En ny kristdemokrati: Bakgrund och skiss

mars 19, 2009

De borgerliga debattörerna PJ Anders Linder och Dick Erixon ogillar båda förmynderi, och kombinerar med detta ett gott öga till kristdemokraternas värdegrund. Båda är dock oroliga för kristdemokraternas framtid. De anser att partiet inte kommer till sin rätt och utan tappar bort sig i dagspolitiken.

PJ Anders Linder i gårdagens huvudledare i SvD:

Lyckligtvis finns en annan kristdemokrati – och en annan kristdemokratisk potential än den som ­partiet förmår att ta till vara i dag. I denna krist­demokrati står man upp för frihetsvärden – familj, flit och företagsamhet – som Moderaterna numera lätt tappar bort bland alla fokusgrupper och kalkyler, och man har en genomtänkt, borgerlig samhällssyn som gör att man kan ta en knivig debatt om rättvisa utan att fastna i kollektivistiska problemformuleringar. Fast olyckligtvis tycks den här delen av KD-kulturen för tillfället vara försvunnen under ett berg av departementspromemorior.

Dick Erixon stämmer in och skriver:

Jag tycker Kristdemokraterna har en viktig roll att spela i svensk politik — om de stod för värderingar som syftar till att få människor att ta eget ansvar utifrån det kristna budskapet. KD är ett parti som skulle kunna visa att solidaritet inte är en socialistisk fråga, utan en fråga om att vi som individer frivilligt ställer upp på andra människor — i familjen, i föreningslivet, i civilsamhället.

Linder och Erixon är långt ifrån ensamma. Bland borgerliga ledarskribenter finns många som vill se en ny kristdemokrati inta rollen som ett konsekvent borgerligt alternativ (har tidigare bloggat om just detta.

Finns det då något stöd bland vanligt folk för en sådan linje?

En ny undersökning från Demoskop har kommit. Och den är mycket intressant. Bland annat har svenska folket ombetts definiera sig politiskt. Noterbart är att fler unga anser sig vara ”konservativa” än ”socialister”, och att 46 procent instämmer helt eller delvis på påståendet ”det är viktigt att traditioner tas tillvara och att samhället inte förändras för snabbt”. Hela 81 procent av KD-väljare stämmer för övrigt in i det senare påståendet. Då invänder någon att kristdemokraterna inte kallar sig ett konservativt parti eller ett parti som refererar till traditionen. Vad säger då kristdemokratin om konservatismen och traditioner?

Konservatismen: Det finns inga officiella referenser till konservatismen i svensk kristdemokrati. Många partimedlemmar kallar sig däremot antingen ”konservativa” eller ”värdekonservativa”, förmodligen fler än inom moderaterna, som tidigare var konservatismens hemvist i svensk politik. Den tyska kristdemokratin benämner sig däremot i partiprogrammet som kristligt-sociala, liberala och konservativa. Frågan framöver är väl i första hand hur Kristdemokraterna vill förhålla sig till konservativa väljargrupper. I Europa har de kristdemokratiska partierna i regel definierat sig som ”folkpartier”. Breda partier som strävar efter att ena så många som möjligt oavsett bakgrund kring ett grundläggande budskap. Nämligen att staten ska byggas utifrån naturrättsliga principer. Sedan har man valt att kalla de naturrättsliga utgångspunkterna för olika saker när man träffar olika väljare. En del summerar/sammanfattar det hela i kristna värderingar, andra kallar det den judisk-kristna etiken eller för den delen borgerliga värderingar. Etiketter tycker jag personligen är ointressant men när man pratar till väljare har man inte alltid den tid man önskar man hade (speciellt inte i media) och därför bör man använda de ord som väljarna spontant förstår innebörden i.

Traditioner: Detta har diskuterats mycket genom åren inom KDU, och jag menar att vi kommit fram till en bra hållning: Vi värnar i grunden traditioner, eftersom de ger sammanhållning och trygghet i en föränderlig värld. Men de ska alltid pröva mot naturrättsliga principer, eftersom förtryckande traditioner aldrig får accepteras. Det finns en universell sanning, och den ger inte utrymme för kulturell relativism.

Ett modernt borgerligt värdeorienterat parti – en ny kristdemokrati

Jag tror att partiets framtid är som en frihetligt kristdemokratiskt rörelse med fokus på personligt ansvar. Jag talar gärna om kristdemokraternas potential som ett modernt, borgerligt och värdeorienterat parti.

På många plan är vi redan där. Göran Hägglund och Maria Larsson har arbetat oförtröttligt för att öka valfriheten både för barnfamiljer och våra äldre. De har inte tvekat att framhålla att det är de enskilda familjerna och individerna, inte staten, som ska bestämma vad som är rätt för dem. Apoteksmonopolet går mot ett avskaffande och på många platser förväntas ägandet tas över av de anställda. Därutöver var fastighetsskattens avskaffande en god och rättvis skattereform och jag ser fram emot den dagen riksdagen klubbar igenom avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.

Mats Odells arbete som minister är också imponerande. Han har inte tvekat att hålla banker och investerare ansvariga för sina egna ageranden, han har öppnat upp för ett ökat enskilt ägande genom införandet av ägandelägenheter och försäljningen av Vin & Sprit har kraftigt förbättrat balansen i statens ekonomi.

I andra fall står vi och stampar. Speciellt när vi formulerar politiken för den kommande mandatperioden. Istället för att göra upp med mentaliteten att staten ska hålla vår hand ifrån vaggan till graven lämnar vi förslag som ökar statens omfång och sväller det offentliga på familjers och enskilda personers bekostnad. Vi tappar bort vår egen ideologi med dess starka förankring i frihet och subsidiaritet när vi lägger förslag om hur vi ska förändra Sverige. Vi fastnar i den socialdemokratiska träskmentaliteten och ett pessimistiskt ”det går inte”-tänkande.

Det gamla KDS och en ny kristdemokrati

Gert Gelotte påstod i Studio Ett att denna nya kristdemokrat jag vill ha skulle leda till ett ”högerkristet och moralkonservativt parti”. Han menade att mitt tal om ett modernt, borgerligt och värdeorienterat parti var påfallande likt det gamla KDS. Han insinuerade att jag – ung och dum – hade noll koll på partiets historia och därför inte förstod vilket hopplöst företag ett sådant parti bevisat sig vara. Det ger oss anledning ta en titt på vad det gamla KDS stod för:

  • Kristna värderingar (dock inte naturrätten)
  • Kärnfamiljen
  • Kriminalisering av abort
  • Blandekonomi med omfattande statliga interventioner (ungdomsförbundet förordade bl.a. en statligt definierad maxlön).
  • Förbudsiver (Tage Danielsson talade om partiet som ville ”förbjuda allt som är fult”, ungdomsförbundet ville förbjuda skateboards i slutet av 80-talet)
  • Helnykterhet
  • Miljöpolitik á la de gröna med motstånd mot kärnkraft och nolltillväxt för naturen skull (Vi kallades och kallade oss själva glatt för ”luft- och vattenpartiet”)
  • Mittenprofil, hellre ”icke-socialist” än ”höger” eller borgerlig”. KDS propagerade till och med länge för permanent samlingsregering med alla politiska partier (för att bryta blockpolitiken).
  • En biståndspolitik som ser bristen på ekonomiska resurser som det enda problemet
  • Motstånd mot EEC/EG (dagens EU)

Bortser vi ifrån försvaret av kristna värderingar (vilket idag dock sker med naturrätten som grund istället för Bibeln) och kärnfamiljen ingår inga av dessa punkter i dagens unga kristdemokraters agenda.

Självfallet ser vi stora etiska problem i abort och arbetar för att inga aborter ska behöva ske, men vi anser inte att en kriminalisering av abort är en väg framåt. Istället måste politiken skapa bättre förutsättningar för att välja bort abort och det civila samhället bör lyfta fram de etiska aspekterna av frågan.

Vi tror på en social marknadsekonomi snarare än en statligt driven ekonomi, att politikens roll inom ekonomin är att skapa ett legalt ramverk som uppmuntrar till personligt ansvarstagande. Inte ta ifrån oss vårt ansvar.

Istället för att ropa efter förbud betonar vi den personliga fria viljan och det civila samhällets ansvar för de moraliska frågeställningar som inte kraftigt påverkar samlevanden inom staten. Därför anser vi att staten ska försvara äktenskapets tusenåriga position som samhällets grundläggande samlevnadsform men låta frågan om huruvida det är ett moraliskt gott att snusa eller inte vara något mellan dig och ditt samvete.

Även om vi ser problemen med svensk alkoholkultur och står för uppfattningen att alkohol inte är en vara bland andra anser vi också att en statligt påtvingad helnykterhet är en oacceptabel inskränkning i den personliga friheten. Som Thomas av Aquino förmodligen skulle uttrycka det: det är inte bruket av alkohol som är fel utan missbruket av alkoholen (frosseri om man så vill).

Vi ställer varken upp på nolltillväxt eller dogmatiskt kärnkraftsmotstånd. Vi tror inte att utveckling och en god miljö är varandras motpoler utan att det ena är en förutsättning för det andra. Det är implementeringen av ny teknologi som kommer stoppa klimatproblemen.

Vi känner inte en större samhörighet med en imaginär ”mitten” än med marxister eller randianer.

Vi ser vårt ansvar att genom bistånd hjälpa länder i tredje världen men inser också att kasta pengar på problemen inte löser något. Istället måste det finnasgenomtänkta utvecklingsstrategier (som inte inkluderar pengar till diverse hel- och/eller kvasimarxistiska rörelser).

Sist men inte minst ser jag som kristdemokrat få viktigare politiska mål än ett starkt Europa som med hjälp av EU formeras kring de fyra friheterna (och det får vi inte med Lissabonföredraget som det ser ut idag)

Det finns också mycket i mitt partis historia som jag är oerhört stolt över. Kampen mot positivism och värderelativism är ett sådant exempel. När andra darrade på manschetten, stod KDS upp för att rätt och fel faktiskt existerade. I tider av materialism stod åtminstone ett parti fast vid att människan inte lever av bröd allena. Andra saker tycker jag är direkt pinsamma och svåra att förklara ens i den kontext som existerade på 70-talet. Jag hade inte varit medlem i det gamla KDS. Jag är nämligen kristdemokrat och det gamla KDS var inte kristdemokratiskt.

Partiet har en stark utvecklingspotential

Partiet är idag ett helt annat parti än på 60- och 70-talet. Partiet står idag för en social marknadsekonomi, och bygger därmed vidare på Wilhelm Röpke, Ludwig Erhard och andra som menar att politikens roll inom ekonomin är att skapa ett legalt ramverk som uppmuntrar till personligt ansvarstagande. Jag menar att vi ofta hamnar helt rätt när vi tar oss an medicinsk-etiska frågor, vi agerar problematiserande men ändå ödmjukt på ett helt annat sätt än förr. När Alf Svensson slog fast att kristdemokratin hör hemma på den borgerliga sidan var det ett oerhört viktigt steg för partiet, och något som gjorde partiet valbart för betydligt fler väljare än tidigare. Ungefär samtidigt påbörjades en ideologisk reformering som innebar att Kristdemokraterna lämnade den kristna politiken bakom sig och blev en del av den internationella kristdemokratiska traditionen med sina rötter i den naturrättsliga traditionen.

Men det finns en fortsatt vidareutvecklingspotential. Här handlar det bland annat att se kopplingen mellan statens omfattning, det eroderande sociala kapitalet och familjens svaga ställning. Det är inte en slump att det uppstår ett tydligt samband när olika länders skattetryck sätts i en kolumn och inställningen till familjen i samma länder i en annan kolumn. I stater med höga skatter är familjesammanhållningen söndersmulad.

Kristdemokrater måste också bekanta sig med ”personligt ansvar” som begrepp, inte minst eftersom partiet riskerar att falla i fällan att förorda ett samhälle ”där hälften är obligatoriskt och resten förbjudet”, för att citera Göran Hägglund. ”Sluta försvara välfärdsstaten” skrev min företrädare Hans Åström-Eklind (förbundsordförande 1992-96) på DN-debatt 1994. Uppmaningen är lika aktuell idag. Vi måste vaccinera oss mot sosseri.

Jag är ingen förespråkare av en nyliberal ekonomisk politik. Men är man förespråkare av en social marknadsekonomi i ett av världens mest socialdemokratiska länder, så är det svårt att inte se reformpotential. Istället för att rygga tillbaka i mötet med LO, så måste vi naturligtvis tala om behovet av att återgå till en utjämnad spelplan på arbetsmarknaden, 30 år efter att lagstiftaren ensidigt valde att ta de socialistiska fackförbundens parti.

Ytterligare en av mina företrädare, Amanda Agestav (förbundsordförande 1996-97) skrev inför valet 1998 på DN-Debatt att ”mittensvärmeri är självmord för kd”. Debatten mellan mig och Nina Ekelund är med andra ord på intet sätt ny. Anledningen stavas brist på ideologisk förnyelse.

Den ideologiska fördjupningsarbete, och den politiska omprofilering som skulle bli resultatet av ett sådant arbete, avstannade någon gång efter 1998 och har skapat en otydlighet och vilsenhet inom partiet. En vilsenhet som öppnar upp för både ett och ett annat felsteg ifrån ledande kristdemokratiska företrädare.

Jag har inga problem att tala om en ”ny kristdemokrati” eller kristdemokraterna som det klassiska borgerliga alternativet om någon tror det skulle hjälpa partiet att bättre få ut sitt budskap. Det är ju budskapet/politiken som är det väsentliga, hur den sedan marknadsförs är en annan fråga. Men visst kan jag ibland känna att partiet behöver en nystart med svenska folket.

Varför inte ett rikstingstal där Göran Hägglund hälsar delegaterna med ”Välkomna till Kristdemokraterna – det borgerliga alternativet”. Andra partier har vågat förnyelse, varför skulle inte vi klara av det?

Jag är inte rädd för att vi ska tappa vår ideologiska kompass genom att tala om borgerliga värderingar. Jag tror snarare att det kan få oss på rätt kurs. Det finns nämligen ingen motsättning mellan klassiska kristdemokratiska värderingar och klassiska borgerliga värderingar. De båda storheternas källa är nämligen densamma. PJ Anders Linder sammanfattade kärnan i en ny kristdemokrati som: Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet. Borgerliga kärnvärderingar? Ja. Kristdemokratiska värderingar? Absolut!

Kristdemokraterna behövs

Jag tror på kristdemokratin och anser att Kristdemokraterna är det parti som behövs mest i svensk politik. Inte för att Sverige behöver ett parti som förespråkar snusförbud eller kastar pengar på alla goda ändamål det kan hitta. Utan för att Sverige behöver ett parti som står på en stabil naturrättslig grund och inte tvekar att dra konsekvenserna av det. Ett parti som strävar efter att stärka det personliga ansvarstagandet, sprida och stärka det enskilda ägandet, stärka kärnfamiljen som grundpelaren i samhällsbygget och vill släppa människan fri att dana sin personlighet.

Annonser

30 svar to “En ny kristdemokrati: Bakgrund och skiss”


  1. Lämna över detta till Göran så har han huvudlinjerna till sitt linjetal till rikstinget i sommar.

  2. hansa Says:

    Mycket bra skrivet och innehållsmässigt intressant. Jag ser fram mot att läsa mer och jag hoppas inlägget skapar en konstruktiv debatt. Frihet,familj, flit, företagsamhet. Det är inte dåligt det!
    Kör hårt!

  3. Roberth Ström Says:

    Du var mycket bra i Debatt!


  4. Utmärkt inlägg Charlie!

  5. Martin Eriksson Says:

    Såg dig på Debatt i kväll. Hur orkar man som människa hyckla så som du gör? Du snackar bara skit, precis som din kompis Dick. Ni snackar skit utan eftertanke för det får er att känna er trygga. Jag har rätt om det här o det vet du med. Skärp dig ör fan. ka du göra politisk karrär på småsinthet eller tänka o leva lite?

  6. RedH Says:

    Stå på, dina ideer kan vara räddningen för KD att inte försvinna under tyngden av M. Inte röstat på KD förut men om dina ideer vinner gehör och Wijkman får foten till Mp eller S där han hör hemma är min röstsedel given.

  7. steffo Says:

    Bra skrivet. Kan du inte göra din röst hörd så vi andra KD:are slipper skämmas för inbitna förbuds-ivrare som vill förbjuda allt som rör sig.

    På kort tid har vi i KD haft TVÅ utspel och BÅDA har handlat om FÖRBUD. Mediastrategi någon?

    – Ella Bohlin vill förbjuda snus. Dummare inlägg för man leta efter.

    – Anders Bergsten medverkar på senaste Debatt på TV och vill förbjuda våldsspel. Sedär ja, nu har vi fullgjort vår bild som bakåtsträvande moralister.

  8. Ola Berg Says:

    Men ni måste erbjuda förbudskramarna (t ex Bohlin) någon form av reträttmöjlighet. T ex genom att förklara varför förbud sällan hjälper, även om syftet i grunden är gott.

  9. surkille Says:

    Martin Eriksson denna site är nått för dig http://www.sökhjälp.se. Charlie var lysande i Debatt!

  10. surkille Says:

    Martin din kommentar var lååångt ifrån sanningen

  11. Martin Källstrand Says:

    Keep it up… bra skrivet Charlie-Boy!

  12. Feminix Says:

    Mycket bra skrivet, Charlie! Har du sett finländska Kd:s familjepolitik? ”Samhället har ingen famn. Det har endast föräldrarna.”

  13. Andreas Says:

    Instämmer!

  14. klotband Says:

    Mycket, mycket bra!


  15. Mycket bra Charlie, du är inne på helt rätt spår och som någon nämnt ni behöver en mediastrateg som stoppar vansinniga utspel såsom Ella Bohlins.

    Hälsningar från en moderat Allianskollega


  16. Charlie, du var lysande i Debatt igår kväll. Mycket bra skrivet.

  17. Emilo Says:

    Fullständigt lysande inlägg. Som nybliven kdu:are har jag efter senaste tidens ”utspel” från KD:are funderat på om jag verkligen gått med i ett parti med en riktning jag kan stå för. Detta inlägg bekräftar dock att jag valt precis rätt, tack.

  18. EOL Says:

    Mkt intressant artikel. Många tankar dyker upp.

    Jag tycker att du är lite väl ”elak” mot gamla kds. Kds bildades i en svårt tid. Kulturkonservatismen utmanades från höger av radikal liberalism och från vänster av radikal socialism. Båda rörelserna hade som huvudmotståndare framför allt kristna värden. Kds bildades som ett försvar av värden som hotades. Om man slåss för kristna värden är det ganska naturligt att man försvarar kristendomsundervisning i skolan. Om man slåss för kristna värden är det ganska naturligt att man försöker stoppa liberaliseringen av abortlagen. På samma sätt slåss kd idag mot andra hot, t ex aktiv dödshjälp. Denna fråga är en direkt parallell till abortstriden på 60-talet.

    När du säger att kds inte var kristdemokratiskt betyder det att kristdemokrati måste kunna definieras på ett så snävt sätt att kds inte kan platsa. Detta är nog en nyhet även för alla de europeiska filosofer som bidragit till utvecklingen av kristdemokrati genom åren. Det låter nästan som om kristdemokratin skulle vara en snäv ideologi. Så är ju inte fallet. Kristdemokrati kan möjligtvis kallas för filosofi. Och som filosofi tar kristdemokratin indirekt avstånd från ideologier. Ideologier innehåller t ex ekonomiska system och utopier. Detta finns inte i kristdemokratisk filosofi.

    I KD:s principprogram står: ”Med personalismen, förvaltarskapsprincipen, ofullkomlighetstanken, subsidiaritetsprincipen, betoningen på naturliga gemenskaper, klassförsoning och samhällsgemenskap, social marknadsekonomi och internationell solidaritet visade kristdemokratin sin politiska särart och ideologiska styrka.” Faktum är att gamla kds stod för i princip allt detta, även om man inte använde termerna. I kds första partiprogram utvecklas människovärdet på ett sätt som är i överensstämmande med personalismen, osv. Klassförsoning uttrycktes i kravet om samlingsregering. Men står det i kontrast till ”borgerliga värderingar? I det borgerliga landet Schwiez håller man nog inte med dig.

    Att utropa ”sluta försvara välfärdsstaten” ligger inte i linje med klassisk kristdemokrati. Däremot kan nog den svenska välfärdsstaten behöva reformeras.

    Bör man då tala om borgerliga värderingar? Jag förstår din poäng. Men det finns ett par invändningar. Två partier som kallat sig borgerliga i decennier, (c) och (fp), har hela tiden varit delaktiga i bygget av den svenska välfärdsstaten, som du vill reformera. (s) vill ta åt sig äran och (c) och (fp) vill inte kännas vid detta. Men läser vi riksdagsprotokollen om det stora och viktiga besluten så råder det ingen tvekan. På så sätt är ordet borgerliga lite nedsmutsat. En annan invändning är blockpolitiken i Sverige under efterkrigstiden handlade väldigt mycket om individualism vs kollektivism. De borgerliga stod för individualism (framför allt m) och socialdemokraterna stod för kollektivism. Kristdemokratisk filosofi tar tydligt ställning mot både kollektivism och individualism, och förespråkar istället naturliga gemenskaper och subsidiaritet. Eftersom borgerlighet i Sverige strakt förknippas med individualism är det tveksamt om ett kristdemokratiskt parti bör använda termen.

    När det gäller naturrätten. I din text framstår det nästan som om Bibeln och naturrätten skulle stå i motsats till varandra: ”med naturrätten som grund istället för Bibeln”. Om du verkligen menar så, som du skriver, förtar det allt fint du skriver förövrigt. Naturrätten har ju sin grund i Bibeln, och Bibeln sin grund i naturrätten. Dessa två går inte att skilja från varandra.

    Naturrätten är ju det naturligt rätta. I princip är det inget man behöver lära sig. Vi föds med naturrätten, i vår ande (människan består ju enligt personalismen av ande kropp och själ). Birger Ekstedt talade inte om naturrätten, som du gör i din artikel. Däremot talade han utifrån sin medfödda kunskap om det naturligt rätta. Nej, kds var väl inget perfekt parti, men det är ju inte dagens kd heller, i alla fall inte enligt dig. Och kds krav om att kriminalisera abort (krävde man verkligen det?) ligger nog närmare naturräten än kd:s liberalisering av abortlagstiftningen…

    Tack, och lycka till Charlie!


  19. Så rätt! Med denna strategi har partiet en framtid.

  20. EOL Says:

    Hej, det är jag igen…

    Måste bara få skriva lite om det där med frihet också.

    Enligt den kristna människosynen är människan född fri vilja, att välja det som är gott eller det som är ont.
    Eftersom människan också är ofullkomlig väljer hon även det som ont emellanåt.
    Människa är också ålagd ett ansvar för sitt eget liv och för skapelsen, förvaltarskap.
    Detta ansvar kräver också att man har makten att ta ansvaret.
    Ingen människa får alltså beröva andra människor möjligheten till personligt ansvar och förvaltarskap.
    Ovan nämnda leder oss till att slaveri och livegenskap, människohandel etc inte är acceptabelt utifrån kristen människosyn.
    På samma vis är det när andra värden hotas.

    Hur kommer då frihet in i bilden?
    Frihet måste utifrån den kristna idétraditionen, människosynen och naturrätten betyda att ha makten över sitt eget liv och att ha möjlighet utöva sitt förvaltarskap.
    Men dessa friheter får givetvis inte gå ut över andra skyddsvärda värden, så som till exempel mänskligt liv.
    De eviga universella värdena, de kristna värdena, eller det som enligt naturrätten är absoluta värden – dessa värden begränsar alltid friheten.
    Men inte nog med det.
    I ett samhälle som bygger på kristdemokratisk filosofi räcker det inte med att begränsa friheten utifrån universella värden.

    Kristdemokratisk filosofi talar också om vikten av stöd från det omgivande samhället så att alla människor ska kunna ha makten över sitt eget liv och att ha möjlighet att utöva sitt förvaltarskap – därav har kristdemokratiska filosofer dragit slutsatsen att människor till exempel har rätt till ett arbete, och denna rätt är alltså en del av det kristdemokratiska frihetsbegreppet – om vi nu kan tala om ett sådant.

    Är då denna definition av frihet verkligen vad som menas med frihet i vardagligt tal?
    Många idag skulle nog på frågan vad frihet är för något svara nåt i stil med att frihet är att man får göra vad man vill så länge man inte skadar någon annan?
    Om man accepterar denna definition av frihet så kan frihet absolut inte användas för att bekriva en politik som grundar sig på naturrätten, kristna värden, kristen människosyn etc.
    Definitionen är nämligen relativistisk.
    Definitionen bortser från att du faktiskt kan bryta mot viktiga universella värden utan att skada någon annan människa.
    Ett exempel är till exempel att ta sitt eget liv, eller på annat vis skada sig själv.
    Eftersom mänskligt liv är ett absolut värde enligt naturrätten så är det brott mot naturrätten om man tar sitt eget liv, eller på annat vis skadar sig själv.

    Det finns många andra definitioner av frihet, men jag är mycket tveksam till att man kan hitta definitioner som stämmer överens med naturrätten och kristdemokratisk filosofi, som har stor spridning och som i övrigt är relevanta…

    Allt gott!


  21. […] Charlie Weimers: En ny kristdemokrati – Bakgrund och skiss  […]

  22. Ola Berg Says:

    EOL: bra skrivet! Frihetsbegreppet är inte så okomplicerat som varken liberaler som jag själv, socialister eller konservativa hävdar.

    Politikens roll för att garantera folk de sk ”negativa rättigheterna” (frihet från tvång, att bli drabbad av brott osv) är rätt okontroversiellt. Det handlar om att upprätthålla rättssamhället. Där finns en bred borgerlig samsyn, som dessutom delas av en majoritet i vänsterblocket.

    Men det som KD behöver fundera på är politikens roll för resten. Aktiv politik eller passiv? Om aktiv, ska det vara i form av förbud eller morötter? Var går gränsen för folks självbestämmande, när det t ex gäller val som är potentiellt skadliga för dem själva?

    Där har ni utmaningen.

  23. Daniel Bergström Says:

    Jag vet inte hur meningsfullt det är med innehållslösa hyllningar, men det här är så bra att jag får gåshud. DU har förmågan att ingjuta en oerhörd framtidstro i den värdeorienterade borgerligheten Charlie.


  24. […] Vi har tidigare diskuterat partiets framtid i Studio Ett, och samma vecka bloggade jag om hur en ny kristdemokrati skulle kunna se […]


  25. […] politiska kartan står KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers för i sitt blogginlägg “En ny kristdemokarti: Bakgrund och skiss“. Jag håller med i det mesta Charlie skriver men ryggar något för att sätta etiketten […]


  26. Nej, jag är ingen förbudsivrare. I debatten om våldsamma datorspel var mitt huvudargument att jag hoppades på en självsanering av spelmarknaden som en följd av debatten. Detta är ett precist sätt att hänvisa till det personliga ansvaret.

    Jag kritiserade också omedelbart Ellas utspel om snuset.

    Vid rikstinget i Västerås nästa vecka har jag en motion om att värna privatlivets helgd. Det är en politik som sätter den personliga integriteten i fokus. Men min motion missuppfattades helt och hållet av partistyrelsen som föreslår avslag.

    F ö har jag med intresse läst ditt ideologiska credo, Charlie. Jag är imponerad!


  27. […] krav för integritetenValanalys (KD): Åk till London och Berlin!Sluta idiotförklara föräldrarnaEn ny kristdemokrati: Bakgrund och skissSmålandspostens ledare inför KDU:s […]


  28. […] Charlie Weimers,förbundsordförande för KDU, visar idag i en genomtänkt artikel färdvägen för framtidens Kristdemokraterna. För alla som är intresserade av partiets utveckling är artikeln mycket läsvärd. ”Jag är ingen förespråkare av en nyliberal ekonomisk politik. Men är man förespråkare av en social marknadsekonomi i ett av världens mest socialdemokratiska länder, så är det svårt att inte se reformpotential.” Charlie Weimers 2009-03-19 […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: