternas kärnväljare har traditionellt sett varit mycket lojala. Speciellt de lite äldre som alltid röstat på ”högern” hela sitt liv. Nu verkar det vara just dessa som lämnar.

Jag hälsar de varmt välkomna och jag hoppas och tror att Kristdemokraterna kommer förvalta deras förtroende.