”Jag vill inte leva detta livet”

april 20, 2009

”Jag vill inte leva detta livet” heter en dokumentärfilm som sänts av SVT. Cirka nio minuter in i den läser Henke upp ett brev som han skrev när han var på behandlingshem mot sitt drogmissbruk:

Varför ska man leva när man inte har någonting att leva för?
Min livsgnista ligger en halvmil under jorden.
Vilka beslut skall man taga?
Kan ingen förstå mig? Jag vill inte vara kvar här. Jag vill vara någon annanstans men vet inte var.
Kan ingen byta själ med mig, så att man får ett perfekt liv med en mamma och pappa som lever tillsammans och har Volvo, radhus och hund.  

Det Henke skriver är kanske inte allmängiltigt. Men det kan inte vara fel att åtminstone försöka lyssna till en ledsen och djupt olycklig killes funderingar över livet. Det hela påminner mig om när jag satt som nämndeman vid Karlstads Tingsrätt, då jag fick lyssna till de åtalades personakter. Det fanns knappt någon som inteväxt upp i en trasig familj.

Så här skriver produktionsbolaget om dokumentären:

De senaste åren har det skett ett flertal dödsfall inom samma krets av ungdomar i Göteborgstrakten. Det är ett gäng som till stor del växt upp tillsammans i en ganska vanlig stadsdel som huvudsakligen bebos av svenska arbetare och småföretagare. Dödsorsakerna har varit bilkrascher, mord, självmord och överdoser av droger. Det gemensamma har varit att samtliga använt så kallade “fattigmansdroger” som GHB, GBL och lugnande tabletter, typ Rohypnol.

Vi fick kontakt med några av dessa genom en tidigare dokumentärfilm, ”Under en blågul himmel”. Många av deras kompisar dog i unga år. Vi blev chockade över den uppgivenheten och destruktiviteten som dessa ungdomar hade. Livsgnistan tycktes vara försvunnen.

När så en av killarna, som vi lärt känna och filmat tillsammans med, tog livet av sig genom att hoppa från Angeredsbron, beslöt vi oss för att göra en dokumentärfilm med dem. Vi vill se om man kan få svar på frågan ”varför” genom att följa dem i deras vardag.

Vi behöver ta ett tydligare grepp om dessa problem. Det handlar om en malaise som måste tas på allvar. Varför uppfattar ungdomar i moderna välfärdsstater att livet saknar mening? Ingen enkel fråga. Jag tror inte det beror på att deras familjer är trasiga, snarare är deras familjer trasiga av samma skäl som ligger bakom ungdomars självupplevda meningslöshet. David Eberhard har nosat vid det i boken Trygghetsnarkomanernas land, Carl Hamilton i sin Det infantila samhället och Berggren & Trädgårdh likaså i Är svensken människa?. Anders Edwardsson har skissat på historien till denna malaise i sin En annorlunda historia, men den som har läst Theodore Dalrymples Livet på samhällets botten vet att denna livsleda inte är begränsad till ungdomar i Sverige. Det är snarare en kulturell kris som är väl så svårttacklad som den finansiella.

Advertisements

5 svar to “”Jag vill inte leva detta livet””

  1. Feminix Says:

    Jag tror att det inte är så svårtolkat ändå. Vi lever i ett samhälle som förnekar normer, etik och moral som gammalmodigt. Barn och unga behöver regler att hålla sig till. Dagens vuxna har abdikerat från sin ledarroll. Vuxna idag törs inte ens säga att barn under 15 inte bör ha sex. Man törs inte ange någon lägsta ålder. Man ger hellre p-piller till barn. Sen har ju samhället tagit över föräldrarnas roll som vårdare och fostrare. Finlands kd säger att samhället har ingen famn, det har bara föräldrarna. Vad behövs? Arbetet med egna barn måste jämställas med ett arbete med barnomsorg, frivillig sambeskattning och barnavdrag. Vuxna som törs vara ledare och förebilder, ge normer och gammaldags moral. Ungefär så. Heder åt dig Charlie! Ulf Nilson på Expressen är den jag sätter högst. Du kommer strax efter!


  2. Ett hål i mitt hjärta (hette inte en film så för inte så länge sedan)

    Det hålet behöver fyllas med Gud, vet inte om man kan fixa det med varken terapi eller politik faktiskt.. man kan ju iaf arbeta emot misär och omoral som är bidragande orsaker till att hålen av meningslöshet känns ännu större än vad det redan är utan en relation med den Gud som älskar en..

  3. Mac Says:

    FYllas med gud?? vilekt skitsnack. Det behöver itne fyllas med nån jävla gud. Men däremot av nån slags andlighet. Helt eneklet genom att bejaka sin andliga sida, dvs. sina känslomässiga behov, drömmar, önskningar osv. För att göra det behövs inga jävla präster som får betalt för att ljuga eller en ljölig sagobok som påstår sig ha alla svar på livets gåta. Man ska helt enkelt sluta tänka så mycket. Man kan inte komma fram till livets mening med hjälp av rationellt och logiskt tänkande. Man kan itne komam fram till livets mening genom att lyssna på vad samhället säger till en att göra, i.e. dess normer, förväntningar, traditioner osv. Man måste istället titta in i sig själv och lyssna till sitt hjärta, sen är det bara att leva efter vad ditt hjärta säger. Meningen med livet är inte alls särskilt komplicerad, utan snarare väldigt enkel. Tänk så här: Behöver du verkligen allt som samhället säger att du behöver? Behöver du en dyr villa, snygga kläder, bra datorer, den mest avancerade och lilla mobilen, en lång utbildning, ett välbetalt jobb etc? Vill du bli och är du verkligen den samhället formar eller vill forma dig till? Eller kanske är det enda du som du verkligen vill och behöver väldigt enkla och grundläggande saker som kärlek, vänskap och en allmänn känsla av att någon eller några älskar dig och respekterar dig precis som du är och du älskar och respekterar dessa några eller denna någon exakt lika gränslöst? Jag vet inte, det får man lista ut själv. Jag har iaf funnit min mening med livet och jag behövde inte gå till en enda gudstjänst för det…

  4. Mac Says:

    Eller jag ska snarare säga, tänk inte efter om du behöver allt det där utan KÄNN efter. Folk tänker för mycket idag och glömmer bort sina emotionella behov osv. Det är ju de som ska styra ditt liv. Det har att göra med att samhället har blivit alltmer materialistiskt och att normen ahr blivit att man ska satsa mer på karriären, att det är det man ska vilja göra. Men jag tror inte det gör folk lyckligare, för en sekund. Det personliga livet, ens personliga välmående, ens relationer och ens behov av att älska och bli älskad är det folk borde satsa på mer istället. Tycker jag i alla fall.

  5. crazyinagoodway Says:

    Många spännande iakttagelser i detta blogginlägg och dess kommentarer tycker jag. Jag tycker det utvecklas här i slutet som att vi bör söka oss tillbaka till våra mer primitiva behov och drivkrafter istället för att tillfredsställa de med alla materiella ting.
    Feminix:”Arbetet med egna barn”
    Mac:”ens behov av att älska och bli älskad””bejaka sin andliga sida, dvs. sina känslomässiga behov, drömmar, önskningar osv”.
    Kort sagt vara människor. andas djupt och i lagom takt.
    visst jag kan tycka emot mig själv där, när jag ser vindkraftverk, bilar, digitalboxar, mikrovågsugnar, allt det där är det onödigt materiellt? de är ju ett bevis på den mänskliga intelligensen.
    Jag är egentligen trött på rapporteringen om askmolnet men den har fått mig att inse en sak.
    jag har som de flesta andra åkt långt bort från min födelseort, bort från min familj och mina vänner för att studera och Vad gör jag nu? jag sitter här, ensam utan de som betyder mest för mig. jag kommer inte till de pga vår teknik inte räcker till.(som vi skapat och som möjliggjort för mig att lämna det) Jag kan inte ens få mitt mest betydelsefulla behov av kärlek och närhet tillfredsställt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: