Archive for augusti, 2009

Göran Hägglund om kvalitet i kulturen

augusti 31, 2009

Dagens lästips är tveklöst Göran Hägglunds replik på Åsa Linderborg i Aftonbladet, Våga tala om kvalitet:

Konsumismen och politiseringen har följts åt. Det är perspektiv som sällan ryms i den grovt uppställda och ständigt skymmande motsättningen mellan en enögt ekonomistisk höger och en verklighetsfrånvänd och dogmatisk vänster. Så desto viktigare därför att understryka att en framtida kulturpolitik bör bära dem med sig.

Men viktigast, förstås, föreställningen att kvalitet är något som faktiskt existerar.

Väldigt viktigt att partiet håller fast vid sin linje och inte betraktar angrepp som Linderborgs som något annat än komplimanger.

Dick Erixon och Johan Lundberg skriver också om Hägglunds debattinlägg. Har tillsammans med David Högberg tidigare svarat på Linderborgs attack mot Hägglund på Newsmill.

Apropå kultur så fälldes Anna Odell idag för sitt fejkade självmordsförsök. Det finns hopp för rättstaten!

Ny spellagstiftning måste ta spelberoendet på allvar

augusti 31, 2009

Nyligen rapporterade nyhetsmedia att samtalen från desperata anhöriga till behandlingshemmen för spelberoende har ökat under sommaren. Avsaknaden av hjälp för spelmissbrukare är påtaglig i många kommuner eftersom kommunerna enligt lagen inte är skyldiga att erbjuda hjälp till spelmissbrukare.

Regeringen förväntas lägga fram förslag till ny spellagstiftning nästa år och har i samband med det möjlighet att visa att man tar spelmissbruket på allvar. Dessvärre finns det en risk för att man inte gör det, speciellt om man följer spelutredningens förslag. Utredningen föreslår att staten behåller de så kallade ”mer farliga” spelen som till exempel nätpoker (vilket också råkar vara ett av de mer lukrativa spelen). På detta sätt menar man att man tar hänsyn till folkhälsan, men man förbiser att det faktiskt inte finns något som tyder på att staten är bättre på att motverka spelandets negativa konsekvenser än vad privata aktörer är.

Statens primära uppgift är att reglera och skapa förutsättningar, inte att själva tillhandahålla tjänster (det vill säga spel). I synnerhet ifall det handlar om spelformer som påstås vara så farliga att privata aktörer med alla medel ska förhindras att erbjuda dessa tjänster. Genom ett licenssystem kan regeringen istället utforma ett strikt regelverk som ställer samma rigorösa krav på privata aktörer som på statliga spelbolag.

Det verkar dock som om regeringen tänker föreslå en ”miniproposition” som enbart avser licensiering av vadslagning. Detta är en mycket olycklig lösning eftersom ett licensieringssystem som enbart inkluderar vadslagning inte är intressant för de allra flesta privata bolagen då vanligen mindre än 30 procent av intäkterna kommer ifrån vadslagning. Det är därför sannolikt att endast en liten andel av marknaden skulle acceptera licensiering, vilket innebär att staten inte skulle få kontroll över någon nämnvärt stor del av spelmarknaden och därtill skulle skatteintäkten vara obetydlig.

Erfarenheter ifrån Italien där introduktionen av ett licenssystem för enbart vadslagning och i ett senare skede lokalt pokerspel visar vilka problem som kan förväntas följa av en miniproposition. Den stora majoriteten av online bolag valde att antingen inte ansöka om en italiensk licens eller att acceptera kraven för licensiering men sedan driva de italienska kunderna till sina internationella .com hemsidor där de kunde erbjuda bättre odds på samma matcher samtidigt som spelarna kunde ta del av alla andra spelformer också. Resultatet var att skatteintäkterna uteblev och nya reformer framtvingades av EU-kommissionen men också som en följd av att man inte fick in några skatteintäkter och inte heller kunde ställa några krav på spelbolagen som valde att stå utanför licenssystemet.

Erfarenheter från länder som öppnat upp sina monopol visar att kraven på spelanordnare är väldigt hårda och bland annat finns det krav på åtgärdsprogram för att minska spelberoende. Ett spelmonopol eller ett licenseringssystem för enbart vadslagning löser inte problemen med spelmissbruk. Därför är ett licenssystem som ställer samma krav på privata och offentliga aktörer ett bättre alternativ. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp om Sveriges framtida spelpolitik och inte presentera en förhastad halvmesyr som förbiser behovet av mer resurser till hjälp och möjligheten att kontrollera de idag verksamma aktörerna på den svenska marknaden.

Gå inte för hårt åt finansmarknaden, Mats Odell

augusti 27, 2009

Idag skriver jag tillsammans med KDU:s ekonomiske talesman Aron Modig i Dagens Industri om regleringen av de europeiska finansmarknaderna, och risken för att europeiska politiker i sin regleringsiver gör mer skada än nytta. Vår förhoppning är att Mats Odell som vän av marknadsekonomin ska förhindra detta, vilket föranleder oss att ställa ett antal frågor som vi gärna vill ha besvarade:

Gå inte för hårt åt finansmarknaden, Mats Odell

Sedan finanskrisen brakade lös under hösten 2008 har det pågått en intensiv diskussion runtom i Europa och globalt, om hur tillsyn, informationsutbyte och reglering av banker och andra finansiella företag ska se ut. Inom EU tillsattes den så kallade Larosièregruppen för att utvärdera dessa frågor och i Sverige fick Finansinspektionen motsvarande uppdrag. De flesta är överens om att det behövs en mer enhetlig reglering och tillsyn av finansmarknader i Europa. Men det finns viktiga avvägningar och det gäller att inte gå långt i regleringsivern. Bättre reglering behöver helt enkelt inte vara synonymt med mera reglering.

Sverige har ett gott internationellt anseende när det gäller att hantera finansiella kriser, inte minst efter framgångarna i samband med turbulensen inom den svenska finansbranschen i början av 1990-talet. Därför passar det mycket bra att dessa frågor kommer att finnas på EU-agendan under hösten då Sverige är unionens ordförande.

Vi unga kristdemokrater är redan i dag mycket intresserade av hur regeringen, framförallt finansmarknadsminister Mats Odell (KD), tänker om de här frågorna.

Hur diskuterar regeringen kring att en vidgad omfattning av finansiella regleringar riskerar att minska det egna ansvaret för aktörerna i finansbranschen och vidga statens? Är det önskvärt att ha lika regler, lika tillämpning och lika tillsynsmetodik i alla EU-länder? Hur stor är risken att strävan efter perfekt lika villkor inom den europeiska finans branschen leder till alltför detaljerade regelverk och en strikt, uniform övervakning och tillsyn? Den ansedda tids skriften The Economist har framfört kritik mot de regleringar som förelås gälla för framför allt europeiska hedgefonder och riskkapitalbolag. Även den brittiska regeringen har varit inne på samma spår Hur resonerar den svenska regeringen? Är tunga regleringspålagor nödvändiga också inom dessa finansiella områden?

Frågorna är många samtidigt som det är lite för tyst om vad som är den svenska regeringens inställning.

Transparensen inom finansvärlden behöver öka väsentligt. Samtidigt behövs en motvikt mot de ofta alltför protektionistiska tyska och franska lägren. Vi unga kristdemokrater ser det som viktigt att inte på grund av hämndbegär och i irritationens hetta gå omotiverat hårt fram mot finansbranschen. Men vad tycker du, Mats Odell?

ARON MODIG
ekonomisk-politisk talesman, (KDU)

CHARLIE WEIMERS
förbundsordförande, (KDU)

Veckans låttips: Life In Technicolor II

augusti 20, 2009

Eftersom det på lördag är dags för konsert på Stockholms Stadion så är det officiell Coldplay-vecka på KDU kansliet. Senaste singeln har också ovanligt glada toner för att vara just Coldplaý, vilket passar bra med det fina vädret ute (som vi inte ser någonting av eftersom fönstrena är igentejpade pga. fasadrenovering):

Picknicken som bidrog till murens fall

augusti 19, 2009

För exakt 20 år sedan, den 19 augusti 1989, hölls den Paneuropeiska picknicken vid gränsen mellan Ungern och Österrike. I tre timmar skulle gränsen mellan länderna öppnas symboliskt, men 600 östtyskar tog chansen och flydde till väst. Händelsen var en viktig milstolpe på vägen mot murens fall och sovjetsystemets sammabrott.

1993 gjorde japansk tv en dokumentär om händelsen. Den kan nu ses (med engelsk text) på youtube:

En mindre politiserad framtid?

augusti 18, 2009

De ”intellektuella” – de som vet exakt hur vi borde leva våra liv – har länge haft ett avgörande inflytande på våra beslutsfattare. De kanske tydligaste frontfigurerna för denna skara är på det internationella planet Jean-Jacques Rousseau och John Maynard Keynes. Här hemma har såväl Hägerström som Myrdal satt bestående avtryck. En av de förmenta sannningar som uppkommit ur fascinationen för storslagna politiska idéer är att allt skulle vara politik. Jag har till och med hört ungdomsförbundare från mitt eget block försöka övertyga unga människor att engagera sig med just de orden: ”allt är politik”.

På ett sätt kan jag ge de rätt. Nästan allt har vait politik i vårt avlånga land. Det har beslutsfattarna sett till. Skillnaden är idag att fler (men inte tillräckligt många) områden fredas från politiska pekpinnar, och att politikerna inte alls på samma sätt kan luta sig tillbaka på samma idémässiga facit som förr. Om detta skriver Johan Wennström i SvD, Ideologiernas död är välkommen, och konstaterar att avpolitiseringen av samtiden nog mestadels är av godo:

Men nog vore det bra om vi också gav större utrymme åt en mer pragmatisk politisk attityd. Som inte tar sin utgångspunkt i hur det skulle kunna vara, utan i hur det faktiskt är.

För mig som kristdemokrat är det inte svårt att hålla med, och jag uppehöll mig kring just detta under mitt riksmötestal i våras:

När andra partier och ideologier utgår ifrån system, kön, klass eller grupptillhörighet så sätter vi människan främst. Vi vet att varje människa föds med vissa givna rättigheter, som ingen kan ta ifrån henne. Rätten till liv. Rätten till frihet. Rätten att söka det som är sant och rätt. Rätten att leva ett värdigt liv.

Vi vill ha ett samhälle där du ges möjligheten att bli så bra som du väljer att bli. I vårt samhälle är det möjligt att växa upp under knappa förhållanden, trotsa oddsen och få drömjobbet.

Det kan låta självklart. Men det finns alltid de som vill ta över ansvaret över ditt liv, och därmed också din frihet. Radikalfeminismen, socialismen, den alltid så kluvna socialliberalismen, ekologismen. Listan kan göras lång på frälsarideologier som har planen för hur just ditt liv ska passa in i deras mall och utopiska drömmar.

De förment goda intentionerna är många. ”Minska klyftorna”, ”bekämpa maktstrukturerna”, ”klimatet går före tillväxten”. Gemensamt för alla dessa slagord är att de sätter sin ideologi framför dig. De utgår ifrån hur de vill att du ska vara.

Någon anlägger ett genusperspektiv, och tycker att det är bra att någon med sämre betyg men rätt kön får din högskoleplats. En annan tycker att det är helt okej att du inte får den hjälp du behöver i skolan, eftersom nivågrupperingar bygger på att det finns skillnader mellan människor.  Den tredje blir nöjd när elpriset går upp, strunt samma att du blir av med jobbet på grund av att företagets produktionskostnader skjuter i höjden.

Skillnaden är inte att de ser kollektivet medan vi bara ser individen. Skillnaden är inte att de alltid vill ont. Det vill de inte. Skillnaden är att vi ser människan som den är, inte hur vi vill att människan ska vara.

En viktig tumregel för alliansen är att människor vet bättre än politiker hur de bör agera i en given situation, och att politiker som hävdar annorlunda antingen är bra eller dåligt maskerade socialister.

SVT om den ”antifascistiska skyddsvallen”

augusti 17, 2009

SVT Muren

– Men det som i väst kallas ”dödens mur” heter i öst ”antifascistisk skyddsvall”. Sedan muren byggdes har Östtyskland gått från ekonomisk bankrutt till att bli en av de mest välmående nationerna i östblocket. Muren har tjänat sitt syfte.

Slutmeningarna på detta 23 år gamla klipp om den 25:e årsdagen av Berlinmuren uppförande skulle rört Erich Honecker i hjärtat.

Familjen förebygger psykisk ohälsa

augusti 17, 2009

En ny studie visar att fyra av tio ungdomar i åldrarna 14–15 år avsiktligt har skadat sig själva. De flesta gör det bara någon gång och får lindriga skador. Men drygt var åttonde högstadieelev uppger att de skadat sig fem gånger eller oftare. Det är nästan lika vanligt bland pojkar som flickor.

Om detta skriver SvD idag, Självskador vanligt även bland pojkar.

Längre ner i artikeln står också om det tydliga samband som finns mellan relationen med föräldrarna och självskadebeteende:

Ett tydligt samband har dock forskarna redan noterat. Det är betydelsen av känslor för sina föräldrar.

–De som uppgav att de saknade en positiv relation till sina föräldrar och till kamrater var klart överrepresenterade, liksom de som grubblade och tänkte negativt om sig själva och sin situation. De som hade allra mest skadebeteende, en relativt liten grupp, hade faktiskt en positiv relation till kamrater men fortfarande dålig till föräldrarna.

En familjevänlig politik är viktig. Inte framför allt för föräldrarnas skull, utan för barnens. Det är i de unga åren som relationen till föräldrarna grundläggs. Om vi erkänner det, så kan vi börja arbeta för att unga människor ska slippa må så dåligt att ett rakblad i armen känns som en positiv flykt från verkligheten. Det viktigaste arbetet för att skapa en bra relation mellan föräldrar och barn sker i varje hem, men genom att föräldrarna får mer tid med barnen så kan politikerna åtminstone förbättra förutsättningarna.

Har ett foster skyddsvärde?

augusti 14, 2009

Ja, svarar Paulina Neuding på Svenskan som skriver om regeringens förslag till tillägg i LVM om att gravida kvinnor ska kunna omhändertas om barnet löper ”en påtaglig risk att födas med en skada orsakad av missbruket”, Dags att tala om skyddet för foster.

En förlängning av resonemanget är att förändra straffrätten så att ofödda barn får skyddsvärde i det fall en gravid kvinna misshandlas. Neuding påpekar helt korrekt att detta inte behöver stå i strid med aborträtten. Däremot blir konsekvenserna absurda när en misshandel med syftet att döda det ofödda barnet endast leder till åtal för misshandel mot den gravida kvinnan.

Förutom att förslaget från socialdepartementet är bra så visar det också att Kristdemokraterna gör skillnad i regeringen. För inte hade detta förslaget lagts av något annat alliansparti.

Stärk banden med f.d. sovjetstaterna

augusti 13, 2009

Polens utrikesminister Radek Sikorski skriver om det polsk-svenska initiativet för att stärka EU:s band med de före detta sovjetstaterna Armenien, Azerbadjzan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina, The EU’s “Eastern Partnership” with former Soviet states holds the key to relations with Russia.

Några punkter i Sikorskis artikel:

* Viktigt att använda EU:s ”soft power” för att understödja demokrati och stabila institutioner.

* Skapa ett frihandelsområde med de östliga grannarna.

* De östliga grannarnas geopolitiska läge har stor betydelse för den europeiska energisäkerheten.

Det är väldigt positivt och viktigt att den polska regeringen nu väljer att spela en konstruktiv roll i det europeiska samarbetet. Få länder har lika stor potential för att knyta band österut (med undantag för Ryssland ) som Polen. Skillnaden mot hur det var för några år sedan är väldigt stor, och kan i stor grad förklaras med det maktskifte som gjorde att Donald Tusk och Medborgarplattformen hamnade i regering istället för bröderna Kaczyńskis Lag och Rättvisa.