KD: Hopplöst ute eller på rätt väg?

juli 3, 2010

Kommentarerna i samband med Kristdemokraternas riksting i Örebro skiljer sig helt klart åt beroende på vartåt man tittar.

Självklart tar de socialdemokratiska ledarsidorna chansen att såga oss. VF vältrar sig i sina fördomar om partiet och tipsar bland annat om att vi ska prata mer om att mammor bör vara hemma med sina barn, Säker kan han inte vara. Att vi drivs av en uppriktigt vilja att lämna beslutet om huruvida mammor eller pappor ska vara hemma med barnen till familjerna själva, är inget som VF snappat upp. Samma ledarsida skriver om att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, och går därmed emot den majoritet samtliga partiers väljare som vill ha vårdnadsbidrag och valfrihet.

Den som vill ha en översikt av de socialliberala tyckarnas missnöje med Kristdemokraterna kan läsa DN:s kommentar, Ytlig verklighet. Där radas de nedsättande begreppen på varandra:  ”famlande”, “populistiskt”, “billigt”, “ogenomtänkt”, “identitetskris”. Dick Erixons teori om varför vi är ett rött skynke för socialliberaler kan ganska träffande, Kristdemokraterna på rätt väg:

Varför denna hårda dom? Jo, därför att Göran Hägglund i sitt tal på partiets riksting inte talade om FN och EU. Godda yxskaft. Nej, ärligare vore socialliberalerna i pressen om de öppet talade om vad det är i Kristdemokraternas värderingar som retar gallfeber på dem: att man som alternativ till statens sociala tjänster inte nöjer sig med att föreslå privata daghem och skolor, utan också vill ge familjen större tyngd i samhället.

Precis! Socialliberalerna ser hellre att människor är beroende av staten än av varandra.

Då är tongångarna betydligt mer positiva i högerpressen. Ola Mårtensson på Västervikstidningen knyter an till Almedalsveckan, och hoppas att Göran Hägglund lanserar ett tal à la Verklighetens Folk 2.0, Är det nu det vänder för KD?:

Det är i grunden en frihets- och integritetsvision det handlar om. Och i en tid då Moderaterna är upptagna med att vara det statsbärande partiet och inte längre verkar lika pigga på visioner som tidigare, torde KD kunna fylla ett tomrum. Det behövs en kraft i svensk politiskt liv som problematiserar de stora konforma lösningarna, vänstervärldens elitism och den sociala ingenjörskonstens klåfingrighet. Och samtidigt talar om respekten för människan och familjen och värnar privatlivets integritet.

Katarina Larsson på Borås Tidning menar att Kristdemokraternas värderingar är en unik och viktig del av Alliansen, KD mer än fyra procent:

lliansen hade varit fattigare, inte bara på procent utan faktiskt innehåll, utan KD.Vilken annan partiledare tar på allvar upp frågan om politikens gränser? Tar så att säga ett steg tillbaka och säger, även med kritik mot egna insatser, att samhällsengagemang inte ska förväxlas med lagstiftning.

Vilken annan alliansföreträdare vågar sig på att sida vid sida av arbetslinjen föra fram begreppet ”relationslinjen” – för att uppmärksamma det mänskliga behovet av långa relationer?

Vilken annan partiledare lyfter fram fotbollsklubben, pensionärsorganisationen och rollspelsföreningen som gemenskaper som ger trygghet och välfärd bortanför det offentliga?

Vid sidan av arbetslinjen har vi under rikstinget talat om relationslinjen och företagarlinjen. Det är perspektiv som behövs för att göra Sverige tryggare och friare.

Nya Wermlands-tidningen tar upp tråden om Kristdemokraterna som politikens gränspoliser:

Att den politiska vänstern vill styra och ställa över folks vardag är inte så konstigt. Det är ju det som är den stora skillnaden mellan höger och vänster. Eller som Hägglund sade i sitt tal: ”Vänstern drivs av en fundamental tes som säger att allt är politik. Det är en i grunden totalitär syn, för i den finns inga givna gränser för vad politiker ska få bestämma om.” Men varför då detta förmyndarvurm också hos en del borgerliga partier? Det är kanske här som KD har sin viktigaste roll att fylla i allianssamarbetet, särskilt nu sedan Moderaterna gått mer mot mitten.

När jag själv blev intervjuad av SVT så tog jag upp tendenser inom Alliansen som visar på behovet av ett borgerligt samvete. Det handlar dels om att det pratas ganska mycket om kvoterad föräldraförsäkring i de andra partierna, och dels för att det största regeringspartiet antyder att bolagsstyrelserna kan komma att kvoteras (se hela klippet här).

Kristdemokraterna är det parti som vill definiera politikens gräns. Vi vill ta strid mot politiska pekpinnar så att människor och familjer ges utrymme att växa.

För att lyckas med det krävs tre saker:

Tålamod: Att förändra samhällsklimatet tar tid. Insikten om att de inte finns några genvägar till ett starkare samhälle är en förutsättning för att vi inte ska blanda ihop samhällsengagemang med lagstiftning.

Konkretition: Att vilja rulla tillbaka statens makt är en viljeinriktning som kan bli kontroversiell när den konkretiseras. Men vi måste våga konkretisera! I årets val har de rödgröna gjort det åt oss i frågan om föräldraförsäkringen, men det är rimligt att förvänta sig att vi presenterar proaktiva förslag.

Konsekvens: Det är alltid en utmaning att leva som man lär. Våra förslag blir nu (med rätta) granskade utifrån devisen ”politikens gräns”. Ett sätt att bli konsekventa är att likt David Cameron lova att inför varje politiskt beslut ställa frågan: ”Uppmuntrar detta ansvarstagande och motverkar ansvarslöshet? Gör detta oss till ett mer eller mindre ansvarstagande samhälle?”.

Om att vi borde hämta inspiration från Storbritannien talar för övrigt jag och Sara Skyttedal om i torsdagens Aktuellt (16 minuter in i klippet).

Uppdatering:

PJ Anders Linder skriver om Kristdemokraternas riksting i sin söndagskrönika. Jag gillar hans uppmaning till Göran Hägglund inför Almedalen, Göran vid gränspolisen:

På fredag håller Hägglund årets Almedalstal. Vill han få fart med sig därifrån in i valrörelsen gäller det att han vårdar fjolårets investering. Vakthållning vid politikens gräns väcker intresse, sedvanlig snällhet söver. Han kan göra mycket mer av idén om medborgares rätt mot myndigheterna (Brännpunkt 1/7 ), och när det gäller rättssäkerhet för den enskilde – till exempel för företagare gentemot Skatteverket – kan han göra hur mycket som helst.

3 svar to “KD: Hopplöst ute eller på rätt väg?”


  1. Hejsan! När ni röstade igenom FRA-Lagen tänkte ni inte att det borde finnas gränser för vad politiker gör? Politiker ska inte kvotera föräldraförsäkringen men klubba massavlyssningslagar?

  2. Zeth Says:

    Det här låter minst sagt lovande! Det var roligt att Aktuellt gav Sara Skyttedal chansen att tala om Ronald Reagan och Margret Tatcher som politiska förebilder. Det är viktigt att visa människorna hemma i TV-sofforna att det finns politiskt engagerade med andra förebilder än Che Guevara &co.

    Fast jag måste säga att jag önskar att partiet kunde leva lite mer som man lärde genom att kräva systembolagets avskaffande.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: