Archive for oktober, 2010

Hammarös nya majoritet presenterar sig

oktober 26, 2010

Idag presenterade den nya blågröna majoriteten sitt program för Hammarö. En nyhet jämfört med tidigare är särskilt fokus riktas på miljö och företagsamhet (genom ett nyinrättat näringslivsutskott). Jag kommer att bli kommunalråd med ansvar för näringslivsfrågor och vice ordförande i kommunstyrelsen. Jag ser fram emot fyra år med inriktning på valfrihet, hållbarhet och medborgardialog.

Mer info finns på Hammarö kommuns hemsida.

Annonser

Historiskt maktskifte på Hammarö

oktober 25, 2010

Nu är det klart. Det blir ett historiskt maktskifte på Hammarö! En blågrön majoritet bestående av M, KD, FP, MP och C kommer att leda kommunen under den kommande mandatperioden.

Imorgon kl. 11.30 möter den nya majoriteten pressen för att presentera vårt gemensamma program.

Fram tills dess kan jag dock säga att det är en mycket speciell känsla, en utmaning och ett stort ansvar, att överta den politiska ledningen efter 90 år med Socialdemokraterna med makten. Det blir en nystart för Hammarö med många nya idéer för hur kommunen ska utvecklas.

Kristdemokratisk eftersvalsrannsakan

oktober 22, 2010

Det är glädjande (och absolut nödvändigt) att eftervalsdebatten landat i självkritik och insikt om att partiet befinner sig i kris.

Att komma hit var ett viktigt skäl till att KDU valde att kalla vår analysgrupp för ”kriskommission”. Det hade varit livsfarligt om partiet snabbt blivit bekväma i moderatledda majoriteter i riksdag, landsting och kommuner. Att tala kris idag är en förutsättning för att kunna tala framgång om fyra år.

För en vecka sedan skrev SvD om att vi kristdemokrater diskuterar namnbyte. Att jag har valt att lyfta frågan är enkelt. Jag och många med mig upplever att en mycket bred majoritet av människor utanför partiet tror att man måste vara kristen för att vara kristdemokrat. Att då utvärdera vilken  betydelse partinamnet har i sammanhanget är en naturlig sak för ett självprövande parti. Men låt mig betona en sak i sammanhanget: det är inte vår kristna värdegrund som är problemet, det är fördomen om att man måste vara aktivt kristen för att vara kristdemokrat.

Det finns olika åsikter om namnbyte eller ej, men det är hur som helst bra att de flesta tycks överens om att vi behöver göra upp med bilden av oss, för att kunna bli ett alternativ för fler väljare.

I sammanhanget dök mer eller mindre bra förslag upp. Lennart Sacredeus såg samma problematik som jag, och föreslog ”familjepartiet”. Jag tror dock att ett namn som reducerar oss till ett nischparti är fel väg att gå. Jag tror naturligtvis inte heller att namnbyte är en quick fix som kommer att lösa partiets problem. Min poäng har varit att nu måste en förutsättningslös diskussion ta vid.

För när vi nu verkar ganska ense om att många valarbetare har problem att svara på frågan ”varför ska jag rösta på just kristdemokraterna?” så är det avsaknaden av ett kristdemokratiskt projekt, en idé om hur vi vill att Sverige ska se ut, som är problemet. Då är namnbyte inte huvudfrågan. Inte heller vilka politikområden vi ska fokusera på. Utmaningen är istället att bli ett enkonceptsparti.

Problemet har varit att vi varit ett flerkonceptsparti. För drygt två år sedan fick vi lära oss partiets nya slogan är ”trygghet i det lilla är trygghet i det stora”. Sedan blev det 2009 under EU-valrörelsen dags för förbudslinjen. Kursändring följde några veckor därefter när Göran Hägglund under sitt almedalstal tog strid för verklighetens folk. Samma höst följdes detta upp av resonemanget om politikens gränser. 2010 återgick vi dock till en uppdaterad variant av trygghetskonceptet, i form av ”ett mänskligare Sverige”.

Tycka vad man vill om det politiska innehållet, men lättkommunicerat och tydligt är det ju inte.

Detta kom även KDU:s kriskommission fram till när de den 19 oktober, en månad efter valet, presenterade sin analys. Talande nog hade rapporten fått rubriken ”steg mot ett tydligare parti”, i vilken en av slutsatserna var att  fördomarna skrämmer bort väljare.

Samma kväll arrangerade nätrotsrörelsen 4F en after work i Stockholm, där jag medverkade i en panel tillsammans med Erik Slottner, Fredrik Segerfeldt, Jonatan Hedin och Jessica Nyberg. I diskussionen, vilket kan ses på SVT Play, lyfte jag fram tre måsten för Göran Hägglund och partiledningen. Dessa tre punkter hör samman och partiledningen kan inte avstå från att genomföra någon av dem:

1. Ett överordnat kristdemokratiskt projekt.

Verklighetens folk och politikens gränser utgör en grund. Men det är inte Lösningen, utan snarare en utgångspunkt för det kristdemokratiska projektet och en övergripande metapolitisk idé som partiet kan samlas kring och driva. Att en fruktbar politikutveckling är avhängig en övergripande idé har vi sett under mandatperioden, då tiotalet politikutvecklingsgrupper inte kom fram till så mycket annat än att den befintliga politiken är bra och att det räcker med att piffa upp gammal skåpmat med en ny rubrik. Jag är övertygad om att avsaknaden av ett koncept är en stor bov i dramat, tillsammans med att vi inte tog in några impulser utifrån. När vi bestämt oss för att besvara frågan om varför vi behövs måste vi också vara beredda att ta strid för vår idé, även om såväl det nya som det gamla arbetarpartiet tycker att vi har fel.

2. Förnya partiets image

Detta handlar om att våga lyfta fram nya ansikten som representerar den kristdemokratiska förnyelsen, så att potentiella väljare kan identifiera sig med vårt parti. Att göra upp med fördomar är en nödvändighet, liksom att vi har kristdemokratiska företrädare som framför allt står för vår och inte Alliansens politik.

3. Ett sammanhållet ledarskap

Vi behöver en ledning som i olika sammanhang ser till att få ordentligt genomslag för vår politik. Partiledaren, gruppledaren och partisekreteraren skulle kunna utgöra en grupp som både leder det kristdemokratiska projektet framåt internt och företräder det externt.

Första träffen efter valet och första signalerna om färdriktning

Idag är det dags för partifullmäktige, och Göran Hägglund skriver därför på DN-debatt att idédebatten bör fröet till kristdemokratisk revansch. Han är definitivt någonting på spåren när han betonar behovet av politikutveckling inom områdena familjepolitik och rättspolitik. Kan vi utifrån detta utveckla en övergripande idé som effektivt sammanfattar kristdemokratins uppgift på 2010-talet, så kan ett diffust budskap ersättas av tydlighet 2014. Den politiska inriktningen är i grunden rätt. Men det finns inga quick fixes som sagt. En framgångsrik förnyelsekräver därför ett helhetsgrepp för ett kristdemokratiskt projekt, en ny image och ett sammanhållet ledarskap. Den uppgiften återstår att ta itu med.

KDU tillsätter kriskommission

oktober 1, 2010

Igår offentliggjordes att KDU tillsätter en kriskommission. Så här ser pressmeddelandet ut:

KDU tillsätter kriskommission för att analysera valet

Kristdemokraterna gör sitt näst sämsta val sedan inträdet i riksdagen, och en tredjedel av partiets stöd i riksdagsvalet var taktikröster. Det är tydligt att självrannsakan och förnyelse är den enda vägen framåt. KDU initierar därför en kriskommission för att presentera analys den 19 oktober – exakt en månad efter valet. Gruppen ska behandla akuta utmaningar rörande personal, organisation och politisk inriktning. Det säger Charlie Weimers, förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.

– Kristdemokraterna har tillsatt en framtidskommission med uppdrag att ge en bredare syn på framtiden för kristdemokraterna de kommande två mandatperioderna. Förslaget skall presenteras i december. För att behandla mer akuta utmaningar rörande partiets politiska profil, organisation samt arbetet inom ramen för Alliansen har KDU initierat en kriskommission. Kriskommissionen skall presentera sin analys av nuläget och möjligt scenario 2014 den 19 oktober, exakt en månad efter valet. Kriskommissionen kommer att ha en bred sammansättning, från storstad till land, inifrån partiet och utifrån.

Kriskommissionens sammansättning:

Gruppen kommer att ledas av Jonatan Hedin, omvärdsanalytiker vid United Minds och förbundsstyrelseledamot i KDU.

Övriga medlemmar:

Conny Brännberg, gruppledare för Kristdemokraterna i Skövde.

Jessica Nyberg, initiativtagare för nätrotrörelsen Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet (FFFF) och gruppledare för Kristdemokraterna i Lidingö Stad.

Magnus Oscarsson, kommunalråd i Ödeshög där Kristdemokraterna ökade från 22,4 procent till 30,5 procent i kommunalvalet.

Fredrik Segerfeldt, borgerlig debattör och författare av ”Verklighetens folk möter politikens gränser” från tankesmedjan Civitas.

Erik Slottner, vice gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms stad och tidigare förbundsordförande KDU.

Sara Skyttedal, förbundsstyrelseledamot KDU och kommunpolitiker i Haninge.

Caroline Szyber, riksdagsledamot (statsrådsersättare för Göran Hägglund) för Stockholms kommun.