Sarkozys eftermäle avgörs nu

november 21, 2007

Nicolas Sarkozy valdes till president med löften om att åstadkomma en brytning (rupture) med Frankrikes socialistiska struktur och politik. När han nu försöker genomföra sin politik möts han av en halv miljon demonstranter på gatorna, som vägrar att acceptera att någon vågar röra deras förmåner (vilket bland annat innefattar pension vid 50-55 års ålder). Händelserna påminner om vad som hände Jacques Chirac under hans första år vid makten, då han fortfarande framstod som en reformivrare. Strejkerna hade då avsedd verkan och Chirac förändrades till att bli den kvasisocialist och anti-amerikan som vi lärt känna.

Men de påminner också om den strid som utkämpades 1984-85 mellan National Union of Mineworkers (NUM) och premiärminister Margaret Thatcher. NUM gav sig efter ett års strejker och Thatcher kunde gå vidare med sina marknadsekonomiska reformer, vilka lade grunden för Storbritanniens återkomst som ekonomisk motor i Europa. 

Vad hade hänt om Thatcher hade misslyckats? Kanske hade brittiska folket ända fram tills idag fått betala för olönsamma statliga företag, som politikerna inte vill röra av rädsla för att tappa i opinionen. Kanske hade Storbritannien varit lika illa ute som Frankrike?

Nu är det Sarkozys tur att visa vad han går för. Om han klarar av att stå emot trycket denna gång, så har han sänt ut en tydlig signal om att lagt kort ligger. Känslan är att Sarkozys presidentskap kommer att formas av denna strid: stagnation eller reformer? Jag tror och hoppas att Sarkozys eftermäle blir att han har större likheter med Thatcher än Chirac. Walter Russel Mead vid inflytelserika Council on Foreign Relations skriver om detta, Street Savvy:

Sarkozy’s challenge today is a stark one. If he has gauged things right, the French have quietly made up their minds that the time for change has come. As Margaret Thatcher faced down the coal miners, and as Ronald Reagan faced down the air traffic controllers, a Sarkozy who overcomes the transport unions will take a decisive step toward the modernization of France, and join the pantheon of great French leaders who have helped the country remain a world leader through good times and bad. If he fails, he may not have to run to London (like so many failed French rulers of the past), but risks beginning to look like a lame duck just six months into his five year presidential term. That is an outcome that France, Europe, and the broader West cannot afford. 

Annonser

5 svar to “Sarkozys eftermäle avgörs nu”

  1. germaniablogg Says:

    Intressant är att Barbro Hedvall, som under den franska valkampanjen stödde socialistiska Royale, och verkligen gav uttryck för antipati gentemot Sarko, nu uppmanar alliansregeringen att lära av den senares beteende.
    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=717253

    Tack för övrigt för en intressant föreläsning på Ateneum i våras.
    Niklas Elert

  2. weimers Says:

    Tack själv! Det var mycket trevligt att få komma till Ateneum.

    Jag trodde efter det amerikanska valet 2004 att den ideologiska stringensen i DN:s endorsements i utländska val minskade i förhållande till valets geografiska distans till Sverige. Barbro Hedvalls stöd för Royal gav mig skäl att revidera den uppfattningen.

    Men det väl hur som helst positivt att Hedvall kan ändra uppfattning, även om jag inte förstår vad det är som förändrats i fransk politik sedan preseidentvalet.

  3. germaniablogg Says:

    Ja, jag tror att korrelationen mellan avstånd och ståndpunkt skall tolkas med viss skepsis. Snarare är det så att DN:s ledarredaktion ständigt brottas med de luddiga gränser socialliberalismen ställer för vad man skall tycka i olika frågor. Inga ideologier är perfekta åsiktspaket (tack och lov), men just socialliberalismen är särskilt usel på att väga individens rätt gentemot statens. Således blir förvirringen desto större i fråga om ex utrikespolitiska frågor.
    Absolut är det positivt att fru Hedvall ändrat uppfattning, även om man kan ifrågasaätta hennes skäl därtill. Det faktum att hon verkar ha omvärderat sin tidigare uppfattning innebär icke desto mindre att man kan ifrågasätta hennes trovärdighet som debattör.
    Överhuvudtaget: varför vill hon, enl ovanstående länk, ge råd till den nuvarande borgerliga regeringen, nu när hon de facto sagt att hon aldrig mer kommer att rösta på detta politiska block (se nedanstående länk)?
    http://kulturrevolution.wordpress.com/2007/08/11/bort-med-hedvall/

    För övrigt tror jag och min författarpartner att du, Charlie, så frihetsvän du är, skulle uppskatta vår humoristiska, liberala roman Germania, vilken vi just nu utger i följetongsformat på
    http://www.germania.nu

  4. weimers Says:

    Agree. Socialliberalismens problem är kanske att den framför allt vägleder ifråga om hur (t.ex. utifrån utilitarismen) ett politiskt förslag ska analyseras, snarare än vad som bör bli slutresultatet. Det anges förvisso vara ”friheten” (i bred mening), men frågan är vilka verktyg som ska användas för att begränsa statens omfattning. Inom kristdemokratin gäller subsidiaritetsprincipen (vilken vi förvisso alltid kan bli bättre på att tillämpa), men jag hittar inte riktigt samma tydliga princip hos socialliberalismen.

    Ska ta mig en titt på romanen, tack för tipset!

  5. germaniablogg Says:

    Mattias Svensson skrev en intressant krönika i senaste numret av Liberal Debatt om socialliberalism, för den händelse att du inte har sett den:
    http://www.liberaldebatt.se/nr/2007.56/s13.html

    Niklas Elert


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: