Archive for oktober, 2009

Vilken syn har du på stenkastning och brända bilar?

oktober 30, 2009

AFA misstänks ligga bakom förortsupplopp i Fittja och Rosengård, rapporterar DN. Ett tiotal personer har anhållits, tydligen.

Hur ser jag och du på det? Några tänkbara hållningar utkristalliserar sig direkt:

1) Förståelse. Vi måste förstå den socioekonomiska bakgrunden till varför AFA-aktivisterna uttrycker sig så radikalt. Svaret är ökade satstningar från det offentliga, så att även människor utanför överklassen kan tillgodogöra sig samhällets utbud av aktiviteter.

2) Kluvenhet. Det är inte bra att AFA-ungdomarna kastar sten, och någon slags bestraffning ska de väl ha. Men vi får inte bara prata om batonger, utan måste se bortom brända bilar och kastade stenar.

3) Tuff mott brott: De som kastar sten på ambulanser, slår in skyltfönster och bränner bilar ska straffas. Det är helt ointressant vilken bakgrund de har. De är ligister som förstör tillvaron för vanliga hederliga människor.

Var passar jag in?

Det är ganska enkelt: Den som förnekar det personliga ansvaret för en kastad sten ursäktar kriminalitet, och kommer alltid att vara min meningsmotståndare. För mig är det helt självklart att det måste gå att genomdriva en politik som inser att brottsförebyggande arbete alltid måste vara utgångspunkten samtidigt som det är inte är något snack om att de kriminella individerna i AFA förtjänar riktigt kännbara straff. Det finns ingenting som säger att jag måste glömma bort alla de människors vars bilar förvandlats till utbrända vrak bara för att jag arbetar för att färre barn och unga ska behöva leva i otrygga hem med missbrukande föräldrar? Vad säger att jag inte kan brinna för att unga på glid ska kunna ändra sitt beteende för att kunna klara sig igenom skolan, samtidigt som jag menar att det inte är något märkligt med att våldtäktsmän ska sitta inne riktigt länge?

I den svenska debatten om lag och rätt så måste du välja ett spår. Förebyggande arbete. Bestraffning. Kriminalvård. Där har du dina alternativ.  Seså, välj!

Jag vägrar att välja. Uppdelningen mellan dessa kategorier är ren och skär bullshit, eftersom den implicerar att ett helhetsperspektiv är omöjligt.

Jag tror inte att höjda straff för våldsbrott och fler poliser löser alla problem. Men rättvisa straff är något gott i sig eftersom det är en grund för rättssamhället (kopplingen mellan lagstiftning och det allmänna rättsmedvetandet ) och fler poliser har inte sällan en lugnande inverkan på närområdet (samtidigt som det möjliggör att fler brott kan utredas). De enda som jag hört klaga över det ökade antalet poliser i Rosengård är för övrigt just AFA-aktivisterna (”Inga snutar på Rosengård”). Förhoppningsvis får de snart anledning att gnälla över höjda straff också.

Ida Thulins sågning förgyller dagen

oktober 29, 2009

Apropå Mona Sahlins utespel om föräldraförsäkringen: Ida Thulin sågar förespråkarna av tvångsdelad föräldraförsäkring i senaste Liberal Debatt, Att välja klokt är stort – att välja fritt är större:

Samma kväll som Göran Hägglund talade i Almedalen talade jag med en ung framåt kristdemokrat. ”Naturligtvis har människor rätt att leva som de vill, men på samma sätt måste vi ha rätt att säga att familjen är den mest stabila samlevnadsformen”, sade han. Ja, säg det, om ni vill. Men glöm inte att ta striden om de politiska frågor som påverkar den där samlevnadsformen, som vill detaljreglera den och snygga till den så att den ger ett mer behagligt intryck i SCB:s jämställdhetstabeller.

2002 röstade frihetsvänner i Stockholm på Mauricio Rojas. Det gick sådär. 2006 var det centerpartiets tur. Idag är det inte många som äter på den salladsbaren längre. Moderaterna mobbade ut Karl Sigfrid på gruppmötet. Det kommer många minnas, och tillräckligt många associera till valda scener ur Jan Guillous internatroman. Miljöpartiet kommer sannolikt göra ett kanonval i storstäderna och kan förväntas dra många frihetsvänner för sin syn på integritet och ny teknik.

Detta till trots finns det ett stort utrymme bland tveksamma liberala väljare som blev liberaler för att de aldrig växte ifrån treåringens ”kan själv”. Vi vill ha bra skolor, högkvalitativ sjukvård, rimliga skatter och föredrar att statens auktoritet riktas mot kvinnomisshandlare och kriminella gäng än mot vår familj.
Vi är många, och vi blir sannolikt betydligt fler den dagen någon börjar upplysa om på hur god väg den kvoterade föräldraförsäkringen faktiskt är att bli lag. Om Jan Björklund eller Maud Olofsson sätter ned foten i frågan kanske vi blir vid vår läst. Ges inga garantier kanske vi rör oss mot Görans gäng.

Missa inte!

Samhället är större än det offentliga

oktober 23, 2009

Göran Hägglund talade tidigare idag under partifullmäktige. Han betonade att Kristdemokraterna ska vara ett frihetsparti. Kronor och ören är viktiga, men avgörandet står i kulturkampen. Borgerligheten vann slaget om arbete kontra bidrag, men vi måste vinna slaget om värderingarna. För oss är samhället så oerhört mycket större än det offentliga.

Society State

En av de affischer som fanns på väggarna under Conservative Party Conference.

Apropå Göran Hägglund så har det skrivits en hel del läsvärt om Kristdemokraterna och verklighetens folk de senaste dagarna:

Dick Erixon: Göran Hägglund visar socialt patos och tilltro till människan.

Johan Ingerö: Håkan Boström, möt Sven E. Banangren.

Igår arrangerade nätverket Frihet, Familj, Flit och Företagshamhet också en after work, där ledarskribenten på Svenska Dagbladet Johan Wennström talade. Hans synpunkter, som är värda för partiledningen att lyssna på, finns nu på ledarbloggen: Agenda för verklighetens folk.

Certified by Ingerö

oktober 23, 2009

I senaste Liberal Debatt får några tunga borgerliga opinionsbildare säga sitt om vilka kandidater som är intressanta inför nästa års riksdagsval. En av dem är den läsvärde bloggaren Johan Ingerö, som rekommenderar väljarna att överväga bl.a. mig och Ebba Busch, Vad säger opinionsbildarna?:

Dagens riksdag är, som FRA-omröstningen visade, i bästa fall ett rundningsmärke för regeringen. Ledamöternas öden avgörs i högre grad av partiledningarna än av väljarna. Dessutom saknar de ofta de kvalifikationer och nätverk som krävs för att göra motsvarande karriär utanför politiken.
Därför behövs kompetenta personer med egna profiler som inte behöver sitta i riksdagen för att tjäna femtio tusen i månaden. Några sådana kandidater är moderaternas Johnny Munkhammar och Maria Abrahamsson, kristdemokraterna Charlie Weimers och Ebba Busch samt folkpartisten Mathias Sundin.

Man får tacka!

Om framtida alliansreformer i Liberal Debatt

oktober 23, 2009

För första gången i mitt liv har jag skrivit i Liberal Debatt. Förutsättningen var att ungdomsförbundens ordföranden skulle skriva om hur Allians för Sverige bör regera efter valet 2010, gärna exemplifierat med konkreta reformförslag.

Jag satte rubriken En allians för personligt ansvarstagande, och mina utgångspunkter var att vi behöver en regering som är trygg i de borgerliga principerna, som kan omsätta dem i praktisk politik, som vet att principiellt försvara sina reformförslag, och som är pragmatiskt i genomförandet.

Läs även inläggen från MUF, CUF och LUF.

