Både mamma och pappa behövs

I morse fick jag möjligheten att debattera vikten av kärnfamiljen och barns behov av en mamma och pappa i Nyhetsmorgon på TV4. Det var andra gången på kort tid jag fått debattera samma ämne. Förra veckan var det med anledning av att Gudrun Schyman och andra glorifierar skilsmässor och nu på grund av att Göran Hägglund stått upp för att barn behöver en mamma och en pappa.

I TV4 försökte jag lyfta tre saker.

Det första jag ville lyfta fram är att det är skillnad på vad som är okej och vad som är eftersträvansvärt. För mig är det helt okej att barn växer upp med ensamstående föräldrar eller med två mammor. Jag vill inte förbjuda någonting. Men det eftersträvansvärda borde vara att barn får växa upp med en mamma och pappa eftersom vi vet att barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder.

Det andra jag ville lyfta fram är att den här frågan inte har något med någons sexuella läggning att göra. Denna diskussion handlar om vi vilket samhällsklimat vi vill ha. Jag vill ha ett samhällsklimat där kärnfamiljen uppfattas som en positiv norm och målsättning, även om vi vet att den inte passar alla. Därför tycker jag också att det är mer problematiskt att fler och fler barn växer upp med ensamstående föräldrar, att många föräldrar (framförallt pappor) är frånvarande under barnens uppväxt och att olika vänsterdebattörer aktivt uppmuntrar denna utveckling genom att attackera kärnfamiljen, än att homosexuella har fått rätten att adoptera. Men det betyder inte att homoadoption är oproblematiskt eftersom det betyder att barnet kommer växa upp utan en mamma eller en pappa.

Det tredje jag ville lyfta är att barn mår bra av att växa upp med en mamma och pappa, eftersom jag tror att mannen och kvinnan kompletterar varandra i föräldraskapet. Jag tror inte man kan ersätta en utebliven pappa med exempelvis hockeytränaren. Det påminner om snacket om kvalitetstid. Att det räcker för ett barn att pappa kommer hem och äter fredagsmiddag med familjen, för att kompensera frånvaron i vardagen. Jag tror att det bästa för barnet är kvantitetstid med både en manlig och kvinnlig förebild, i hemmet.

De som propagerar för t ex lesbisk insemination anser jag behöver tänka ett varv till. För vad man gör är ju att man tar ifrån barnet möjligheten att växa upp med en manlig förebild i den egna familjen.

Min uppfattning är att både mamman och pappan har en speciell betydelse. Vilket inte betyder att andra vuxna runtomkring inte kan spela en viktig roll, men de kan inte ersätta en mamma eller en pappa.

Det är inte bara en lösrykt ståndpunkt utan grundar sig på bred vetenskaplig forskning. När Sören Juvas hävdar att denna forskning inte existerar (som han gjorde i TV4) förutsätter jag att det är p.g.a. okunskap och inte för att han är förblindad av sin ideologi. Är hans ögon fortfarande öppna kan han ta del av en bit av den forskningen bland annat här nedan: