Breddning och förnyelse av familjepolitiken

mars 15, 2008

I en DN-artikel idag, ”Kaxa till dig, Hägglund!”, som jag hittills inte funnit på nätet kommenterar jag och andra kristdemokrater (bl.a. Carina Liljesand, Nina Ekelund) partiets opinionsläge. Den gemensamma nämnaren är att vi önskar ett tydligt och kaxigt parti. I intervjun med Mats Carlbom menade jag att vårt sociala engagemang borde kunna kombineras med modet att sticka ut hakan när det så krävs. En fråga där min och Nina Ekelunds uppfattning är delad är dock äktenskapsfrågan, där jag menar att vi bör hålla fast vid försvar för äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Men när jag försöker lyfta fram nödvändigheten av att partiet förnyar den familjepolitiska profilen, exempelvis genom att ta strid för ett barnavdrag i alliansen, så blir det en ganska konstig knorr på det hela:

Men flera av dem DN talat med vill hålla fast vid motståndet mot homoäktenskap, även om de gärna säger att det är en oviktig fråga.

Ungdomsförbundet KDU:s tillförordnade ordförande Charlie Weimers:

– Vi måste tala om frågor som berör det stora flertalet. Könsneutrala äktenskap är trots allt inte något som berör en barnfamilj i Säffle.

Nåväl, det borde ha framgått av denna blogg att jag INTE tycker att frågan om samkönade äktenskap är oviktig! Att jag konstaterar att en barnfamilj i Säffle inte nödvändigtvis känner sig direkt berörda av diskussionen om könsneutrala äktenskap är rejält långt ifrån att hävda att frågan saknar vikt.

Men den problematik jag vill lyfta fram är att partiet inte bedrivit det förnyelsearbete i familjepolitiken som hade behövts för att bredda vår familjepolitiska profil. Därför förknippar väldigt många människor ”kristdemokratisk familjepolitik” endast med vårdnadsbidrag och vårt försvar för den traditionella definitionen av äktenskapet. Båda frågorna är oerhört viktiga, men det finns en outnyttjad potential inom familjepolitiken.

För det är ganska kännetecknande för den svenska debatten att de få gånger vi på allvar diskuterar familjens roll så handlar det antingen om olika typer av minoritetsfrågor (t ex könsneutrala äktenskap) eller om några nya genusteorier (t ex om huruvida föräldrar ska sätta på pojkar rosa plagg). Mer sällan diskuteras den mycket mer intressanta frågan om hur vi kan stödja familjebildning och familjesammanhållning. Detta enorma tomrum i det politiska Sverige ger Kristdemokraterna stora möjligheter att presentera ett tydligt alternativ, inte minst till de socialliberala tongångarna om jämställdhetsbonus med mera.  

Om partiet i valrörelsen 2010 presenterar ett förslag om ett överförbart skatteavdrag om 50 000 kr per barn – ett barnavdrag – så är jag övertygad om att vi kristdemokrater skulle ta initiativet i debatten. Det skulle ge väljarna ett alternativ till de som vill göra familjers beslut om föräldrars uttag av föräldraförsäkringen och VAB-dagar till ett politiskt problem. Valet skulle stå mellan de som prioriterar pekpinnepolitik i form av jämställdhetsbonusar och de som vill stärka familjernas självständighet och handlingsutrymme. Det skulle med andra ord tydliggöra för många väljare varför kristdemokraterna behövs i en fortsatt alliansregering.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: