Archive for februari, 2009

Sluta fega om LAS

februari 26, 2009

Skriver idag på Newsmill om LAS och turordningsreglernas konsekvenser. Som ungdomsförbundare får jag ofta anlendning att beröra regelverkets negativa effekter för ungdomar. Men jag är också uppvuxen i ett småföretagarhem, vilket såjklart har präglat mig. Jag tycker att det är dags att någon också talar om vilka effekter som LAS har för små- och medelstora företag. Det finns en obalans i lagstiftningen som bygger på en annan tids negativa och ogina syn på företagande. Frågan om småföretagandet och LAS har också en ungdomspolitisk koppling, eftersom många unga människor drömmer om att någon gång starta eget. Att låta stela regler hindra företag från att växa är ett enormt slöseri med kreativitet.

KDU har tidigare försökt förmå partiet att våga reformera turordningsreglerna, men misslyckats. Min enkla slutsats på Newsmill är att Kristdemokraterna måste sluta fega om LAS för att verkligen kunna bli småföretagsamhetens parti.

KDU om kårobligatoriet i RoD

februari 25, 2009

Riksdag och Departement skriver om den glada nyheten att kårobligatoriet nu avskaffas. KDU:s högskolepolitiske talesman Aron Modig går där i klinsch med Sveriges Förenade Studentkårer, som vill ha så mycket bidrag som möjligt från staten till kårerna, oberoende av vad studenterna får ut av det.

Ps. Hade jag kunnat lämnat den vänstervridna kåren vid Karlstads universitet när de backade upp högskoleledningens diskriminering (oj förlåt, ”positiv särbehandling” heter det visst på nyspråk) av kvinnliga studenter vid sjuksköterskeprogrammet, så hade jag gjort det utan att blinka. Nu medgav inte lagen det. Helt bisarrt egentligen.

Glasvegas är värt kyla och frusna fötter

februari 25, 2009

glasvegas_biljettThis made my day.

Under en intervju i oktober förra året kom jag NWT-journalisten Peter Östborg in på musik, och jag tipsades om det skotska bandet Glasvegas. Efter ett par låtar var jag helt lycklig. Bästa skivan jag hört på jag vet inte hur länge. Glasvegas hade en kombination av ett avskalat men melodiskt sound, och lysande (ärliga, empatiska) texter som i sin mörka ton ändå på något sätt gjorde mig glad. Kanske var det för att det finns en hoppfull ton mitt i allt. Precis vad jag behövde i höstmörkret och besvikelsen över hur The Killers utvecklats efter Hot Fuss. Det tog någon månad innan de svenska recensenterna började lyfta Glasvegas till skyarna, och däremellan försökte jag – ofta men inte inte alltid med framgång – att få min omgivning att inse deras storhet.

I flera månader gick jag och väntade på att de skulle förstå att det var dags att komma till Sverige. När det sedan blev klart att de skulle spela, så var det bara att konstatera att jag var bortrest den helgen. Riktigt hårt. Men kanske lika bra, eftersom biljettförsäljningen i princip havererade (de var tydligen slut efter 14 minuter).

Nu kom en andra chans, och det fanns inget annat på kartan än att ställa klockan tidigt och köa. Resultatet blev två biljetter till konserten den tredje maj på Cirkus, och en förhoppningsvis uppskattad födelsedagspresent (du vet vem du är :-)).

Tack till la vie sportive som håller koll på biljettsläppen.

Grattis kronprinsessan!

februari 25, 2009

victoria_danielFoto: Kungl. Hovstaterna.
 

Äntligen! Efter åratal av spekulationer så tillkännagav kungehuset igår att kronprinsessan Victoria förlovat sig med Daniel Westling. För mig som anhängare av monarkin så är det nu att se fram emot bröllopet nästa år.

Kronprinsessan har många gånger visat att hon kommer att bli en utmärkt statschef. Hon är smart, genuint samhällsintresserad och har en kopnstaterad förmåga  att ”ta människor”. Detta samtidigt som hon visar prov på de klassiskt kungliga egenskaperna såsom värdighet, traditionsbundenhet och lojalitet till uppgiften.

Precis som oss andra har hon haft sina utmaningar och problem genom åren. Min förhoppning är att hon med Daniel vid sin sida kan finna den trygghet som krävs för att vara Sveriges drottning. Det är en viktig uppgift hon har framför sig.

Se kungahusets film om förlovningen här.

Minns du din Mises, Borg?

februari 20, 2009

När ekonomin och tunga företag fallerar ropar nästan alla (såväl facket som den inte alltid så marknadsliberala marknaden) på statliga interventioner. Fler och fler pratar om att vi ska ”satsa oss” ut ur krisen. Vilket i praktiken betyder att staten ska låna pengar för stimulanspaket och att vanliga hushåll ska förmås att konsumera mera genom låg ränta. Den låga räntan ska i sin tur göra det olönsamt att spara de pengar man har och billigt att konsumera de pengar man inte har. Richard Nixons ord om att ”We are all Keynesians” är fortfarande sanna.

Problemen med Keynsianismens tänkande är att det i längden kan bli väldigt väldigt dyrt. För när såväl staten som de privata hushållen lånar mer pengar så ökar vi också penningmängden. Vilket är samma sak som inflation. Denna inflation leder i sin tur till att priserna och, direkt därefter, lönekraven ökar och vips är vi tillbaka i en ond spiral som bara kan brytas med chockhöga räntor. Chockhöga räntor som ska betalas på alla de stimulanslån som staten och hushållen har tagit. Till detta ska läggas det faktum att om man vill vara beredd på nästa lågkonjunktur bör såväl staten som hushållen också amortera bort de lån de tagit så att nya stimulansåtgärder kan genomföras (läs: nya lån kan tas) nästa gång högkonjunkturen bromsar in.

Hittills har regeringen stått emot oppositionens krav på lånefinansierade stimulanspaket och jag hoppas att Borg fortsätter att hålla emot. Kanske minns han än någonstans de han läste av Mises, Hayek och Röpke i sin gladkapitalistiska ungdom. Kanske vågar han sätta hårt mot hårt när andra med hjälp av lån vill skjuta problemen på framtiden. Vi måste inte alla vara keynesianer, någon måste bara vara beredd att sätta ner foten och säga stopp.

Fildelning: Den moraliska krisen måste mötas med avkriminalisering

februari 18, 2009

Tonläget har varit högt i samband med rättegången mot Pirate Bay. De åtalade har själva talat om att försöka göra det hela till ett marknadsföringsjippo, och nog kan man säga att de har lyckats när biljetter till rättegången säljs för 500 kronor styck utanför rättssalen.

En vettig röst i debatten är Svenska Dagbladets ledarredaktion, som skriver bra och nyanserat i frågan på sin blogg (läs här och här). De frågar sig hur framtiden för kulturen egentligen ska se ut om upphovsrätten försvinner. Det ärliga svaret är väl att få egentligen vet, och att de pappersförslag som lagts fram är ganska otillfredsställande. Men om det då inte finns någon tillfredställande lösning, varför håller vi då inte fast vid det gamla upphovsrättssystemet? SvD nämner politikernas tal om att ”inte kriminalisera en hel generation’, och konstaterar att politikerna nog är ärliga i sina resonemang. Men det uppstår ju problem när denna generation fortsätter att göra illegala saker hela tiden, som att ladda ned Lukas Moodysons senaste film, eller Morrisseys senaste skiva.

Här visas med tydlighet ett av huvudskälen till varför jag kan tänka mig att avkriminalisera fildelning av upphovsrättsskyddat material. Jag är helt enkelt inte beredd att genomföra det som krävs för att lagen ska åtlydas.

I grund och botten upprätthålls ordning i ett samhälle av två saker, rättskänsla (samvete) och poliser (våldsmonopol). I ett samhälle där rättskänslan är stark behövs få poliser, medan ett samhälle med svag rättskänsla måste ha en stark och omfattande polis. Ett samhälle som saknar både en stark rättskänsla och en stark poliskår kommer mer eller mindre att präglas av kaos.

Kaos är just vad som präglar fildelningen idag. Rättskänslan hos stora delar av befolkningen står i motsats till lagstiftningen. Samvetet sätter hos ganska få stopp för att sprida och ladda ner upphovsrättsskyddat material. Försöken att erbjuda legala alternativ till exempelvis Pirate Bay har brustit i ett antal avseenden. Utbudsmässigt kan till exempel de legala alternativen som lanserats liknas vid en liten kiosk, medan de illegala alternativen snarare är som stora köpcenter. Skillnaden i det utbud som erbjudits är en av flera skäl till att rättskänslan – respekten för upphovsrätten – knappast kan stärkas när det gäller fildelning. Enda alternativet ur det kaos som blir följden är en stark polisiär inblandning. Det är detta alternativ som politiker och branschen anser vara svaret på kaoset. Därför kommer krav på omfattande polisiära och juridiska motmedel, som t ex IPRED. Den omfattande avsaknaden att rättskänsla besvaras med en omfattande närvaro av polismakten. Jag är inte beredd att acceptera en sådan utveckling.

Den polisstat som måste upprättas för att få den enskilde individen att sluta med fildelning är helt enkelt inte värt priset. Det lämnar mig i praktiken med ett pragmatiskt alternativ, avkriminalisering. Det är inte optimalt, det löser inte alla problem, det föder definitivt nya problem och vi vet inte de långsiktiga konsekvenserna av det, men det är bättre än offra vår integritet.

Lästips: David Högberg jämför på ett pedagogiskt och läsvärt sätt fildelningen med andra större skiften i distributionen av kultur, Allt förändras, allt är som vanligt.

Sverige-Israel: Flytta DC-tennisen från Malmö

februari 18, 2009

Sverige-Israel borde spelas inför publik! När vänstermajoriteten i Malmö kommuns fritidsnämnd nekar tusentals skånska tennisälskare att se Davis Cup-tennisen borde frågan gå till någon annan. När polisen säger sig kunna garantera säkerheten är frågan om det angivna skälet – säkerheten – är hela sanningen.

För den skamliga anti-israeliska attityden visar sig med all önskvärd tydlighet när fritidsnämndens vice ordförande Carlos Gonzales Ramos (v) att det är en ”moralisk fråga” att låta DC-tennisen spelas utan publik. Att låta enskilda politikers inställning gentemot ett helt land få förgifta idrotten borde vara främmande för Sverige.

Om det är en seriös oro för våld som ligger till grund för fritidsnämndens beslut, så är det inte bara en kapitulation inför bråkmakare. Det är med bakgrund på kommunens sponsorskap inför det relativt stökiga European Social Forum (ESF) en fantastiskt inkonsekvent hållning av Malmö kommun.

Istället för att helt sonika förneka den tennisintresserade publiken en DC-match borde Malmö kommun ta sitt ansvar och se till att matchen flyttas till en kommun med en politisk majoritet som inte viker sig för hot om våld.

Läs mer:

Sydsvenskan: Match utan publik
Sydsvenskan: Upplagt för massprotester
Svenska Dagbladet: Arnesen: Ett respektlöst beslut

Politisk helg i Värmland

februari 16, 2009

Efter årsmötet med partiet i Kalmar var det dags att hälsa på Bengt Sjöberg och Kristdemokraterna i Filipstad, som hade årsmöte på fredagskvällen. Efter skönhetssömn hemma på Ålvägen delades alla hjärtans dag-hälsningar ut till Hammaröborna, som inte verkade särskilt skrämda av den tiogradiga kylan. På söndagen hade lokalavdelningen på Hammarö årsmöte, där vi bland annat gästades av Kristinehamns kommunalråd Åke Thörnesjö. Förutom två motioner om barnavdrag och inrättande av familjerättsdomstolar diskuterades hur vi åstadkommer maktskifte i kommunen, det kommande europavalet, valfrihet inom hemtjänsten och konkurrensutsättning inom den kommunala verksamheten.

Nu dags för möte med distriktsstyrelsen på kansliet i Karlstad.

img3611_21

Kampanj på alla hjärtans dag i Skoghall.

img36152

Lokalavdelningens ordförande John R. Pettersson tillsammans med gästtalaren Åke Thörnesjö.

Ett kulturradikalt långfinger åt skattebetalarna

februari 15, 2009

Konstfack ger återigen ett kulturradikalt långfinger åt skattebetalarna, denna gång i form av en konststudent som klottrade ner en tunnelbanevagn och krossade ett fönster.

Min fråga på Newsmill, Borde en sådan som jag bli insläppt på Konstfack, blir bara mer och mer befogad. Ser dock att såväl kulturministern som SL reagerat på eländet. Gillar också DN:s sammanfattande rubrik, ”Skandalerna på Konstfack”.

Läs mer hos Högberg.

Magdalena Graaf är en tuff förälder

februari 13, 2009

cimg0636

Efter att bytt i Alvesta, drygt en timme försenad på grund av en fastfrusen växel är det dags för SJ:s tidning Kupé, som intervjuar Magdalena Graaf. De kommer bl.a. in på föräldrarollen:

– Jag tycker dessutom att vi är alldeles för flata, ungdomar har ingen respekt för vuxna. I England är vuxna auktoriteter, här är det bara ”gubbjävel” och ”kärringsjävel”.

Men Magdalena är en av dem som säger ifrån. När hon fick reda på att en av hennes söner varit med och mobbat ett annat barn på skolan för att han inte hade rätt märken på kläderna, tog hon med honom till stormarknaden och köpte en ny garderob.

– Han var alldeles förtvivlad och sa att han skulle bli mobbad för kläderna.

Förutom den generella tonen (som om alla ungdomar saknade respekt för vuxna) och bilden av engelska ungdomar (som knappast känns helt realistisk om man stött på fulla 30-åriga engelska turister vid Medelhavet) så har hon en hel del vettigt att säga. Bestraffningen för mobbningen var verkligen mitt i prick.