Kvotering i företagsstyrelser får aldrig bli allianspolitik

När jag i morse slog på TV4 Nyhetsmorgon, fick jag höra partisekreteraren Per Schlingmann (m) hävda att vanlig likabehandling inte fungerar i den genompolitiserade verklighet som är de Nya Moderaternas. Schlingmann väljer radikalfeminismen framför äganderätt och likabehandling, och öppnar upp för att företagsstyrelserna ska kvoteras.

Förutom avsaknaden av respekt för det privata näringslivets självständighet, uppstår ju flera konkreta problem. I Norge har exempelvis könsfördelningen inom byggsektorn uppmärksammats, eftersom sektorn är så mansdominerad. Endast 7% är kvinnor. Den norska lagen (som sannolikt har inspirerat moderaterna) kräver minst 40% av det ena könet i en företagsstyrelse. Rekryteringsproblematiken blir uppenbar.

Jämställdhet är bra. Fler kvinnor på ledande positioner i näringslivet skulle på många håll innebära att kompetensen tas tillvara på ett bättre sätt. Men lagstadgad diskriminering på grund av kön kan aldrig accepteras. Varken i näringslivet, på universiteten eller någon annanstans. Det främsta och mest rättvisa verktyget vi har är opinionsbildning, även om det är en långsammare väg. Det är exempelvis sannolikt förändrade attityder som gör att Pfizer inrättat ett stipendium för att uppmuntra fler kvinnor till karriär i näringslivet. Troligtvis är det också anledningen till att allt fler kvinnor, till skillnad mot vad Schlingmann verkar tro, faktiskt finns i ledande positioner i företagen.

Jag tror knappt mina öron när jag hör Per Schlingmann. Okej jag vet, det är en försöksballong. Men snacka om att bidra till att förkjuta mittpunkten i svensk politik vänsterut. Om det är okej att göra detta, varför inte gå in på arbetsplatsen och instifta kvoter även för de anställda? Det är oerhört viktigt att moderaternas testballong skjuts ned omedelbart av mer principfasta alliansföreträdare än Per Schlingmann.

Mer läsning om norska lagen om kvotering i näringslivet finns i Maria Ludvigssons En dålig, men sann, Norgehistoria.