Archive for mars, 2009

Dagens citat: ”Wanja i klartext”

mars 30, 2009

Signaturen ”bob” går loss rejält på Wanja Lundby Wedin och ”Wanja Gate” i kommentarsfältet på Politikerbloggen idag:

Vad Wanja säger i klartext Dagen Industri I dag.

“Jag har fått ett förtroende från medlemmarna. Jag kan inte svika det förtroendet”, säger Lundby-Wedin.

Men hon borde ha sagt:
De flesta förbundsordförandena och politrucker som alla är högavlonade av LO ar nöjda med de välbetalda positioner de har och vill inte att det skall komma någon effektiv LO boss som ruskar om i den somniga organisationen och när jag säger medlemmar menar jag just dessa och dom vet vad dom har med mig som ledare.( Dom få som ar emot mig saknar inflytande)

LO arbetare och betalande medlemmar har ingen makt och kan inte avsätta mig så jag stannar men som en gest avsäger jag mig obetalda styrelseuppdrag och behåller de välbetalda.
Dessutom förvantar jag mig att valboskapen gör sin plikt och röstar på mig och Socialdemokraterna.
Nu får detta vara slutdebatterat, jag vill inte höra ett ord till från dem.

Bloggduell på Europabloggen

mars 30, 2009

Denna vecka medverkar jag i en bloggduell mot Junilistans Åsa Sundh om Sverige, EU och makten.

Rubriken på mitt inlägg är Ett EU med enhet genom mångfald. Jag framhåller bland annat vikten av institutionell konkurrens istället för ”enhet genom likriktning”, så att medlemsländerna kan lära av varandras goda och dåliga erfarenheter.

Gå gärna in och rösta på Europabloggen!

EU måste agera konsekvent mot Lukashenko

mars 30, 2009

Det politiska ledarskapet i Vitryssland har fram tills nu varit förbjudna att resa inom EU, som en reaktion på regimens brott mot mänskliga rättigheter och fullständiga avsaknad respekt för demokratiska principer. Som en del av arbetet för att förbättra dialogen med länder inom den ryska intressesfären slopar nu EU inreseförbjudet.

Under mötet med gruppen för ”Eastern Partnership” i Prag den 7 maj, så kan vi alltså få komma att se den vitryske diktatorn sitta med som en representant bland andra.

EU har under många år på olika sätt stött den vitryska oppositionen. Ibland effektivt, ibland mindre effektivt. Men det har funnits en röd tråd i arbetet, vad jag kan uppfatta. Stödet har varit viktigt för moralen hos den demokratiska oppositionen, åtminstone enligt de vitryssar jag träffat. Frågan är vilka signaler EU sänder genom att upphäva inreseförbudet?

Minns när Ronald Reagan uppmanade Michail Gorbatjov att ”riva muren”. Uttalandet bröt mot den diplomatiska etiketten, men togs som ett otroligt viktigt erkännande av alla de sovjetmedborgare som kämpade mot kommunistregimen…

Både mamma och pappa behövs

mars 27, 2009

I morse fick jag möjligheten att debattera vikten av kärnfamiljen och barns behov av en mamma och pappa i Nyhetsmorgon på TV4. Det var andra gången på kort tid jag fått debattera samma ämne. Förra veckan var det med anledning av att Gudrun Schyman och andra glorifierar skilsmässor och nu på grund av att Göran Hägglund stått upp för att barn behöver en mamma och en pappa.

I TV4 försökte jag lyfta tre saker.

Det första jag ville lyfta fram är att det är skillnad på vad som är okej och vad som är eftersträvansvärt. För mig är det helt okej att barn växer upp med ensamstående föräldrar eller med två mammor. Jag vill inte förbjuda någonting. Men det eftersträvansvärda borde vara att barn får växa upp med en mamma och pappa eftersom vi vet att barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder.

Det andra jag ville lyfta fram är att den här frågan inte har något med någons sexuella läggning att göra. Denna diskussion handlar om vi vilket samhällsklimat vi vill ha. Jag vill ha ett samhällsklimat där kärnfamiljen uppfattas som en positiv norm och målsättning, även om vi vet att den inte passar alla. Därför tycker jag också att det är mer problematiskt att fler och fler barn växer upp med ensamstående föräldrar, att många föräldrar (framförallt pappor) är frånvarande under barnens uppväxt och att olika vänsterdebattörer aktivt uppmuntrar denna utveckling genom att attackera kärnfamiljen, än att homosexuella har fått rätten att adoptera. Men det betyder inte att homoadoption är oproblematiskt eftersom det betyder att barnet kommer växa upp utan en mamma eller en pappa.

Det tredje jag ville lyfta är att barn mår bra av att växa upp med en mamma och pappa, eftersom jag tror att mannen och kvinnan kompletterar varandra i föräldraskapet. Jag tror inte man kan ersätta en utebliven pappa med exempelvis hockeytränaren. Det påminner om snacket om kvalitetstid. Att det räcker för ett barn att pappa kommer hem och äter fredagsmiddag med familjen, för att kompensera frånvaron i vardagen. Jag tror att det bästa för barnet är kvantitetstid med både en manlig och kvinnlig förebild, i hemmet.

De som propagerar för t ex lesbisk insemination anser jag behöver tänka ett varv till. För vad man gör är ju att man tar ifrån barnet möjligheten att växa upp med en manlig förebild i den egna familjen.

Min uppfattning är att både mamman och pappan har en speciell betydelse. Vilket inte betyder att andra vuxna runtomkring inte kan spela en viktig roll, men de kan inte ersätta en mamma eller en pappa.

Det är inte bara en lösrykt ståndpunkt utan grundar sig på bred vetenskaplig forskning. När Sören Juvas hävdar att denna forskning inte existerar (som han gjorde i TV4) förutsätter jag att det är p.g.a. okunskap och inte för att han är förblindad av sin ideologi. Är hans ögon fortfarande öppna kan han ta del av en bit av den forskningen bland annat här nedan:

barnsbehovavenmammaochenpappa

Turkiet måste erkänna folkmordet och sluta ockupera Cypern

mars 27, 2009

Om detta skriver jag och f.d. europarlamentarikern Lennart Sacredeus i en replik till Hans Wallmark (m) apropå Turkiets relation med EU.

Jag lovar att redovisa mina EU-utgifter

mars 24, 2009

Jag kandiderar till Europaparlamentet för att jag vill att EU ska vila på sunda etiska värderingar, frihandel och för att makten ska ligga på rätt nivå. EU ska syssla med de gränsöverskridande frågorna och inte lägga sig i saker och ting som medlemsländerna kan besluta om själva.

Om jag blir vald till EU-parlamentet lovar jag att driva på stenhårt för öppenhet, effektivitet och respekt för skattebetalarnas pengar. De nya reglerna som planeras kommer att gälla för mig som nyvald, men jag kommer fortfarande att slippa redovisa för mina kontorskostnader. Det kommer jag ändå att göra. Jag kommer att redovisa alla mina kansliresurser årligen. Anständigheten kräver helt enkelt det.

Läs hela debattartikeln i Nya Wermlandstidningen.

Tyska RTL gjorde för ett par år sedan ett reportage om fusket med reseersättningar. Deras granskning fick europaparlamentariker nervösa och arga, och dem själva utslängda från parlamentet i Strasbourg. Lysande journalistik.

Nouruz: Hopp om ljusets seger över mörkret i Iran

mars 20, 2009

Idag firas det iranska nyåret Nouruz av miljontals människor runt om i världen. Även om Nouruz har sina rötter i det gamla Persien, nuvarande Iran, firas den dock även långt bortom Irans gränser, inte minst här i Sverige.

Nouruz som betyder ”ny dag” firas för att hedra vårens tillträde och naturens pånyttfödelse. Det är nu man renar sitt hjärta och själ från det onda för att sedan ånyo föddas i fullständig renhet med sanningen som vägledning.

Nouruz handlar även om hopp, hoppet om att värmen en dag skall segra över kylan. Detta är ett hopp som det iranska folket haft i de senaste 30 åren som den islamiska regimen med järnhand styrt landet. Brist på demokrati och avsaknad av respekt för de mänskliga rättigheterna är ett allvarligt och akut problem i landet. Iran har utvecklats till att bli världens största fängelse för journalister samtidigt som kvinnor fortfarande stenas till döds. Offentliga avrättningar i landets gator och torg har blivit vardag i Iran, samtidigt som landet alltmer isoleras från omvärlden.

Det är i en sådan svår tid som vi idag borde ägna det iranska folket en tanke, när Nourouz idag välkomnas världen över. För just drömmen om grundläggande mänskliga rättigheter och frihet är ständigt närvarande bland de svensk-iranier jag möter, och jag är i likhet med dem övertygad om att ljuset kommer att segra över mörkret.

De flesta kramar hellre kärnfamiljen än skilsmässor

mars 20, 2009

cw_debatt

Min medverkan på SVT Debatt igår var en upplevelse. Frågan väcker uppenbarligen känslor och jag tror aldrig jag fått så många positiva kommentarer via sms, e-post, Facebook etc. som jag fick efter denna debatt. Skilsmässor må vara trendigt hos vänsteretablissemanget i Stockholm men ute i landet ser människor hur barnen drabbas när familjer faller sönder.

En annan sak jag märkte i studion är att man har ett tag kvar tills man är lika skicklig på att ta ordet i debatten som de som har klippkort till TV-sofforna. Det var mycket jag ville säga som jag inte fick sagt. Många felaktiga påståenden och pseudoargument som jag aldrig fick bemöta.

Som påståendet att vi i Sverige har en välfärdsstat och att våra barn därför inte drabbas negativt av skilsmässor, eller i alla fall inte på samma sätt som i t ex Storbritannien och USA (där den mesta av den forskningen kring skilsmässornas effekter på barn är gjord). Då har man inte tagit del av forskningsläget på området. Forskningen visar nämligen på att de negativa effekter som en sönderfallande familj har på barn inte är kopplat till föräldrarnas ekonomiska situation. Och är barn till amerikanska miljonärer inte skyddade från skilsmässors negativa effekter så kan vi vara säkra på att inte heller svenska barn är det, trots att vi i Sverige har generösa bostads- och barnbidrag.

Ett annat påstående som lyftes var att det är ”normernas fel” att barn mår dåligt av en skilsmässa. Om folk bara skulle sluta lyfta fram vikten av kärnfamiljen skulle barnen sluta må dåligt. Det Gudrun Schyman och andra menar är ”stigmatan” – att människor reagerar negativt på ”skilsmässa” som företeelse – som barnen reagerar på och inte det faktum att föräldrarna har splittrats, deras hem har kullkastats och deras trygga samlingspunkt i vardagen försvunnit. Även denna myt har modern forskning avslöjat som falsk.

2008 släpptes den brittiska undersökningen National Child Development Study. Studien har följt 17.000 personer som föddes samma vecka 1958 och sedan jämfört deras livsutveckling med senare generationers. En av de slutsatser som forskarna själva drar av undersökningen är att den sociala stigmatan inte har någon påverkan på hur dåligt skilsmässobarn mår. Trots att skilsmässor var betydligt mindre vanliga för generationen som föddes 1958 och trots att den sociala stigmatan var större för deras generation än senare generationer mår skilsmässobarnen i kullen ifrån 1958 precis lika dåligt som senare generation. Det var lika stor sannolikhet för dem att sakna kvalifikationer, gå på bidrag och var deprimerade som senare generationers skilsmässobarn. Rapporten fastslår att skilsmässor har effekter som ”har efterverkningar som ekar genom barnåren in i vuxenlivet”.

Jag är väldigt glad över att ha fått möjligheten att medverka på SVT Debatt och lyfta vikten av intakta familjer. Det kommer jag och KDU göra även i framtiden. Vi kommer inte låta de som vill blunda för konsekvenserna av splittrade familjer att ensamma få sätta dagordningen i denna fråga.

En ny kristdemokrati: Bakgrund och skiss

mars 19, 2009

De borgerliga debattörerna PJ Anders Linder och Dick Erixon ogillar båda förmynderi, och kombinerar med detta ett gott öga till kristdemokraternas värdegrund. Båda är dock oroliga för kristdemokraternas framtid. De anser att partiet inte kommer till sin rätt och utan tappar bort sig i dagspolitiken.

PJ Anders Linder i gårdagens huvudledare i SvD:

Lyckligtvis finns en annan kristdemokrati – och en annan kristdemokratisk potential än den som ­partiet förmår att ta till vara i dag. I denna krist­demokrati står man upp för frihetsvärden – familj, flit och företagsamhet – som Moderaterna numera lätt tappar bort bland alla fokusgrupper och kalkyler, och man har en genomtänkt, borgerlig samhällssyn som gör att man kan ta en knivig debatt om rättvisa utan att fastna i kollektivistiska problemformuleringar. Fast olyckligtvis tycks den här delen av KD-kulturen för tillfället vara försvunnen under ett berg av departementspromemorior.

Dick Erixon stämmer in och skriver:

Jag tycker Kristdemokraterna har en viktig roll att spela i svensk politik — om de stod för värderingar som syftar till att få människor att ta eget ansvar utifrån det kristna budskapet. KD är ett parti som skulle kunna visa att solidaritet inte är en socialistisk fråga, utan en fråga om att vi som individer frivilligt ställer upp på andra människor — i familjen, i föreningslivet, i civilsamhället.

Linder och Erixon är långt ifrån ensamma. Bland borgerliga ledarskribenter finns många som vill se en ny kristdemokrati inta rollen som ett konsekvent borgerligt alternativ (har tidigare bloggat om just detta.

Finns det då något stöd bland vanligt folk för en sådan linje?

En ny undersökning från Demoskop har kommit. Och den är mycket intressant. Bland annat har svenska folket ombetts definiera sig politiskt. Noterbart är att fler unga anser sig vara ”konservativa” än ”socialister”, och att 46 procent instämmer helt eller delvis på påståendet ”det är viktigt att traditioner tas tillvara och att samhället inte förändras för snabbt”. Hela 81 procent av KD-väljare stämmer för övrigt in i det senare påståendet. Då invänder någon att kristdemokraterna inte kallar sig ett konservativt parti eller ett parti som refererar till traditionen. Vad säger då kristdemokratin om konservatismen och traditioner?

Konservatismen: Det finns inga officiella referenser till konservatismen i svensk kristdemokrati. Många partimedlemmar kallar sig däremot antingen ”konservativa” eller ”värdekonservativa”, förmodligen fler än inom moderaterna, som tidigare var konservatismens hemvist i svensk politik. Den tyska kristdemokratin benämner sig däremot i partiprogrammet som kristligt-sociala, liberala och konservativa. Frågan framöver är väl i första hand hur Kristdemokraterna vill förhålla sig till konservativa väljargrupper. I Europa har de kristdemokratiska partierna i regel definierat sig som ”folkpartier”. Breda partier som strävar efter att ena så många som möjligt oavsett bakgrund kring ett grundläggande budskap. Nämligen att staten ska byggas utifrån naturrättsliga principer. Sedan har man valt att kalla de naturrättsliga utgångspunkterna för olika saker när man träffar olika väljare. En del summerar/sammanfattar det hela i kristna värderingar, andra kallar det den judisk-kristna etiken eller för den delen borgerliga värderingar. Etiketter tycker jag personligen är ointressant men när man pratar till väljare har man inte alltid den tid man önskar man hade (speciellt inte i media) och därför bör man använda de ord som väljarna spontant förstår innebörden i.

Traditioner: Detta har diskuterats mycket genom åren inom KDU, och jag menar att vi kommit fram till en bra hållning: Vi värnar i grunden traditioner, eftersom de ger sammanhållning och trygghet i en föränderlig värld. Men de ska alltid pröva mot naturrättsliga principer, eftersom förtryckande traditioner aldrig får accepteras. Det finns en universell sanning, och den ger inte utrymme för kulturell relativism.

Ett modernt borgerligt värdeorienterat parti – en ny kristdemokrati

Jag tror att partiets framtid är som en frihetligt kristdemokratiskt rörelse med fokus på personligt ansvar. Jag talar gärna om kristdemokraternas potential som ett modernt, borgerligt och värdeorienterat parti.

På många plan är vi redan där. Göran Hägglund och Maria Larsson har arbetat oförtröttligt för att öka valfriheten både för barnfamiljer och våra äldre. De har inte tvekat att framhålla att det är de enskilda familjerna och individerna, inte staten, som ska bestämma vad som är rätt för dem. Apoteksmonopolet går mot ett avskaffande och på många platser förväntas ägandet tas över av de anställda. Därutöver var fastighetsskattens avskaffande en god och rättvis skattereform och jag ser fram emot den dagen riksdagen klubbar igenom avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.

Mats Odells arbete som minister är också imponerande. Han har inte tvekat att hålla banker och investerare ansvariga för sina egna ageranden, han har öppnat upp för ett ökat enskilt ägande genom införandet av ägandelägenheter och försäljningen av Vin & Sprit har kraftigt förbättrat balansen i statens ekonomi.

I andra fall står vi och stampar. Speciellt när vi formulerar politiken för den kommande mandatperioden. Istället för att göra upp med mentaliteten att staten ska hålla vår hand ifrån vaggan till graven lämnar vi förslag som ökar statens omfång och sväller det offentliga på familjers och enskilda personers bekostnad. Vi tappar bort vår egen ideologi med dess starka förankring i frihet och subsidiaritet när vi lägger förslag om hur vi ska förändra Sverige. Vi fastnar i den socialdemokratiska träskmentaliteten och ett pessimistiskt ”det går inte”-tänkande.

Det gamla KDS och en ny kristdemokrati

Gert Gelotte påstod i Studio Ett att denna nya kristdemokrat jag vill ha skulle leda till ett ”högerkristet och moralkonservativt parti”. Han menade att mitt tal om ett modernt, borgerligt och värdeorienterat parti var påfallande likt det gamla KDS. Han insinuerade att jag – ung och dum – hade noll koll på partiets historia och därför inte förstod vilket hopplöst företag ett sådant parti bevisat sig vara. Det ger oss anledning ta en titt på vad det gamla KDS stod för:

  • Kristna värderingar (dock inte naturrätten)
  • Kärnfamiljen
  • Kriminalisering av abort
  • Blandekonomi med omfattande statliga interventioner (ungdomsförbundet förordade bl.a. en statligt definierad maxlön).
  • Förbudsiver (Tage Danielsson talade om partiet som ville ”förbjuda allt som är fult”, ungdomsförbundet ville förbjuda skateboards i slutet av 80-talet)
  • Helnykterhet
  • Miljöpolitik á la de gröna med motstånd mot kärnkraft och nolltillväxt för naturen skull (Vi kallades och kallade oss själva glatt för ”luft- och vattenpartiet”)
  • Mittenprofil, hellre ”icke-socialist” än ”höger” eller borgerlig”. KDS propagerade till och med länge för permanent samlingsregering med alla politiska partier (för att bryta blockpolitiken).
  • En biståndspolitik som ser bristen på ekonomiska resurser som det enda problemet
  • Motstånd mot EEC/EG (dagens EU)

Bortser vi ifrån försvaret av kristna värderingar (vilket idag dock sker med naturrätten som grund istället för Bibeln) och kärnfamiljen ingår inga av dessa punkter i dagens unga kristdemokraters agenda.

Självfallet ser vi stora etiska problem i abort och arbetar för att inga aborter ska behöva ske, men vi anser inte att en kriminalisering av abort är en väg framåt. Istället måste politiken skapa bättre förutsättningar för att välja bort abort och det civila samhället bör lyfta fram de etiska aspekterna av frågan.

Vi tror på en social marknadsekonomi snarare än en statligt driven ekonomi, att politikens roll inom ekonomin är att skapa ett legalt ramverk som uppmuntrar till personligt ansvarstagande. Inte ta ifrån oss vårt ansvar.

Istället för att ropa efter förbud betonar vi den personliga fria viljan och det civila samhällets ansvar för de moraliska frågeställningar som inte kraftigt påverkar samlevanden inom staten. Därför anser vi att staten ska försvara äktenskapets tusenåriga position som samhällets grundläggande samlevnadsform men låta frågan om huruvida det är ett moraliskt gott att snusa eller inte vara något mellan dig och ditt samvete.

Även om vi ser problemen med svensk alkoholkultur och står för uppfattningen att alkohol inte är en vara bland andra anser vi också att en statligt påtvingad helnykterhet är en oacceptabel inskränkning i den personliga friheten. Som Thomas av Aquino förmodligen skulle uttrycka det: det är inte bruket av alkohol som är fel utan missbruket av alkoholen (frosseri om man så vill).

Vi ställer varken upp på nolltillväxt eller dogmatiskt kärnkraftsmotstånd. Vi tror inte att utveckling och en god miljö är varandras motpoler utan att det ena är en förutsättning för det andra. Det är implementeringen av ny teknologi som kommer stoppa klimatproblemen.

Vi känner inte en större samhörighet med en imaginär ”mitten” än med marxister eller randianer.

Vi ser vårt ansvar att genom bistånd hjälpa länder i tredje världen men inser också att kasta pengar på problemen inte löser något. Istället måste det finnasgenomtänkta utvecklingsstrategier (som inte inkluderar pengar till diverse hel- och/eller kvasimarxistiska rörelser).

Sist men inte minst ser jag som kristdemokrat få viktigare politiska mål än ett starkt Europa som med hjälp av EU formeras kring de fyra friheterna (och det får vi inte med Lissabonföredraget som det ser ut idag)

Det finns också mycket i mitt partis historia som jag är oerhört stolt över. Kampen mot positivism och värderelativism är ett sådant exempel. När andra darrade på manschetten, stod KDS upp för att rätt och fel faktiskt existerade. I tider av materialism stod åtminstone ett parti fast vid att människan inte lever av bröd allena. Andra saker tycker jag är direkt pinsamma och svåra att förklara ens i den kontext som existerade på 70-talet. Jag hade inte varit medlem i det gamla KDS. Jag är nämligen kristdemokrat och det gamla KDS var inte kristdemokratiskt.

Partiet har en stark utvecklingspotential

Partiet är idag ett helt annat parti än på 60- och 70-talet. Partiet står idag för en social marknadsekonomi, och bygger därmed vidare på Wilhelm Röpke, Ludwig Erhard och andra som menar att politikens roll inom ekonomin är att skapa ett legalt ramverk som uppmuntrar till personligt ansvarstagande. Jag menar att vi ofta hamnar helt rätt när vi tar oss an medicinsk-etiska frågor, vi agerar problematiserande men ändå ödmjukt på ett helt annat sätt än förr. När Alf Svensson slog fast att kristdemokratin hör hemma på den borgerliga sidan var det ett oerhört viktigt steg för partiet, och något som gjorde partiet valbart för betydligt fler väljare än tidigare. Ungefär samtidigt påbörjades en ideologisk reformering som innebar att Kristdemokraterna lämnade den kristna politiken bakom sig och blev en del av den internationella kristdemokratiska traditionen med sina rötter i den naturrättsliga traditionen.

Men det finns en fortsatt vidareutvecklingspotential. Här handlar det bland annat att se kopplingen mellan statens omfattning, det eroderande sociala kapitalet och familjens svaga ställning. Det är inte en slump att det uppstår ett tydligt samband när olika länders skattetryck sätts i en kolumn och inställningen till familjen i samma länder i en annan kolumn. I stater med höga skatter är familjesammanhållningen söndersmulad.

Kristdemokrater måste också bekanta sig med ”personligt ansvar” som begrepp, inte minst eftersom partiet riskerar att falla i fällan att förorda ett samhälle ”där hälften är obligatoriskt och resten förbjudet”, för att citera Göran Hägglund. ”Sluta försvara välfärdsstaten” skrev min företrädare Hans Åström-Eklind (förbundsordförande 1992-96) på DN-debatt 1994. Uppmaningen är lika aktuell idag. Vi måste vaccinera oss mot sosseri.

Jag är ingen förespråkare av en nyliberal ekonomisk politik. Men är man förespråkare av en social marknadsekonomi i ett av världens mest socialdemokratiska länder, så är det svårt att inte se reformpotential. Istället för att rygga tillbaka i mötet med LO, så måste vi naturligtvis tala om behovet av att återgå till en utjämnad spelplan på arbetsmarknaden, 30 år efter att lagstiftaren ensidigt valde att ta de socialistiska fackförbundens parti.

Ytterligare en av mina företrädare, Amanda Agestav (förbundsordförande 1996-97) skrev inför valet 1998 på DN-Debatt att ”mittensvärmeri är självmord för kd”. Debatten mellan mig och Nina Ekelund är med andra ord på intet sätt ny. Anledningen stavas brist på ideologisk förnyelse.

Den ideologiska fördjupningsarbete, och den politiska omprofilering som skulle bli resultatet av ett sådant arbete, avstannade någon gång efter 1998 och har skapat en otydlighet och vilsenhet inom partiet. En vilsenhet som öppnar upp för både ett och ett annat felsteg ifrån ledande kristdemokratiska företrädare.

Jag har inga problem att tala om en ”ny kristdemokrati” eller kristdemokraterna som det klassiska borgerliga alternativet om någon tror det skulle hjälpa partiet att bättre få ut sitt budskap. Det är ju budskapet/politiken som är det väsentliga, hur den sedan marknadsförs är en annan fråga. Men visst kan jag ibland känna att partiet behöver en nystart med svenska folket.

Varför inte ett rikstingstal där Göran Hägglund hälsar delegaterna med ”Välkomna till Kristdemokraterna – det borgerliga alternativet”. Andra partier har vågat förnyelse, varför skulle inte vi klara av det?

Jag är inte rädd för att vi ska tappa vår ideologiska kompass genom att tala om borgerliga värderingar. Jag tror snarare att det kan få oss på rätt kurs. Det finns nämligen ingen motsättning mellan klassiska kristdemokratiska värderingar och klassiska borgerliga värderingar. De båda storheternas källa är nämligen densamma. PJ Anders Linder sammanfattade kärnan i en ny kristdemokrati som: Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet. Borgerliga kärnvärderingar? Ja. Kristdemokratiska värderingar? Absolut!

Kristdemokraterna behövs

Jag tror på kristdemokratin och anser att Kristdemokraterna är det parti som behövs mest i svensk politik. Inte för att Sverige behöver ett parti som förespråkar snusförbud eller kastar pengar på alla goda ändamål det kan hitta. Utan för att Sverige behöver ett parti som står på en stabil naturrättslig grund och inte tvekar att dra konsekvenserna av det. Ett parti som strävar efter att stärka det personliga ansvarstagandet, sprida och stärka det enskilda ägandet, stärka kärnfamiljen som grundpelaren i samhällsbygget och vill släppa människan fri att dana sin personlighet.

Tingeling Tingeling, betyder jag ingenting?

mars 18, 2009

Pausunderhållningen i melodifestivalen orsakar vrede på den ryska ambassaden, och ingen är nog gladare än Henrik Dorsin och Grotesco-gänget. Maximal uppmärksamhet inför en ny säsong av Grotesco och skivsläppet av ”Tingeling” gör nog att mungiporna är uppåt, trots att Melodifestivalens ledning fegar ur inför den ryska indignationen.

Tingaliin (Russian Base-Lovers Remix):

Vad ryske ambassadören missar är att det inte är första gången Grotesco driver med andra länder. Eller vad sägs om ”Croatian Invasion” (som i och för sig mest påminner om tysk 90-talstechno i Scooter-stil, vilket marknadsfördes stenhårt på MTV gentemot oss som då var i tonåren. Konceptet var enkelt: Den ”hetaste” samlingsskivan, psykedeliska mönster, kvinnliga dansare och en övertaggad och vrålande tysk speakerröst). Parodin är lysande, med storheter som Dr. Internet, Osama Beats Laden och DJ Handsfree:

Parodin på danska familjedramat ”Bestefar og Jeg” är också en ljuspunkt:

Visst ska man skämta med insikt, men Grotescos drifter med Ryssland är definitivt inte över gränsen. Hur torrt hade det exempelvis inte varit om vi värmlänningar hade ”rasat” över Robert Gustafssons gestaltning av Karlstadsbon Roland Järverup:

Läs mer:

Henrik Dorsin: ”Ryssarna överreagerar”
Expressens ledarsida: Tingeling ska inte ursäktas.