Arbetslinjen och den borgerliga berättelsen

september 23, 2008

Nog är det en rimlig utgångspunkt att människor ska tjäna mer på att arbeta än att avstå ifrån det. Det är väl egentligen ganska signifikativt för Sverige att det ens behöver vara en kontroversiell fråga. Så visst gjorde Alliansen helt rätt när de tog itu med socialdemokraternas bidragssamhälle i valet 2006. Men sen då? Finns det inget mer i borgerlighetens framtidsvision än att vi ska arbeta så mycket som möjligt?

Per Dahl skrev nyligen en ledare som efterfrågade en mer levande borgerlig berättelse, ”Arbetslinjen” är verklighetsfrämmande:

Det är fantastiskt för stat och kommun när alla jobbar som besatta för då strömmar skatten in och bidragen minskar. Men vi lever faktiskt inte för att glädja stat och kommun, utan för våra anhöriga, våra vänner och kanske i någon mån oss själva.

…Ska vi överleva tror jag att vi måste överge tanken att alla ska få sin identitet och sin försörjning i det organsierade, kollektivavtalsbundna, storskaliga och tidsmätta ”professionella” arbetslivet. Vi kommer att behöva gå över i ett samhälle där det blir långt vanligare att göra ideella och informella insatser. Medan färre än i dag drar in de formella löner som då försörjer fler.

PJ Anders Linder tog upp tråden, Se människan i både arbete och lek: Flest timmar i veckan vinner?:

Jag skulle vilja gå ett steg längre. Om Per Dahl vill hålla de professionella arbetsinsatserna i schack för att skapa mer tid och utrymme för de civila, tycker jag att det är viktigt att man också bejakar glädjen och leken. Arbete och plikt kan ge mening åt tillvaron, men tillvaron kan få mening på fler sätt än arbete och plikt. Det behövs tid inte bara till ärenden åt släktingar utan även till middag med vännerna, Mad Men på dvd eller en stund vid pianot.

Lönearbete ger upphov till efterfrågan och skatteinkomster, men för den skull måste inte politiken alltid gå ut på fler lönearbetade timmar. Att en viss åtgärd inte ökar arbetsutbudet är inte alltid ett dräpande motargument; den ökar kanske svängrummet och livsglädjen i stället. Att de som redan sliter många timmar i veckan ska slita ännu hårdare känns varken som ett vettigt eller vinnande budskap.

Här har kristdemokratin en hel del att bidra med. Kristdemokratins människosyn pekar på att människan inte bara har materiella behov, utan även andliga och själsliga. Lycka handlar kort sagt inte främst om pengar. Det är en kristdemokratisk uppgift att kombinera inställningen att livets viktiga värden inte kan mätas i pengar, med ett tydligt ställningstagande för marknadsekonomi. Det borde inte vara alltför svårt, eftersom gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit tenderar att öka när människor får ökat utrymme i form av frihet och ansvar.

Dick Erixon instämmer med Dahl och Linder att arbete inte är allt, men framhåller arbetslinjen som en konfliktyta gentemot socialdemokratin, Är arbetslinjen verklighetsfrämmande:

Arbetslinjen skall alltså ställas emot bidragslinjen. Inget annat.

När arbetslinjen står mot bidragslinjen är jag inte sen att försvara principen om att alla som kan arbeta ska sträva efter att arbeta. Men den liberala slagsidan inom alliansen gör ju att man glömmer bort resten. Reinfeldt och Borg stannar där. Hade det funnits en större förståelse för värdekonservativa tankegångar inom moderaterna så hade budskapet kanske, kanske varit mindre enkelspårigt. Då hade regeringen kunnat tillåta sig att resonera om livskvalitet, likt David Cameron:

In an age where stability and prosperity are increasingly taken for granted, younger generations care just as much about quality of life concerns – the environment, urban space, culture and leisure – as the traditional policy boxes in which we have conducted our debates. I know this is how young people feel because this is how I feel.

Johan Ingerö kommenterar också debatten:

Ännu ett exempel på hur socialdemokratiska attityder utgör alliansens grund, oavsett några eventuella decimaler i inkomstskattesatserna. Om den socialdemokratiska arbetslinjen stod mot en borgerlig försörjningslinje så hade det funnits en verkligt ideologisk konflikt. Nu finns bara en förlamande enighet om att stacken är oändligt mycket mer värd än de myllrande och ack så opersonliga myrorna.

Svensk politiks stora konfliktlinje står idag mellan två systemorienterade synsätt. Kristdemokratins sociala marknadsekonomi skulle kunna innebära en välbehövlig vitamininjektion till den borgerliga framtidsdebatten. En av den sociala marknadsekonomins grundare, Wilhelm Röpke, formulerade synsättet på ett briljant sätt:

Till vilken nytta gör aldrig så mycket välstånd om vi samtidigt och oavbrutet gör världen vulgärare, fulare, mer larmande och gråare och om människor förlorar de moraliska och andliga fundamenten för sin existens? Människor lever helt enkelt inte av radioapparater, bilar, och kylskåp allena, utan av hela den oköpbara världen bortom marknaden och resultatsiffror, världen av värdighet, skönhet, poesi, anständighet, ridderlighet, kärlek och vänskap, världen av gemenskap, livets mångfald, frihet och personlighetens fullständighet.

Per Dahls sammanfattning av debatten: Arbetslinjen diskuteras hett.

Konrad Adenauer Stiftung: Social Market Economy Explained in a Simple Way.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: