Ny spellagstiftning måste ta spelberoendet på allvar

augusti 31, 2009

Nyligen rapporterade nyhetsmedia att samtalen från desperata anhöriga till behandlingshemmen för spelberoende har ökat under sommaren. Avsaknaden av hjälp för spelmissbrukare är påtaglig i många kommuner eftersom kommunerna enligt lagen inte är skyldiga att erbjuda hjälp till spelmissbrukare.

Regeringen förväntas lägga fram förslag till ny spellagstiftning nästa år och har i samband med det möjlighet att visa att man tar spelmissbruket på allvar. Dessvärre finns det en risk för att man inte gör det, speciellt om man följer spelutredningens förslag. Utredningen föreslår att staten behåller de så kallade ”mer farliga” spelen som till exempel nätpoker (vilket också råkar vara ett av de mer lukrativa spelen). På detta sätt menar man att man tar hänsyn till folkhälsan, men man förbiser att det faktiskt inte finns något som tyder på att staten är bättre på att motverka spelandets negativa konsekvenser än vad privata aktörer är.

Statens primära uppgift är att reglera och skapa förutsättningar, inte att själva tillhandahålla tjänster (det vill säga spel). I synnerhet ifall det handlar om spelformer som påstås vara så farliga att privata aktörer med alla medel ska förhindras att erbjuda dessa tjänster. Genom ett licenssystem kan regeringen istället utforma ett strikt regelverk som ställer samma rigorösa krav på privata aktörer som på statliga spelbolag.

Det verkar dock som om regeringen tänker föreslå en ”miniproposition” som enbart avser licensiering av vadslagning. Detta är en mycket olycklig lösning eftersom ett licensieringssystem som enbart inkluderar vadslagning inte är intressant för de allra flesta privata bolagen då vanligen mindre än 30 procent av intäkterna kommer ifrån vadslagning. Det är därför sannolikt att endast en liten andel av marknaden skulle acceptera licensiering, vilket innebär att staten inte skulle få kontroll över någon nämnvärt stor del av spelmarknaden och därtill skulle skatteintäkten vara obetydlig.

Erfarenheter ifrån Italien där introduktionen av ett licenssystem för enbart vadslagning och i ett senare skede lokalt pokerspel visar vilka problem som kan förväntas följa av en miniproposition. Den stora majoriteten av online bolag valde att antingen inte ansöka om en italiensk licens eller att acceptera kraven för licensiering men sedan driva de italienska kunderna till sina internationella .com hemsidor där de kunde erbjuda bättre odds på samma matcher samtidigt som spelarna kunde ta del av alla andra spelformer också. Resultatet var att skatteintäkterna uteblev och nya reformer framtvingades av EU-kommissionen men också som en följd av att man inte fick in några skatteintäkter och inte heller kunde ställa några krav på spelbolagen som valde att stå utanför licenssystemet.

Erfarenheter från länder som öppnat upp sina monopol visar att kraven på spelanordnare är väldigt hårda och bland annat finns det krav på åtgärdsprogram för att minska spelberoende. Ett spelmonopol eller ett licenseringssystem för enbart vadslagning löser inte problemen med spelmissbruk. Därför är ett licenssystem som ställer samma krav på privata och offentliga aktörer ett bättre alternativ. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp om Sveriges framtida spelpolitik och inte presentera en förhastad halvmesyr som förbiser behovet av mer resurser till hjälp och möjligheten att kontrollera de idag verksamma aktörerna på den svenska marknaden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: