Archive for december, 2009

Kandidaten, nomineringskommittén och (kanske inte) förnyelsen

december 23, 2009

Kristdemokraterna i Stockholm har haft provval. En av kandidaterna var Erik Sjöstedt, en av initiativtagarna till förnyelserörelsen Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet. Erik hamnade på sjätte plats om man räknar hela Storstockholm, vilket var viktigt med tanke på att de nio första namnen på listan finns med på den gemensamma listan för länet.

Men nomineringskommittén i Stockholm ville annorlunda. Erik petades ned till tionde plats, vilket drastiskt minskar hans möjligheter att bli vald. Så nu har Kristdemokraterna ett förslag till landstingslista med noll personer under 40 år bland de nio första namnen.

Neos Mattias Svensson skriver om det hela: Storbråk hos Kristdemokraterna i Stockholm, vilket har föranlett en debatt som bl.a. inkluderar Erik och nomineringskommitténs ordförande tillika avgående riksdagsledamoten Ingvar Svensson. Det är naturligtvis omöjligt att veta vilka resonemang som ligger till grund för nomineringskommitténs förslag, men vi ta del av intressanta synpunkter i kommentarsfältet.

Att Erik inte ska invoteras på grund av ålder är en ren självklarhet, men i ett parti som förknippas med äldre företrädare är det i alla fall ingen nackdel att vara under 40. Men framför allt: den kompetens, kreativitet och erfarenhet som han besitter borde kvalificera honom till topp nio på listan. Att medlemmarna ville ha honom på sjätte plats är en tung faktor (även om provvalet mycket riktigt är rådgivande).

Jag noterade att Fredrick Federley, som också fått en plats längre ned än vad medlemmarna ville, blivit uppringd av personer som är beredda att plädera för honom på nomineringsstämman. Vem/vilka ringer upp Erik? En nomeringskommittés ord är ju faktiskt inte lag.

Läs mer:

Erik Sjöstedt om nomineringskommitténs förslag.
Makthavare.se: Även kd kör över medlemmarna.

Alliansen måste locka fler unga väljare

december 22, 2009

Idag skriver jag med mina ordförandekollegor i Ung Allians om att alliansen måste göra mer för att locka unga väljare, annars väntar en smärtsam valrörelse i frågor som handlar om jobb, integritet och integration, Alliansen måste locka fler unga väljare.

Julfirande

december 21, 2009

Sista morgontåget inför julen. VU-möte med KD-Värmland och glöggkväll med fullmäktigegruppen innan det blir julfirande hemma på Hammarö. Undantaget från lugnet: rekordmatchen mellan Frölunda och Färjestad på Nya Ullevi. Slutsålt. Får se om alla orkar ut i kylan, finns ju trots allt en anledning till varför bandyn tappat publik genom åren.

God jul!

Makten glider informationens grindvakter ur händerna

december 21, 2009

Ingerö skriver om demokratiseringen av nyhetsflödet och de nya informationskanalernas genomslagskraft utifrån mäklarbyrån Husera och deras bemötande gentemot centerpartistiske bloggaren och missnöjde kunden Johan Folin. Istället för smidighet tillämpas elefant-i-glashus-metoden. Bara det faktum att företagets agerande får stå som exempel för att makten glider informationens grindvakter ur händerna, kan troligtvis uppskattas negativ PR i mångmiljonklassen för Husera.

Otrohet skadar, sårar och splittrar familjer

december 18, 2009

Debatten om Tiger Woods, otrohet och relationer går vidare. Min medverkan på Kvällsöppet med Ekdal ligger nu uppe och bl.a. Anna Ankas och KDU-Värmlands distriktsordförande Mathias Nordahls medverkan i SVT Debatt kan ses här.

I dagens nummer av Kristdemokraten skriver jag på temat: Otrohet skadar, sårar och splittrar familjer.

Morgonskörden den 16 december

december 16, 2009

I VF noterar jag att Mats Lindqvist i Kil får rätt mot Skatteverket och numera heter Slisk Lindqvist. En gratulation ska han att ha, gamle Slisk. Men ett fyrfaldigt leve får vänta tills han får igenom namnbytet från Lindqvist till ”Valulv”.

Jag och Christian Carlsson skriver i NWT om vikten av att vi stödjer våra utlandssoldater. Mer än 850 personer har anslutit sig till facebookgruppen Stöd våra soldater. Gör det du också!

I NWT kommenterar jag gårdagens fullmäktigebeslut på Hammarö om att låna 170 mkr för ny idrottshall och skola. Det var några år sedan jag såg ”Charlie Weimers (M)” i en tidning, får se hur lång tid det går innan det ändras.

På Newsmill fångar rubriken ”Krisen bland unga liberaler” mitt intressen. Det är den unge folkpartisten och liberalkonservative bloggaren (liberalkonservativ i Folkpartiet, by the way? Kan inte vara en alltför enkel tillvaro) Charlie Levin som problematiserar Niklas Wykmans tal om ”könsmaktsordning” med mera. Intressant debatt, eftersom den åskådliggör den interna konflikten inom svensk liberalism och kampen om vem som bäst företräder ”den sanna liberalismen”. Skiljelinjen är i och för sig old news, men det nya är väl att en folkpartist kommer med en drapa mot MUF från höger.

Har länge funderat på hur länge Nya Moderaterna kan leva på gamla meriter, dvs att många högerväljare instinktivt identifierar sig med partiet. För oavsett hur välvilligt inställd man är, så är det onekligen svårt att klassa könsmaktsanalys och kvotering av bolagsstyrelser samt föräldraförsäkring som klassiska högeridéer. Öppenhet inför aktivistisk feminism och könsmaktsanalys borde ju rimligtvis påverka partiets syn på valfrihet över tid, vilket i sin tur lär påverka högerväljares benägenhet att betrakta Moderaterna som just ”sitt” parti. Förändringen av försvarspolitiken och arbetsmarknadspolitiken kan läggas till det. Det är långtifrån säkert att det behöver betyda att partiet kommer att gå opinionsmässig kräftgång. Vad jag ser framför mig är kanske snarare ett ideologiskt inkonsekvent maktparti av kontinentalt snitt, liknande Sarkozys UMP, grekiska Nea Demokratia eller österrikiska ÖVP.

Klockan är 08.56 och SJ-förseningen just nu 11 minuter and counting.

För övrigt anser jag att partiledningen borde besöka London.

FS-möte i full gång

december 12, 2009

Christian, Ebba och Rebecca tar det lugnt under förbundsstyrelsens fikapaus. Vi har nyss pratat vår- och valkampanj, KDU är på gång!

www.stodvarasoldater.se uppmärksammas

december 11, 2009

Nu har julklapparna gått iväg till FS 18, och igår trillade en glad hälsning in i mailboxen från Mazar-e-Sharif. Självklart sitter bilden numera uppe på väggen här i Gamla Stan. Läs gärna FS 18 anhörigblogg för att få inblick i vardagen för soldaterna i Afghanistan.

Försvarsbloggen Wiseman’s Wisdoms skriver om initiativet, liksom Claes Arvidsson på Svenska Dagbladets ledarsida:

Det är inte ovanligt att jag är oenig med försvarsminister Sten Tolgfors, men de ord med vilka han inledde sitt tal vid ceremonin var helt rätt.

”Ni har alla valt att ta risker för att värna andras säkerhet och Sveriges intressen. Det är en djupt oegennyttig handling, värd stor respekt och uppskattning.”

Jag instämmer också i att Sverige tillsammans med 42 andra länder strider i Afghanistan för både internationell säkerhet och vår säkerhet.

Det var också glatt och allvarligt när de anhöriga efter ceremonins slut förenades med de sina. Starka känslor. Förstås.

Mitt i återföreningens glädje kändes det ändå sorgligt att det inte finns en veteranpolitik på plats. Efter nyår ska proppen dock i alla fall läggas på riksdagens bord. Det måste prioriteras, liksom stödet till anhöriga.

Jag tycker att det är jättekul att kampanjen uppmärksammas. Själva syftet med den är ju att fler ska ägna en tanke åt de män och kvinnor som gör en insats för oss långt utanför våra gränser.

KDU-Stockholm stads julhälsning: Röd Jul 2010

december 10, 2009

KDU-Stockholm Stads julhälsning:

Funderingar om tvåsamhet efter Kvällsöppet

december 10, 2009

Debatten igår på Kvällsöppet med Ekdal blev ganska spretig. Utifrån det samtal jag hade med redaktionen före programmet hade jag hoppats att vi skulle diskutera mer om principer och mindre om Elin och Tiger. Nu blev det många stickspår som inte kändes jätteintressanta. Gillar dock grundupplägget, eftersom debattörerna faktiskt tillåts tala till punkt.

Jag måste dock säga att jag blev uppriktigt förvånad när EvaEmma lyfte tanken att Elin skulle känna skam för den situationen hon försatts i. Är det många fler som går och tänker så? Den tanken har överhuvudtaget inte föresvävat mig. Som jag sa i debatten så är det skuldbegreppet och inte skambegreppet som är det centrala i vår kulturkrets. Det är också en nyckelprincip bakom den västerländska friheten. Vi har alla ett personligt ansvar för vårt agerande och får därför också ta ansvar (skulden) för vad vi gör som individer. Vi är inte ansvariga för när andra (vuxna) människor begår omoraliska handlingar (skammen) utan endast för vårt eget agerande visavi dem (dvs. gjorde jag vad jag kan för att hindra personen ifrån att begå en omoralisk handling).

Något jag inte blir förvånad över men ständigt fascineras av är att varje ny generation av kulturradikaler verkar sakna elementära kunskaper om sin egen rörelses historia. Isabelle Ståhl verkade genuint tro att hennes ”relationsanarkism” var någonting nytt och oprövat, i verkligheten har utopister i alla tider utropat att paradiset på jorden bara ligger ett par steg bort om man avvecklar äktenskapet (och äganderätten). Det senaste stora utbrottet var under 60- och 70-talet när aversion emot tvåsamhet, djupare relationer och äktenskap fördes fram under slagordet ”fri sex”. Precis som tidigare i historien blev dock de hippiekollektiv som bildades på denna grund kortlivade.

Det är inte en slump att tvåsamhet har en stark kulturell ställning runt om i världen och framförallt i västerlandet. Vi har under vår över tvåtusenåriga historia gång på gång prövat polygami som fenomen och funnit det oförenligt med våra värderingar. När vi granskar fenomenet närmare ser vi nämligen att det nästan uteslutande genom historien har handlat om män med makt som tar sig många kvinnor därför att de kan och det ger dem mest. I västerlandet har vi förkastat detta och menat på att en relation ska bygga på kärlek och respekt, jämlikhet, ömsesidigt beroende och gemensamt ansvar. Vi har därför upprättat en norm om tvåsamhet och använt äktenskapet för att förstärka denna norm.

Det är inte heller en slump att vänsteraktivister i alla tider har försökt krossa familj och äktenskap. Familj och äganderätt är nämligen de två pelarna friheten vilar på och därmed de främsta hoten emot socialismen. Genom familj och äganderätt kan vi nämligen göra oss fria och självständiga gentemot kollektivet. Äganderätten gör det möjligt för oss att själva planera och bestämma över våra liv utan statens inblandning och familjen utgör per definition en privat sfär där socialiststaten inte släpps in. Socialiststaten står därför i konflikt med familjen, likt alla privata sfärer, eftersom de möjliggör för individualism att frodas och system att ifrågasättas bakom dörrar dit staten inte släpps in. Extra farligt blir det förstås när denna sfär är starkt sammanbunden av ömsesidig respekt, kärlek och beroende för då är den i praktiken omöjlig att spränga, förbjuda eller ekonomiskt smula sönder.

Nu tror jag inte Isabelle Ståhl har funderat särskilt mycket över familjens och äktenskapets unika ställning i samhället. Hon verkar mest intresserad av de problem som finns idag snarare än vad alternativet är. Lite likt de som ropar död åt kapitalismen utan att för en sekund begrunda vad konsekvenserna av alternativen är.