”Bättre att unga får gå först”

oktober 23, 2009

Skriver i senaste Kristdemokraten om Littorins provocerande uttalande om att det är bra att unga får sparken först. Idag aktualiseras frågan under partifullmäktige, där vi i KDU hoppas att få in skrivningar i partiets valplattform om just denna fråga.

Intervju om besöket hos Conservative Party

oktober 22, 2009

Kristdemokraten skriver i sitt senaste nummer om KDU-besöket i Manchester på Conservative Party Conference, KDU besökte brittiska konservativa.

cpc 09

KDU-delegationen fr.v. Johan Enochson, Christian Carlsson, Jonatan Hedin, Ebba Busch, Sara Skyttedal, Aron Modig, Simon Westberg och jag själv.

HagueUnder Conservative International Offices mottagning stötte vi på William Hague, Shadow Foreign Secretary och f.d. partiledare.

Konferensen var bland de mest inspirerande tillställningar jag varit på. Seminarierna hade spännande teman, med debattörer från höger till vänster, från forskare till kolumnister. Talen var betydelsefulla, eftersom de innehöll nya reformförslag som många sett fram emot att höra med stor nyfikenhet. Mitt råd till partiet är att finnas på plats nästa år.

David Camerons tal till konferensen.

Londons borgmästare och originalet Boris Johnson höll som jag skrivit tal under måndagen. Vad få känner till är att han också kör sin egen stil på fotbollsplanen:

I hans tal under konferensen tog Boris Johnson upp ett exempel på vansinnigt statligt förmynderi, som lika gärna kunde hämtats ifrån Sverige:

And if you want one decisive example of the terminal lunacy that afflicts this government I give you the case the other day when a pair of female police officers discovered they were not allowed to babysit for each other unless they both secured OFSTED credentials in baby-sitting.

Who is sitting there in OFSTED handing out degrees in baby-sitting to female police officers?

I dont know but I know that whoever it is no doubt draws a handsome salary and benefits and bomb-proof public sector pension and that is where the axe should fall.

Get rid of the nonsense, but dont chop the investments essential to the UK economy.

Cut the baby-sitting monitors, but dont cut Crossrail.

Cut the baby-sitting monitor human resources department, but dont cut the tube upgrades.

Cut the baby-sitting monitor equal opportunities action day, but dont cut the great projects and investments that will deliver jobs and growth now and make London more attractive for generations to come.

Likheterna med Hägglunds resonemang under partiets personaldag i måndags är tydliga. Där talade han om Kristdemokraternas uppgift att öka utrymmet för allt det som finns mellan staten och individen:

Överallt där det behövs ska vi kristdemokrater freda människor från politiska dumheter: från krångliga regler, orimliga fastighetsskatter, system som gör det omöjligt att bygga upp ett eget sparande. Det är frihetsprinciper i praktiken, där de märks, och som också ger trygghet. Men man ska också kunna vara trygg i sin själva livsföring, i att slippa bli politiskt övervakad och tillrättalagd, slippa få varje åtbörd illvilligt tolkad och klandrad.

Man ska, på normal svenska, inom betydligt bredare ramar än idag, ha rätt att få bli lämnad ifred.

Vänstern får gärna hitta på experiment såsom genuscensurerade barnböcker och genusmärkta leksaker. Men då ska möjligheten finnas att välja bort sådant trams. Tyvärr är detta sällan fallet idag.

Framåtblickande partiledning på DN-debatt

oktober 19, 2009

Ny vecka, nya möjligheter! På väg till klasspressar, kampanj och debatt
noterar jag att partiledningen skrivit på DN-debatt:

* Bort med vurmet för filmcensuren.

* Ja till alkoholförsäljning utan krav på varm mat.

* Ja till kryddat ”husbrännvin” på restauranger.

* Ja till serveringstillstånd.

* Ett klargörande om ja till snus i Sverige och Europa.

* Nej till positiv särbehandling.

Det jag framför allt gillar med artikeln är att den visar att partiledningen vågar vara självprövande. Förnyelsen av kristdemokratin skulle vara intet utan det. De enskilda förslagen är på intet sätt radikala i sig, men nog lär det skapa debatt internt. För vad partiledningen gör är att utmana den tidigare kristdemokratiska sanningen i alkoholpolitiken om  att varje ny reglering är bra. Det är ett stort steg för Kristdemokraterna.

Äntligen! Jag blir glad på riktigt när jag ser att Hägglund, Odell och Larsson gör upp med idén om lagstadgad diskriminering, a.k.a. ”positiv särbehandling”. Positiv särbehandling bygger på en kollektivistisk människosyn, och missar det enkla och självklara faktum att människan och inte systemet, klassen eller könstillhörighet ska stå i centrum för politiken.

När jag analyserar händelseförloppet från sommarens riksting och framåt är det inte svårt att konstatera att partiledningen verkar veta vad man vill. Jag ser fram emot fortsättningen!

Läs också Sanna Rayman, som skriver om KD och skämmer bort sig med en No Bullshit Diet.

Littorins syn är provocerande

oktober 17, 2009

Detta skriver jag tillsammans med mina ordförandekollegor i Ung Allians på Svd Brännpunkt idag.

Att vara liberal är att vara…. socialliberal?

oktober 9, 2009

Isobel Hadley Kamptz skriver på Expressens ledarsida att KD får liberaler att fly till vänster. Anledningen ska tydligen vara talet kring verklighetens folk och den värderingsstrid som finns mellan kulturradikaler och mer konservativt sinnade.

För 10-15 år sedan är det möjligt att många liberaler hade reagerat väldigt negativt på en kristdemokratiskt partiledare som muckar gräl med kultureliten och står upp för familjens oberoende och att människor ska kunna leva sina lev utan att bli dömda av politiker som tror sig veta bättre. Det hade troligtvis av många liberaler tagits som intäkt att Hägglund vill reglera mera, och om detta tycker många liberaler inte.

Men, när jag träffar libertarianer, marknadsliberaler, klassiska liberaler och andra högerliberaler märker jag en nyfikenhet på Kristdemokraterna som tidigare inte funnits. Jag har också hört renläriga liberaler mena  att ”på det privata planet är jag konservativ”.

Jag skulle vilja påstå att detta är ett tecken på ett förändrat samhällsklimat. Dels har konservatism kommit att förknippas med små gemenskaper och försvar för de värderingar som utgör förutsättning för att de mellanmänskliga relationerna ska fungera i ett fritt samhälle. För tio år sedan var bilden snarare fluga, monokel och svensk-norsk unionsflagga. Men skiftet i högerliberalismen verkar också vara ett faktum.  Immateriella värden är viktiga, lag och ordning ska upprätthållas och politiker ska inte tvinga in mitt barn på genusdagis. Kort sagt: Lämna mig ifred att bygga upp min lilla värld (i den stora världen gäller vad jag kan se dock ett tydligt ekonomiskt fokus, vilket förvisso är fullt naturligt. Det är distinktionen mellan vilka värden som den stora respektive lilla världen som är viktig).

Men Hadley Kamptz menar att Göran Hägglunds linje splittrar alliansen:

Den gemenskap som finns i Sverige mellan konservatism och liberalism bygger trots allt på en traditionellt ekonomisk grundad höger-vänsterskala.
Sett till människosyn är skillnaderna mellan ideologierna avgrundsdjupa.

Jag får en annan bild än Hadley Kamptz när jag ser mig omkring. Min bild är att kristdemokrater och högerliberaler börjar hitta varandra i synen på vad som bör vara politik och vad som inte bör vara det. Göran Hägglund uttryckte för två veckor sedan att det är dags för Kristdemokraterna att ”förbjuda förbuden”. Det handlar om att bidra till ett samhällsklimat som uppmuntrar de goda handlingarna och det personliga ansvarstagandet, snarare än att skapa nya obligatorium eller förbud.

Liberaler som ser Göran Hägglunds förnyelse av kristdemokratin som ett skäl att byta block är inte mainstreamliberaler. De är socialliberaler.