Archive for augusti, 2008

”Familjepolitisk diktatur”

augusti 31, 2008

Noterar att sossarna lanserar tvangsdelning av foraldraforsakring. ”Familjepolitisk dikutatur” skrev en SvD-lasare, och PJ Anders Linder undrar vem som ska ta strid for familjernas sjalvstandighet:

Om det inte blir ädel tävlan om att försvara familjernas rätt att själva välja, då är det inte mycket bevänt med svensk borgerlighet 2008.

Goran Hagglund ar som val ar ute och sagar forslaget:

– Frågan handlar om vem som ska bestämma över barnen. Är det staten eller föräldrarna?

Formodligen vagar inte sossarna gora det till valfraga eftersom deras interna opinionsundersokningar lar visa att det kanske inte gar hem hos sa manga utanfor genusfakulteterna och SSU:s jamstalldhetsutskott. Men om jag skulle ha fel: Bring it on, p-l-e-a-s-e.

Fragan handlar ocksa om nar vi ska se motsvarande offensiv fran andra hallet? Nar kommer forslagen som flyttar tillbaka statens makt, socialt och ekonomiskt? Nar far vi se borgerliga politiker fullstandigt strunta i radikalfeministiska problemformuleringar och istallet lansera forslag som har som syfte att ge barnen en trygg uppvaxt och utga ifran familjens basta? Det ar markligt att sa inte har skett. For manniskor haller ju i regel med om att det ar familjen som ska bestamma. De vet hur vardagen ser ut. De vet vilka behov deras barn har, och tycker att det ar ett han nar politiker kommer och sager att de inte bidrar till ett battre samhalle eftersom de valjer fel, sett ur ett statistiskt perspektiv. Men det ar klart, pa vagen fram till valdagen kommer den politiker som vagar utmana radande sanningar inte att bli kelgris i media, man kommer fa arga blickar fran vansterliberala kollegor inom borgerligheten, man kommer inte att fa nagra inbjudningar till Nationella Sekretariatet for Genusforskning, and whatnot. Det kanske blir en jobbig tid, men det kanske, kanske vore vart det anda?

Blandade reaktioner pa Palin

augusti 31, 2008

Nar jag traffar republikaner har i DC sa ar reaktionerna blandade pa McCains val av Sarah Palin som veep. Oerfaren, verkar alla vara overens om. Men ocksa oradd, eftersom hon utmanat det republikanska etablissemanget hemma i Alaska. ”Consistent conservative record” ar ocksa en viktig faktor, for att kunna fa partiets grasrotter att lamna den halvt apatiska fas de gatt igenom sedan McCain vann primarvalet. Aven om hon just nu betraktas som en lattviktare, sa tror jag att tiden ar pa hennes sida, om hon skulle bli vice president i november. Lag alder, inte minst, ar som bekant ett overgaende fenomen.

Talare på konventet

augusti 29, 2008

Missade att Romney var schemalagd till onsdagen. Men hur som helst, idag får vi förmodligen se om jag var helt fel ute eller inte. Apropå Louisianas guvernör Bobby Jindal som nämndes i en kommentar så vore det ett smart och bra drag att inkludera honom i ”biljetten”. Han vann mot den sittande guvernören vid 36 års ålder, han har förtroende bland gräsrötterna, och han har inte minst en spännande bakgrund (bl.a. föräldrarna kom till USA från Indien).

Monday, Sept. 1

Speakers will include:
U.S. Sen. Joseph Lieberman (Conn.)
Gov. Arnold Schwarzenegger (Calif.)
Vice President Richard B. Cheney
First Lady Laura Bush
President George W. Bush

Tuesday, Sept. 2

Speakers will include:
Former New York City Mayor Rudolph W. Giuliani
Former Gov. Mike Huckabee (Ark.)
Former Gov. Tom Ridge (Pa.)
Gov. Sarah Palin (Alaska)
Gov. Jon Huntsman (Utah)
Rosario Marin, California Secretary of the State and Consumer Services Agency and former Treasurer of the United States
Former U.S. Sen. Fred Thompson (Tenn.)
Gov. Linda Lingle (Hawaii)
Former Lt. Gov. Michael Steele (Md.)

Wednesday, Sept. 3

Speakers will include:
U.S. Sen. Norm Coleman (Minn.)
Meg Whitman, National Co-Chair for McCain 2008 and former President and CEO of eBay
Carly Fiorina, Victory ‘08 Chairman for the Republican National Committee and former Chairman and CEO of Hewlett-Packard Co.
Former Gov. Mitt Romney (Mass.)
Mrs. Cindy McCain
Gov. Bobby Jindal (La.)
Republican Party’s Vice Presidential Nominee

Thursday, Sept. 4

The evening will close with John McCain accepting the Republican Party’s nomination for the Presidency of the United States. Speakers will include:
Gov. Tim Pawlenty (Minn.)
Gov. Charlie Crist (Fla.)
U.S. Sen. Sam Brownback (Kan.)
U.S. Sen. Mel Martinez (Fla.)
U.S. Sen. John McCain (Ari.)

Vem blir veep på konventet?

augusti 29, 2008

När jag för fyra år sedan praktiserade hos College Republican National Committee så fick jag möjligheten att besöka konventet i New York. Då hann jag vara med om konventets sista dag och presidentens tal, och man skulle väl, no offense Göran, kunna säga att skillnaden mellan våra egna riksting och ett fyllt Madison Square Garden var någorlunda märkbar.

Nu är det dags igen, och denna gång så är det Minneapolis/St. Paul och Xcel Energy Center som ska besökas av drygt 40 000 personer. Förra gången höll demokraterna konvent långt tidigare än republikanerna, vilket ansågs vara en så pass stor nackdel att de nu äger rum veckorna efter varandra. Dock fortfarande demokraterna som inleder. Den gången var den störst lysande stjärnan vid demokraternas konvent inte John Kerry, utan Barack Obama. Det var för fyra år sedan som han höll ett lysande tal som lade grunden för hans skrällseger i det demokratiska primärvalet. När han talar imorgon så är det en stor möjlighet till ett opinionsmässigt uppsving, vilket skulle vara behövligt för kampanjen med tanke på att det nu nästan är lika stort stöd för McCain som Obama. Oron för att demokraternas konvent skulle mynna ut i en prestigekamp mellan Obama och Clinton verkar inte ha besannats, enligt de CNN-rapporter jag hann kolla innan jag steg på planet till New York. Hillary Clintons tal var fyllt av lovord för sin tidigare motståndare, vilket ger intrycket av att det nu är enad front som gäller.

Men McCain kommer ändå att kunna stjäla en del rubriker på fredag efter Obamas tal, eftersom det troligen blir då som hans kandidat till vice-president (veep) presenteras. Nedan kan ni se talarlistan för konventet i Minnesota, och många utav dem skulle tveklöst platsa som McCains running partner. Jag trodde länge att en utav dem, Floridas guvernör Charlie Crist, skulle bli den som presenterades på fredag. Inte minst då han dagen före det avgörande primärvalet i Florida (som sänkte både Romney och Giuliani) gav stödet till just McCain, efter att länge ha lutat åt Giuliani. Frågan är hur McCain ska tacka för den tjänsten. För jag tror inte att det blir Crist som presenteras, han är helt enkelt inte tillräckligt konservativ för de republikanska kärnväljarna. Minnesotas guvernör Tim Pawlenty har också nämnts i spekulationerna, och till skillnad från Crist så skulle han kunna åstadkomma en del jubelrop hos partiets bas. Han har en stabil meritlista både vad gäller värdefrågor och att kunna kontrollera budgeten. Men så har vi en person, som inte är schemalagd och som jag kommer att träffa på tisdag kväll (så jag vet att han är i närheten av Xcel Energy Center). Mitt Romney var DEN konservative kandidaten i det republikanska primärvalet, och han har med sin näringslivserfarenhet en bakgrund som är väl passande när den amerikanska ekonomin blivit valets huvudfråga. Antingen finns inte Romney med på grund av McCains dokumenterade horn i sidan till honom, eller så var deras gemensamma kampanjmöten verkligen ett tecken på att de lagt tidigare stridigheter åt sidan och nu slutit leden. I sådana fall är mitt tips Mitt Romney som veep, med gardering för Tim Pawlenty.

 

Grønns tråkiga utträde ur KrF

augusti 22, 2008

På väg till Enebakk (utanför Oslo) läser jag om Ole Henrik Grønn som jag lärt känna genom KDU:s arbete i Kristdemokratiska Unga i Norden. Efter att Ole Henrik, gruppledare för Kristelig Folkeparti (KrF) i Sarpsborg, kom ut som homosexuell i juli har partiets lokalavdelningsordförande Inger Marit Sverresen gjort ett antal uttalanden som är allt annat än kristdemokratiska. Hennes krav på att Ole Henrik inte ska få leva med en partner fick honom i förrgår att lämna partiet, trots att han fått stöd av Østfold-KrF:s stortingsledamot respektive distriktsordförande och partiledaren Dagfinn Høybråten. Sverresens krav att han skulle leva singel resten av livet för att inte få kicken blev för mycket.

I mina ögon så är det fel person som lämnar KrF. Den som borde gå ur partiet är Sverresen, ordföranden för Sarpsborg KrF. Ole Henrik är en driftig och kompetent politiker som partiet hade haft mycket glädje av, istället så skapas en debatt om huruvida man kan vara homosexuell och medlem av KrF. Sverresens uttalanden har, utöver att vara fullständigt okänsliga och oförskämda gentemot en partivän, såtillvida varit direkt skadliga för KrF. Hon kopplar ihop Grønns läggning med äktenskapsfrågan (där han följer partilinjen), och väljer därmed att bortse ifrån det faktum att äktenskapets primära roll äratt skydda barnen och främja familjebildning.

Ole Henrik kommer att fortsätta med politiken, och jag vill önska honom lycka till i arbetet i Sarpsborg och i Ungdomens Nordiska Råd.

Starka familjer och eget ansvar ger trygghet

augusti 18, 2008

Familjer som förmår stötta unga på vägen mot vuxenlivet, och ett samhälle som vågar prata om det personliga ansvaret. Så kan man sammanfatta det intryck som Per Gudmundsson förmedlar efter att ha läst Theodore Dalrymples ”Livet på samhällets botten – världsbilden som skapar underklassen”, som släpps på svenska idag:

Knarket och svartspriten flödar till Stockholms unga, fick vi veta i onsdags när Stockholmsbarometern presenterades. Dagen efter berättade tidningarna varför. Enligt exempelvis Stockholm City berodde ungdomarnas rus på ”prestationskrav och plugghets”.

Självklart är ungdomarna utsatta. Men borde det inte finnas utrymme att prata om familjens roll och om individens ansvar?

Nej, förstås. Vem försöker jag lura? Det här är Sverige. På frågan om varför Jeppe super är svaret klass, könsmaktsordning, betygshets eller nyliberalism.

I artikeln, med rubriken En handbok för kristdemokratisk valframgång, ger Gudmundsson ett antal råd till moderpartiet. Våga vara en udda fågel med självförtroende, är genomgående vad som framförs. Om partiet väljer att fortsätta resonera som man gjorde i samband med sitt seminarium i Almedalen så är man inne på rätt spår. Då ställde man bland annat frågan ”Är samhället sådant att människan uppmuntras att stå på egna eller ska Sveriges medborgare bekvämt luta sig tillbaka och låta staten ta hand om allt?”.

Heliga kulturradikalismen

augusti 15, 2008

Lyssnande för ett tag sedan på P1:s ”Heliga familjen”, som är ”en sommarserie i P1 om familjebegreppets lyckohyckel och nattsvarta historia”. I andra programmet skildrades ”äktenskapets mörka historia” och Gudrun Schyman förklarade under en lättsam intervju att hon skulle hålla fest (”den 7 juli gifter vi oss inte”). Med lite orolig ton nämnde också programledaren att ”det högkyrkliga bröllopet kommit tillbaka”. Ja, det hade ju nästan varit lika hemskt som att Vanilla Ice gjort oväntad comeback och återlanserat Ninja Rap som årets sommarplåga.

Det var en härlig halvtimme. Ungefär som att se på när människor lyckas mindre bra i uttagningarna till Idol. De vill så mycket men det räcker liksom inte ända fram. P1-radikalerna vill få människor att dissa familj och äktenskap, men vill inte riktigt inse att det inte är patriarkala strukturer som gör att människor gifter sig och skaffar barn.

I en artikel på Sveriges Radios hemsida förklarar programmakarna vad de vill med programmet, Maria Sveland och Johanna Langhorst gör upp med familjen i nytt P1-program:

– Vi är trötta på lyckohyckleriet, fram med avgrundsgrälen på middagsbordet, säger Maria Sveland och Johanna Langhorst.

– Folk är trötta på lyckohycklet kring den romantiserade kärleken, det finns en längtan efter att våga problematisera familj, tvåsamhet och den brist på jämställdhet som finns i de flesta relationer. Tiden är mogen nu. Vi ses på barrikaderna, hälsar Maria Sveland och Johanna Langhorst.

Maria Sveland kör på för fullt på DN-kultur (var annars), Vi har blivit mästare på familjehyckleri:

Vi kanske till och med skulle kunna börja se familjeonanin för vad den verkligen är: en uppvisningen som döljer en svindlande avgrund. En manifestation som ockuperar din hjärna, dränerar dig på energi och håller dig fullt sysselsatt så att du aldrig hinner se det som pågår utanför din egen bostadsrätt.

Det är så osannolikt verklighetsfrånvänt så att man inte vet vart man ska ta vägen. En som reagerat på detta är Marcus Birro, som kontrar i Dalarnas Tidningar, Kärnfamiljen är under beskjutning:

Jag äger alltid tolkningsföreträde till mitt eget liv. Jag älskar familjen. För allt den är, allt den inte är, allt den hoppas vara i en tid som splittrar och söndrar, som förstör och vulgariserar. Vår kärlek är stark och fri. Familjen är inget helvete, inget fängelse. Att lura i oss det är att förminska sina medmänniskor, jag tror mer om både kvinnor och män, jag tror att de flesta orkar bryta upp om deras frihet kvävs eller hotas.

Svenskans ledarskribent Sanna Rayman noterar också att Sveland trots sitt hat mot familjen ändå valt att leva i en, just det, kärnfamilj:

… även om folk ser normerna, så verkar de av någon outgrundlig anledning följa dem ändå. Till och med Sveland gör det.

…Maria Sveland sa, i faktarutan till sin artikel i DN tidigare i sommar att hon drömmer om att bo i kollektiv – som vore det något fullständigt onåbart.
Newsflash, det finns kollektiv. Det går att starta nya. Det är på intet sätt otillåtet. Det finns människor som trotsar kärnfamiljsnormen. Det höjer inte mina ögonbryn och jag får väl anta att det inte heller höjer Sakines.
Men, faktum kvarstår – Sveland följer normen och hon nöjer sig med att kokettera med att hon är emot den. Åter andra väljer kärnfamiljsliv för att de helt enkelt gillar det. Själv struntar jag högaktningsfullt i vilka val folk gör, så länge valen är möjliga.

En helt annan histora är hur P1 kan understå sig att sända ett så genomvinklat radikalfeministiskt program och samtidigt försöka få människor att tro att kanalen står för ett balanserat och allsidigt programutbud. Är det så P1 vill definiera ”public service”?

Den dagen svenska folket kan lyssna till P1-programmet ”Heliga kulturradikalismen” med Johan Tralau och Elise Claesson ska jag sluta hävda att kanalen kontrolleras av personer med ohälsosamt stor nostalgi för 1968.