En ny kristdemokrati: Uppföljning

december 7, 2009

”Nya Kristdemokraterna?”

I senaste numret av Kristdemokraten blir jag intervjuad i artikelserien ”Nya Kristdemokraterna?”. Först ut var Göran Hägglund, som bland annat tog kritiken mot talet om ”verklighetens folk” med ro. Han talade om att inte låta debattens mittpunkt flyttas vänsterut, att Kristdemokraterna ska ha ett positivt budskap och inte ivra för förbud, att subsidaritetsprincipen ska användas för att rulla tillbaka statens makt och stärka det civila samhället och att individ och stat måste kompletteras med gemenskaperna. Han slog också fast att den politiska förnyelsen ska fortsätta, Göran Hägglund vill mer makt åt folket.

Hägglunds förnyelse kan speglas i KDU:s utveckling

När jag blev intervjuad tog diskussionen sin början i Kristdemokratiska Ungdomsförbundets utveckling. Bland annat talade vi om var KDU befinner sig i dag jämfört med tidigare. Min uppfattning är att om konflikten sekulär/konfessionell var i centrum för tio år sedan, så är detta knappt något som diskuteras i dagens kristdemokratiska ungdomsförbund. Det gör också att förbundets fokus har skiftat. Idag är den interna debatten bredare, och vi diskuterar allt ifrån biståndspolitik till hedersvåld till arbetsmarknadspolitik. När förbundsstyrelsen för cirka fem år sedan gick fram med ett förslag om att införa fett- och sockerskatt så skedde någonting viktigt. Riksmötet reagerade, och beslutade istället att ge FS i uppdrag att verka mot en sådan skatt. Här skedde för första gången en rejäl brytning med förbudsmentaliteten i KDU, och sedan dess har socialliberal pekpinnepolitik fått allt svårare att vinna gehör i förbundet. Istället har vi analyserat samhället utifrån subsidiaritetsprincipen, och kommit fram tills slutsatsen att KDU:s roll måste vara att arbeta för mer frihet, så att människor får ett större utrymme att ta ansvar för sig själv och sin omgivning.

Idag kan KDU därför beskrivas som ett förbund som är värdekonservativt och sekulärt med fokus på mer makt till vanliga människor. I en sådan miljö är det lika naturligt att diskutera medicinsk-etiska frågor som skattefrågor. Skillnaden mot förr är att KDU inte längre tror att det endast krävs goda lagar för att upprätthålla moralen, utan att det också krävs god moral för att upprätthålla lagarna. Det var utifrån detta synsätt som vår förste vice förbundsordförande Ebba Busch i Expressen skrev om att fler kondomer från pappa staten inte nödvändigtvis ger färre aborter, för att ta ett exempel.

EU-valrörelsen: ”Wake up and smell the coffee”

Om fettskatten innebar en vändpunkt för KDU, så kom snusutspelet i EU-valrörelsen att bli samma utlösande faktor inom partiet. Jag har tidigare skrivit om den debatt som blossade upp i mars, men att Göran Hägglund ett halvår skulle uppmana kristdemokratiska politiker att ”förbjuda förbuden” var nog mer än vad jag och andra hade vågat hoppas på. Vad som hänt är att de socialliberala tendenserna plötsligt blivit ifrågasatta, efter att ha varit norm i ett antal år. Men för att detta riktigt ska få fäste krävs mer än att partiledaren håller ett tal vid ett internt rådslag. Det kräver att vi hela tiden analyserar förslag utifrån subsidiaritetsprincipen, och vågar ställa oss frågan om just detta förslag främjar det personliga ansvarstagandet.

Alliansens garant för klassiskt borgerlig politik

I SOM-undersökningar har Kristdemokraterna av sina egna väljare och väljarkåren i stort ansetts vara partiet näst längst till höger. Ett mitten-högerparti alltså. Men hur ser partilandskapet ut idag?

Under de senaste åren har en positionsförändring skett inom borgerligheten. Folkpartiet har övergivit den för flertalet väljare oattraktiva snällismen, Centerpartiet gick åt höger från sin tidigare mitten-vänsterposition och Moderaterna vill vara ett pragmatiskt maktparti av kontinentaleuropeiskt snitt. Det enda parti som inte förnyat sig har varit Kristdemokraterna, något som kan vara förklaringen till varför partiet tappat röster i varje val sedan 1998. Jag drar i huvudsak två slutsatser av detta:

För det första: Den finns något som skulle kunna betraktas som ett konservativt tomrum i svensk politik, Roland Poirier Martinsson är en av många som har skrivit om detta. Kristdemokraternas positionsförändring kan komma att attrahera högerväljare, men för att det ska lyckas måste partiet visa att man är bredare än vad belackarna påstår. Då måste partiledningen visa upp mod. De förändringar som aviserades på DN-debatt den 19 oktober är naturligtvis helt rätt, men kom ihåg vilka stora förändringar som Moderaterna under stor vånda genomförde för att kunna bli ”Nya Moderaterna”. Förändringen måste vara trovärdig (vilket bl.a. Johan Ingerö och Dick Erixon skrivit om), och då måste vi på allvar analysera förslagen ur vanligt folks perspektiv. Ta exempelvis frågan om gårdsförsäljning. Det är knappast så att de människor som har problem med alkohol skulle vara en framträdande målgrupp för en framtida gårdsförsäljning. Om partiet analyserar frågan ur vanligt folks och inte Systembolagets perspektiv borde det därför inte vara några stora problem att acceptera gårdsförsäljning.

För det andra: För den väljare som söker ett parti som vill se en klassiskt borgerlig politik har det länge varit svårt att pricka helt rätt. Folkpartiet står för en skolpolitik med kunskapsfokus, Centerpartiet prioriterar småföretagarfrågor, Moderaterna sänker skatten och Kristdemokraterna vill stärka familjen. Samtidigt talar Folkpartiet om att ”avskaffa heteronormen”, Centerpartiet tvekar i energipolitiken, Moderaterna hintar sitt intresse för att kvotera bolagsstyrelser såväl som föräldraförsäkringen, men samtidigt har Kristdemokraterna lanserat förslag om exempelvis individuella utsläppskvoter.

Ett parti som man vet var man har. Som inte vill ha fler regleringar bara för att verka handlingskraftiga. Som har det långsiktiga målet att skapa ett borgerligt samhällsklimat och agerar konsekvent utifrån det. Där borde Kristdemokraterna finnas. Göran Hägglund skapar just nu förutsättningarna för det, och det kan bli riktigt bra med tanke på att såväl högerliberala som värdekonservativa kristdemokrater har välkomnat förnyelsen.

Brottsnämnd ett steg i rätt riktning

För ett parti som betonar det personliga ansvaret och som vill upprätthålla lag och ordning är det naturligt att försöka mota brottsligheten på ett tidigt stadium. Just nu debatteras Kristdemokraternas förslag om en brottsnämnd för personer som ännu inte är straffmyndiga, och förslaget får som väntat mothugg från vänsterakademiskt håll. Men det viktiga för mig är att partiet signalerar ett intresse för hur brottsligheten ska bekämpas. Vi har länge, naturligtvis, haft en politik på området. Men jag har velat se mer, något som jag tidigare bloggat om:

21 januari: Rättspolitik: Helhet och långsiktighet
9 juni: Valanalys (KD): Åk till London och Berlin!
10 juni: Är omtanke om brottsoffret repressivt?
6 november: Driv lag och ordning, KD!

Jag hoppas att förslaget om brottsnämnder är ett första steg på vägen till att bli partiet för lag och ordning. Nu ska det sägas att jag är part i fallet, eftersom jag tycker att frågan är väldigt viktig. Men vad jag vet är att KDU:s kampanj på samma tema fått ett väldigt positivt mottagande bland gymnasieelever, och det finns ingenting som säger att det skulle bli annorlunda i andra väljargrupper. Inte minst det faktum att den kristdemokratiska väljarkåren 1998 (partiets bästa val någonsin) prioriterade lag och ordning högst av alla partiers väljare, borde stämma till eftertanke hos partiledningen.

Jag ser med tillförsikt på Göran Hägglunds försök att förnya Kristdemokraterna . Jag tror vi är på väg åt rätt håll. Självklart kommer det finnas gropar i vägen och ibland kanske vi hamnar på någon omväg. Men vi vet i alla fall vart vi vill och vad vi inte vill tillbaka till.

Annonser

6 svar to “En ny kristdemokrati: Uppföljning”

  1. konservativaperspektiv Says:

    KD/KDU:s förnyelse får mig att överväga ett medlemsskap. Fortsätt med det här, det kan bli hur bra som helst!

  2. dafydd Says:

    Har ni funderat på att byta namn samtidigt som denna förnyelse?

    Jag tycker det skulle vara ett ypperligt tillfälle att göra så, specielt då ni ändå inte verkar representera kristen-etik. Jag tänker då främst på vissa utalande angående försvarsindustrin från ert moderparti, och KDUs nya satsning ”stöd våra soldater”.

    Vilket jag också vill göra, men med målet att det ska byta arbete eller vägra använda våld och istället bli en ickevåldsstyrka.

    Men i alla fall. Är namnbyte något ni har funderat över?

    • weimers Says:

      I kristen idétradition är det inte pacifism som varit normen, utan det har snarare varit idén kring det ”rättfärdiga kriget” som utgjort utgångspunkten. Så att vårt stöd för soldaterna i Afghanistan skulle strida mot kristen etik har jag mycket svårt att se.

      Namnbyte diskuteras inom rörelsen med jämna mellanrum, men jag upplever att det finns ett väldigt starkt stöd för vårt nuvarande namn. Man anser att det anknyter till den kristdemokratiska idétraditionen, och fungerar som en tydlig markör om vad partiet vill uppnå i svensk politik.


  3. […] några månader sedan skrev jag om hur Kristdemokraterna skulle kunna konkretisera förnyelsen, En ny kristdemokrati: Uppföljning. Resonemangen kommer förhoppningsvis att kännas igen i kvällens Rapport-inslag om […]

  4. Johnny Says:

    Tycker att temat ”Verklighetens Folk” med fördel kan utvecklas krind de fyra F:en, Frihet, Familj, Flit (arbete) och Företagsamhet.

    Att KD markerar gräns mot staten känns mycket uppfriskande politik. Att staten inte skall lägga sig i vilket kön styrelseledamöter har, att EU inte har att göra med vilken mat (surströmming) och tobak svenskarna konsumerar.

    Kan KD sedan acceptera den svenska abortlagstiftningen som den är och betona att abort är ett dåligt preventivmedel och att det ytterst är kvinnan själv som måste ta detta svåra beslut och att KD vill föra en familjepolitik som gör det möjligt för fler kvinnor att välkomna ett barn till livet, ja då blir KD ett 12% parti igen.

    KD’s varma och kärleksfulla samt respektfulla människovänliga politk är vacker.


  5. […] många gånger uppmanat mitt parti att ta initiativet i rättspolitiken (se här, här, här och här), samtidigt som KDU skrivit rapport och framgångsrikt kampanjat på […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: