Mer valfrihet i den borgerliga familjepolitiken

september 1, 2009

Otto Linton (M) skriver bra på Brännpunkt om bristen på valfrihet för svenska familjer, och efterlyser ett större borgerligt engagemang för föräldrarnas rätt att själva bestämma över barnomsorgsformen, Var är valfriheten inom borgerlig familjepolitik?:

Det kan inte vara förenligt med en borgerlig samhällssyn att enbart de föräldrar som förvärvsarbetar skall få del av samhällets barnomsorgsstöd eller att offentlig barnomsorg är att föredra framför föräldrar som själva fostrar sina barn i hemmet. Det är ett socialistiskt och totalitärt påfund.

Det är tillsammans med liberaler som Linton som vi kristdemokrater måste samlas för en familjevänlig politik. Att det finns ett folkligt stöd för valfrihet i barnomsorgen och föräldraförsäkringen har visats i opinionsmätning efter opinionsmätning. Men att få Alliansen att prioritera familjens situation kräver mer än en redovisning över senaste Sifomätningen. Det kräver radikala familjevänliga reformförslag, som vågar utmana socialdemokraternas politiska hegemoni på området.

Annonser

6 svar to “Mer valfrihet i den borgerliga familjepolitiken”

  1. Åke Sundström Says:

    Helt rätt, men då måste också du och andra kd:are våga medverka till avslöja den myrdalska mytologin om att daghemmmen leder till ökat välstånd. Sanningen är förstås den motsatta: att välståndet sjunker, som alltid när en vara eller en tjänst subventioneras till 90 procent. Har inte sett eller hört dig beröra denna avgörande aspekt.

  2. weimers Says:

    Det finns en intressant debatt kring anknytning som om den slår igenom kan få stora konsekvenser för synen på förskolan.

    Sedan tidigare är KDU motståndare till maxtaxan, vilket min företrädare Ella Bohlin var ute med på DN-debatt (http://www.dn.se/opinion/debatt/kristdemokraternas-rostkop-inte-bra-for-barnomsorgen-1.635330). Jag stod och står helhjärtat bakom det ställningstagandet.

    I nuläget handlar det sakpolitiska om att utjämna spelplanen och skapa rättvisa mellan de föräldrar som vill vara hemma med sina barn, och de föräldrar som nyttjar förskolan. Ett förstärkt vårdnadsbidrag liksom avskaffad maxtaxa är två reformer i den riktningen.

  3. Helene Says:

    Vad är det för intressant debatt om anknytning du tänker på?

  4. Åke Sundström Says:

    Inte riktigt svar på min fråga. Jag har ju märkt att moderpartiet inte vill kritisera det grundläggande systemfelet, som ger årliga välfärdsförluster på minst 15 miljarder kronor (som jag visat i Världen i Dag). Men ni i ungdomsförbundet borde våga!
    Visst, ett högre vårdnadsbidrag är ett steg i rätt riktning, men utan att ta tjuren vid hornen och granska myten om daghemmen som en hörnsten i den s k ”välfärden”, blir det svårt, närmast omöjligt att vinna debatten.

  5. weimers Says:

    Helene – tänker bland annat på Gordon Neufeldts studier (http://www.dn.se/insidan/insidannotiser/seminarium-om-barn-och-anknytning-1.882018).

    Åke – instämmer i att det behövs debatt i frågan, framför allt för att barnomsorgen ska vara utformad efter barnens behov (bl.a. för tidig förskolestart kan ju vara negativt för vissa). En viktig diskussion är också hur familj och arbete kan kombineras. Exv. föräldrarnas situation ser ju olika ut, beroende på om man är ensamstående eller gift/sambo. Mejla mig gärna vad du skrivit i frågan (weimers[at]kdu.se)!

  6. Åke Sundström Says:

    Utgick ifrån att du känner till vad den närstående kristna tidningen ViD skrivit i ämnet, men skickar dig gärna kopior via mail: två artiklar den 23 och 26 juli 2004 och min uppföljande kritik (29 juni 2005) av skriften ”Dagis och drivkrafter”.

    Anna Hedborg påstår i förordet att författaren (professor Sören Blomqvist) visat att dagens höga subventioneringsgrad är ”samhällsekonomiskt lönsam”. I själva verket säger han raka motsatsen: att välståndet SJUNKER – därför att föräldrarnas valfrihet inskränks. Det framgår, i klartext, att en barnpeng direkt till föräldrarna är den allra bästa lösningen.

    Det är detta viktiga och avgörande argument som moderpartiet antingen inte förstår eller också lite harigt tiger om. Visst kan det vara tufft att utmana s k etablerade sanningar, men är det en bra ursäkt, när vi talar om vad som påstås vara en av kd:s hjärtefrågor? Det kommunala vårdnadsbidraget är och förblir en halvmesyr, men var kanske den enda vägen för att få sig alliansbröderna en bit på vägen. Kan beloppet fördubblas: utmärkt, då närmar man sig reell valfrihet, men varför välja bort den enklaste och bästa lösningen: en barnpeng, lika för alla?

    Löftet om valfrihet kan bara tolkas på ett sätt: att föräldrarna bör ges TOTAL frihet att själva välja hur barntillsynen skall organiseras och hur subventionerna skall användas. Statens enda ”legitima” uppgift är att bestämma subventioneringsgraden (i dag 90 %, borde vara betydligt lägre). Så varför dessa sidospår om ”föräldrarnas situation”? Eller om barnens ”behov” – vet staten mer om den saken är föräldrarna?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: