Valanalys (KD): Åk till London och Berlin!

juni 9, 2009

Det är lika bra att börja med att säga som det är: Det är en lättnad att Kristdemokraterna försvarade sitt mandat i Europaparlamentet. Men, det är också det sämsta val partiet har gjort sedan jag blev medlem 1998. Valresultatet är på många sätt en seger när man tänker på allehanda dödsprofeters utsagor innan valet, men frågan är hur många sådana här segrar till vi har råd med.

När jag analyserar valrörelsen väljer jag att inta det sistnämnda perspektivet. För det är inte rimligt att vara nöjd med 4,7 procent. Inte när partiet har en potential på cirka 20 procent och inte när trenden är nedåtgående.

Imorse deltog jag på P1 Morgon och diskuterade partiets resultat tillsammans med GP:s ledarredaktör Gert Gelotte. Vi har tidigare diskuterat partiets framtid i Studio Ett, och samma vecka bloggade jag om hur en ny kristdemokrati skulle kunna se ut.

Samtalsämnen i morgonens diskussion var valkampanjen, personvalet, förnyelse och framtiden:

En del reportrar har önskat vrida det starka stöd som Alf Svensson verkar ha fått i personvalet till att väljarna säger nej till förnyelse. Det är inte bilden jag har fått. Tvärtom tror jag många har insett vilken resurs Alf Svensson skulle kunna vara i Bryssel med sin långa erfarenhet och goda kontaktnät. På samma sätt som de många kryssen på Hökmark, Fjellner och Corazza Bildt inte bör tolkas som ett misstroendevotum mot Reinfledt-Schlingmanns Nya Moderaterna, bör inte de många kryssen på Alf tolkas som ett nej till förnyelse av kristdemokraterna.

Valkampanjen

Partiet körde i stort sett samma koncept som 2004, och det fungerade återigen. Valstrategiskt var det rätt och riktigt att satsa på att få kärnväljarna till valunorna. Man vågade även satsa på ett ungt namn, vilket är ett positiv signal om att partiet vågar pröva nya vägar. Partiet lyckades mobilisera på ett väldigt bra sätt, och medlemmarnas många insatser bådar gott inför valrörelsen 2010. Utan att dra några allt för långt gångna slutsatser innan det slutgiltiga valresultatet kommit in är det många KDU:are som har hört av sig och berättat att de valkretsar där man lade ner extra tid och kraft (genom att t ex knacka dörr) har vi också gått bättre än snittet.

Men det blev också enligt min mening för mycket av förbud och för lite av frihet i valrörelsen. Snusförbud och införselkvoter förstärker bilden av ett parti som vill ”förbjuda allt det fula”. Det måste sägas – även om alkoholpolitiken är en fråga som med tanke på överkonsumtionen måste tas på stort allvar. Väljarnas frustration över vad man betraktar som en mygelkultur i Bryssel skulle ha kunnat mötas med krav på ett hederligare Europa, men förutom förslaget om en värdekommission så lyste denna dimension mer eller mindre med sin frånvaro. När saker och ting är fel bör de kritiseras och inte slätas över. Vi kristdemokrater hade inte accepterat det som händer i Bryssel om det hade varit här hemma, och då bör vi inte göra det i Bryssel heller. Det faktum att toppkandidaten ställde sig bakom IPRED gjorde det naturligtvis inte lättare för oss unga kristdemokrater att möta förstagångsväljarna.

Det blev också för mycket miljö/klimat i valkampanjen. Det är naturligtvis en fråga som har en stor tyngd i det europeiska samarbetet, men jag tror att den frågan snarare är av karaktären ”hygienfråga” (dvs. alla partier avkrävs en genomtänkt hållning för att vara valbara) än ”profilfråga”. Den toppkandidat som kunde använda miljöpolitiken som en säljbar skillnad hette Carl Schlyter och inte Ella Bohlin. Den enorma fokus som alla politiska partier la på miljöfrågorna stärkte först och främst miljöpartiet genom att placera dem i centrum för debatten. Jag tror vi hade tjänat mer på koncentera oss på våra säljbara skillnader än på att trängs i mitten med miljöfrågorna.

Jämför med piratpartiet. Endast cirka 20 procent av väljarna ansåg att fildelning var den viktigaste frågan och frågan kvalificerade inte ens in sig på väljarnas topp tio. Men 31% av de som ansåg att fildelning var den viktigaste frågan röstade på Piratpartiet (PP), vilket ledde raka vägen till Bryssel. PP hade sin säljbara skillnad, och samma sak måste gälla för Kristdemokraterna.

Förbudslinjen fungerade i det kortsiktiga perspektivet, vi säkrade vår plats i Bryssel. Men valrörelsen har dessvärre spätt på bilden av ett förbudsparti, vilket kan stå oss dyrt i längden.

Förnyelse

Att placera Ella Bohlin överst på listan visar att det finns en insikt om behoet av förnyelse och föryngring. Men förnyelse handlar inte om kandidatens ålder eller kön, utan om idéer. Profilfrågorna i denna valrörelse var miljö och alkohol, och det är exakt samma valfrågor som 2004. Behovet av en djupare diskussion om förnyelse finns med andra ord kvar. Vi har nu fem år på oss att finna en EU-politik som kan ta oss över 10 procent i EU-valet 2014. Använd den tiden, och koppla samman förnyelsen av EU-politiken med övriga politiska områden.

Andas ut? Nej!

Samtidigt som vi återigen bevisat att kristdemokraterna är ett valrörelseparti (vi går generellt sett bättre i valrörelser än mellan valen) som mår som bäst när vi är ute och träffar människor och tar vårt budskap direkt till folket finns det stora mörka moln på himmlen.

Enligt den statistik docent Henrik Oscarsson presenterat är det bara 65% av våra EP-väljare som också skulle valt oss om det var riksdagsval idag. Var femte kd-väljare hade om det var riksdagsval istället valt en moderat valsedel. Samtidigt är det få av de andra partiernas väljare som vid ett riksdagsval hade valt oss istället. Endast 4% av junilistans väljare hade valt vår sedel, endast 3% av de allmänborgerliga raketen Fp:s väljare skulle gå över till oss och endast 1% av de moderata väljarna skulle lägga sin röst på oss. Det är siffror som manar till eftertanke.

Framtiden

Det är framför allt tre slutsatser jag drar av EU-valrörelsen:

1) Mer frihet och färre förbud

Vi måste fokusera på frågor som har sin utgångspunkt i övertygelsen om det personliga ansvarets betydelse, snarare än en massa förbud.

2) Inkludera rättspolitiken i trygghetsbegreppet

”Trygghet” är en av partiets viktiga paroller. Men om trygghet att inte bli utsatt för brott talas det inte särskilt mycket. Om Kristdemokraterna tar tag i frågan så finns potentialen där. Men tala då om hela kedjan, inklusiva de skeva straffskalorna.

3) Åk till London och Berlin!

Såväl Conservatives som CDU gjorde bra val, och Kristdemokraterna kan här hitta mycket inspiration till en bra valrörelse 2010. Conservatives har presenterat en familjevänlig och engagerad socialpolitik som skulle kunna tjäna som grund för en frihetlig och vass kristdemokratisk linje i sociala frågor. CDU står för ”Christlich Demokratische Union”, och just unionstanken är något Kristdemokraterna bör titta närmare på. CDU använder begreppen konservativ, social och liberal för att beskriva sig, i svensk kontext blir det något i stil med konservativt, socialt och marknadsekonomiskt. En analys av hur partiet kan bli bredare och öppna sig för nya väljargrupper skulle kunna ta sin början i Berlin.

En viktig förklaring till framgången för våra tyska och brittiska systerpartier är att de valt att presentera en tydlig problembeskrivning och sedan valt att presentera lösningar. Vi är ibland snabba ut med våra lösningar utan att ha tydligt förankrat problembeskrivningen bland väljarna. Där måste vi bli bättre.

Annonser

15 svar to “Valanalys (KD): Åk till London och Berlin!”

  1. Wilhelm Says:

    Först och främst menar du nog Berlin, inte Paris?

    Sedan undrar jag om CDU och Tories verkligen gjorde bra val. CDU må ha varit nästan dubbelt så stora som SPD men de tappade 6 % från 2004 års resultat. CSU lyckades inte komma över 50 % i Bayern – som de innan förra årets delstatsval alltid gjorde.

    I Storbritannien var Tories också nästa dubbelt så stora som Labour, men medan Labours röstandel kollapsade så ökade Tories nästan inte alls. Däremot tog UKIP 17 %. Att vara nöjd med 28 % när opinionen pekade på över 40 % för bara en månad sedan är orimligt.

    Likaså beter sig moderaterna i Sverige som att valet var en framgång. En del kristdemokrater verkar göra det också. Så kudos till dig som vågar inse förlusten – annars går det ju inte att lösa problemet. Och vad det gäller lösningen på det kristdemokratiska problemen har du helt rätt.

  2. Marthin Says:

    Att plocka bort Sacrédeus samt att era väljare – vilka tog sig för att rösta – i detta nu har kryssat för listans 9e plats; det har inget att göra med ”missnöje” bland väljarbasen? Vanligen är det ett gott betyg om förstanamnet även får flest kryss, även om det givetvis finnes flera aspekter kring personval.

    ”Det pågår en utrensning av EU-kritiker och värdekonservativa i partiet”, sade Sacrédeus i en DN-artikel kring EP-valet 2004. Med tanke på årets valresultat är det nog dags att omgående initiera rejäla förändringar för att hinna få en helt ny väljarbas, istället för de små etapper vilka ter sig blott successivt även trappa ned väljarstödet för ert parti.

    Till riksdagsvalet 2010 bliver det högst intressant att se om det blir ett nöd&näppe-resultat, i synnerhet som den så kallade förändringen tycks vara i riktning mot en väljarbas vilka redan haver flera alternativ.

    Lite kuriosa, om jag icke missminner mig, kan vara att 9 av era totalt 24 mandater i Riksdagen av idag ej ställde sig bakom ratificeringen av Lissabonfördraget. Finnes verkligen i partiet en bas för ett så kallat ”medans vi ändå”-manifest till Europaparlamentet..? Lagstiftningsfunktionen kontra införselkvoter på alkohol. Jag undrar det.

    Vad gäller problembeskrivning och möjlighet att till en sådan presentera lösningar; är du inne på något mycket viktigt. Här vill jag stressa den så kallade ”mediafaktorn”. Det är fantastiska skillnader i mediafloran mellan Europas stater, där svenskarna i en jämförelse minst sagt lever med bias-media.

    – – – –

    Sacrédeus guide för den Kristdemokratiske väljaren; Ingen Ella

    http://www.kristdemokraterna.se/lennartsacredeus/Artiklar/radinforEPvalet.aspx

    – – – –

    Om Kristdemokraternas inre ”stridigheter” vad gäller listornas sammanställning

    http://www.rod.se/politikomraden/eu/Sacredeus-borta-fran-EU-valet-igen/

    (Intressant för övrigt att nomineringskommitténs ordförande uttrycker att Sacrédeus haver en ”väldigt bra plattform i riksdagen”, med tanke på att Sacrédeus är en av få inkryssade riksdagsledamöter).


  3. […] om valet 2009 juni 10 by Crillirc Charlie Weimers har som vanligt intressanta synpunkter på sitt eget partis möjligheter. I övrigt är det tunt med valanalyser och självkritik från […]


  4. Tack, Charlie Weimers, för att du snabbt levererar en skarp och kort valanalys. I den finns gott om arbetsmaterial för partiet att fortsätta utvecklingen mot det 15-procentsparti som Kristdemokraterna förtjänar att vara. Charlie Weimers står stadigt med båda fötterna på marken samtidigt som han, i ett imponerande cirkusnummer, också lägger örat mot marken för att lyssna. Hatten av för ungdomsförbundet.


  5. Bra Charlie, kunde inte ha uttryckt det bättre själv! Ska bli intressant att se vad den officiella valanalysen kommer fram till.

    /Jessica


  6. Om Kristdemokraterna ska kunna bli ett 15% riksdagsparti måste man tillbaka till de värdekonservativa rötterna som alla kärnväljare känner igen sig i. Det som en gång och inför valet 1998 präglade Kristdemokratin i Sverige.

    Kanske är inte Göran Hägglund rätt person för den uppgiften?! Hans ställning bör ifrågasättas, efter två dåliga val!

    Man måste även sluta med alla interna stridigheter och acceptera varandras ståndpunkter. Lennart Sacrédeus-fallet var negativt för partiet i årets EP-val och fick bland annat mig att rösta annat, något som kan kosta mig min plats i lokalavdelningen i Upplands Väsby och kan göra att jag blir utesluten.

  7. Henk Says:

    Martin: Om man är kär i någon, brukar det vara svårt att vara nyktert distanserad. Att framhäva Sacredeus tal om utränsning av EU-skeptiker som en sanning, baserat på det faktum att Sacredeus själv inte fanns på listan, är helt enkelt inte särskilt insiktsfullt. Att Sacredeus ställdes utanför listan har med hans knepigheter att göra, inte hans åsikter. På den lista som faktiskt fanns, fanns det gott om personer att rösta på om man var ute efter specifika åsikter, exempelvis Ebba Lindsö som är emot euron, eller Skånberg om man är allmänt värdekonservativ.

    • Marthin Says:

      Om du läste klart min kommentar finnes Sacrédeus lista länkad, så möjligen missade du även andemeningen i kommentaren.

      Turerna kring Sacrédeus och t.ex Lars F Eklund kan med fördel användas för att analysera partiets så kallade förändringsarbete och vars det bär hän; gärna i kombination med uttalanden kring kursändring från andra företrädare, t.ex Emma Henriksson som är familjepolitisk talesperson. Då fås en kontext i vilken man kan utläsa förändringsarbetets nya ”pinnar”, och där finner man idag Skånberg.

      För övrigt är det alltid nyttigt att filosofera litet över listplaceringar. Hur ser dem ut och varför är det så.

      – – –

      (Förstår att denna diskussion ej passar sig särskilt väl på en företrädares blogg. Tills vi möts en annan gång på annan plattform).


  8. […] vid köksbordet eller också saknas intresse för partiets framtid. Jag har bara hittat några få ordentliga analyser av […]

  9. Bengt Held Says:

    Charlie

    ”Conservatives har presenterat en familjevänlig och engagerad socialpolitik som skulle kunna tjäna som grund för en frihetlig och vass kristdemokratisk linje i sociala frågor.”

    Jag har iof skrivit det här tidigare men det är mycket intressant att du berömmer Torys familjpolitik eftersom partiet är för både inseminationer för lesbiska kvinnor och möjlighet för samkönade par att adoptera, även internationell adoptioner.

    Om nu ett parti vars familjepolitik du hyllar har en inkluderande familjepolitik varför har du och kdu ännu inte det?

    Jag skriver en del om EU-valet och kd på min nya blogg Helds HBT-nyheter där jag bl.a. granskar Alf Svensssson olika homofientliga citat.

    Bengt

    • Gabriel Says:

      Det kanske är för att familjepolitiken som område är betydligt bredare än bara HBT-frågorna. Bara för att Torys har svajat iväg och lämnat barnets bästa bakom sig när det kommer till adoption och insemination så måste ju faktiskt inte deras övriga politik vara dålig.


  10. […] kondomer i ExpressenReclaim the Sunt Förnuft (Västra Hamnen)Almedalen: I've got no party to goValanalys (KD): Åk till London och Berlin!Riksmötestal: Hög tid för det personliga ansvarets återkomst Tingeling Tingeling, betyder jag […]


  11. […] ingenting?"Brett borgerligt frihetsparti eller kristna miljöpartister"KDU:s krav för integritetenValanalys (KD): Åk till London och Berlin!Sluta idiotförklara föräldrarnaEn ny kristdemokrati: Bakgrund och skissSmålandspostens ledare […]


  12. […] januari: Rättspolitik: Helhet och långsiktighet 9 juni: Valanalys (KD): Åk till London och Berlin! 10 juni: Är omtanke om brottsoffret repressivt? 6 november: Driv lag och ordning, […]


  13. […] bland mammor. Det ger ingen anledning till att revidera min uppfattning att partiledningen bör åka till London och Berlin för studiebesök hos David Cameron och Angela […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: