Än är inte sista ordet sagt i äktenskapsfrågan

En viss dramatisering av mitt föregående inlägg har skett i media. Man har valt att ta en mening jag skrev och tolka den som ett direktcitat av personer vid regeringskansliet. Det stämmer inte. Meningen var inte ett citat utan en sammanfattning av informationsbilden som jag såg den.

Det finns dock ett högst logiskt pussel som den som vill kan lägga i denna fråga:

1) Kristdemokraterna accepterar inte att regeringen lägger en proposition med förslag om en könsneutral äktenskapsbalk.
2) Kristdemokraterna föreslår istället en kompromiss: en könsneutral samlevnadsbalk och avskaffad vigselrätt för kyrkorna.
3) Statsminister Fredrik Reinfeldt avvisar att en kompromiss kan ske.
4) Således återstår inte så många alternativ…

Göran Hägglund har varit väldigt tydlig med sin ståndpunkt redan från början. Detta visste de andra partierna om när vi gick in i allianssamarbetet. En liknande situation fanns i förhållande till Centerpartiets kärnkraftsmotstånd, och finns i förhållande till Moderaternas regionmotstånd. Den ena frågan har man valt att ”frysa” under denna mandatperiod, och den andra flyter omkring någonstans i periferin. Alla dessa är frågor som varit mer eller mindre svåra att lösa, och de har innan detta behandlats med den fingertoppskänsla som är så nödvändig för att en koalitionsregering ska fungera.

I praktiken innebär Fredrik Reinfeldts agerande att oppositionen nu har övertaget. Riksdagsledamoten Lennart Sacredeus (kd) beskriver just denna problematik:

– När statsministern nu valt att köra över en alliansbroder, har han samtidigt bäddat för att själv bli överkörd av oppositionen som nu helt kan diktera lagstiftningens utformning.
– Restalliansen – m, c och fp – är ju mindre än oppositionen. Det statsministern gjort i dag är att han har lämnat över äktenskapsfrågan till oppositionen, vilket jag ser som mycket allvarligt inte minst då oppositionspartierna redan lagt en gemensam motion i just denna fråga.

Good job, Prime Minister.

Ett till personer som inte är helt nöjd med uppgörelsen är Jan Ericson (m) som anser sig ha svårt att rösta för ett förslag som inte är ett alliansförslag.

En sak vill jag också deklarera tydligt. Jag kandiderade till riksdagen med avsikten att bli en del av ett samlat regeringsunderlag, inte för att aktivt stödja förslag som splittrar Alliansen. Jag vet idag att det är många fler än jag själv i den moderata riksdagsgruppen som – oavsett helt olika åsikter i själva sakfrågan – kommer att ha mycket svårt att rösta för en trepartimotion om könsneutrala äktenskap, just därför att ett Alliansparti står utanför. Vi anser helt enkelt inte att det är så man bygger förtroende mellan fyra partier. Ministrar och partiledare säger ofta att vi skall vårda Alliansen. Nu är det upp till bevis!

Jan Ericson berättar också att protestmailen stömmar in till honom i samma tak som inför FRA-debatten.

Men, sista ordet är ännu inte sagt i denna fråga. Kd kommer fortfarande lägga sitt förslag till beslut som en tilläggsmotion till propositionen. En tilläggsmotion som verkar vinna stöd även hos andra.

Idag lyfter t ex ytterligare nio moderata riksdagsledamöter upp förslaget om civiläktenskap och låter även meddela att moderaterna inte har haft ”någon mer ingående diskussion sedan förra årets partistämma med beslut i Gävle” i frågan om könsneutrala äktenskap.

Det uttalande gör i alla fall mig lite förvånad. För om det är sant betyder det för det första att Fredrik Reinfeldt inte ens haft den respekten för KD att han tagit med våra kompromissförslag till sin riksdagsgrupp och för det andra att han inte har förankrat sin beslut att avbryta förhandlingarna med KD i sin riksdagsgrupp.

Även på annat håll vinner kristdemokraternas kompromissförslag eldunderstöd. Många debattörer, ledarskribenter och bloggare har instämt i de grundläggande idéer som Hägglund för fram som vägar till en gemensam alliansproposition. Den liberale bloggaren Henrik Alexandersson är i vanliga fall inte så värst imponerad av Kristdemokraterna, men backar till sin egen förvåning upp KD-förslaget:

Med kristdemokraternas förslag om civilrättslig registrering kommer kyrkan inte ha något att göra med registrering av äktenskap, i formell mening. Visst, man kan ställa till med ett kyrkbröllop som symbolisk handling. Eller någon annan cermoni, om man känner för det. Men själva juridiken överlämnas till de två inblandade människorna och staten.

Det är en rätt sympatisk attityd. Staten sköter registreringen – och lägger sig inte i vad olika religiösa organisationer pysslar med. För att komma från kristdemokraterna är detta ett enastående liberalt förslag.

Moderate riksdagsledamoten Göran Pettersson är också närmare kristdemokraternas linje än statsministerns:

Personligen så står jag i denna fråga mycket närmare kristdemokraternas Göran Hägglund än min egen partiledare och Mona Sahlin. Jag tycker att flera av de lösningar som föreslås av kristdemokraterna är mycket mer logiska än de som mitt eget parti framför.

Han belyser också det märkliga i att det pratas som om riksdagen bestämmer när ”kyrkklockorna ska ringa”, som om det fanns ett ”kyrkoutskott” vid sidan av utrikesutskottet, skatteutskottet osv:

Maud Olofssons har dessutom en mycket underlig tolkning av partiledaröverenskommelsen. Enligt SvD har hon sagt ”Grundvärderingen om allas lika rätt och värde har varit utgångspunkten. Därför gläds vi nu när lagstiftningen likvärdigt värdesätter kärlek och ger samma möjlighet för alla att gifta sig också i kyrkan, säger Maud Olofsson.” Vad menar hon? Ska staten ta över kyrkan igen? Är det riksdagen som ska bli kyrkans högsta teologiska instans?

Attackerna på religionsfriheten stannar dock inte där. Utan vi lär nog få se hur diskrimineringsombudsmannen inom ett par år drar frågan om vigselplikt genom hela domstolsväsendet ända upp till Europadomstolen. Sten-Gunnar Hedin tar upp ytterligare en annan aspekt av de problem som uppkommer när staten vill lägga sig i kyrkornas inre liv:

Låt oss göra ett tankeexperiment att några samfund skulle acceptera ”erbjudandet” att behålla vigselrätten. Kan ceremonierna få vara olika för hetero- och homosexuella par? Vad säger han och öviga ivrare för samkönad äktenskapslag om det? De heliga texterna som används vid en vigsel i kyrkan, som faktiskt enbart handlar om äktenskapet mellan kvinna och man – några andra finns inte. Kommer staten att kräva att de religiösa urkunderna skrivs om? Får de citeras?

Personligen tycker jag det är konstigt hur många liberaler som i denna fråga lämnar de liberala grundprinciperna och istället driver en kulturradikal linje. När man diskuterar liberalism (i alla fall i teoretisk miljö) brukar dess anhängare lyfta fram att den är överlägsen andra ideologier genom att den, innanför vissa men stora ramar, väljer att inte ta ställning utan låter människor välja själva hur de vill leva sina lev. Liberalismens mål är att vara ”värdeneutral”. Men det finns inget värdeneutralt i att införa en könsneutral äktenskapslagstifning. Äktenskapet är nämligen ett begrepp med en specifik innebörd som betyder väldigt mycket för vissa människor. Om staten går in och omdefinerar detta begrepp så har staten inte valt en värdeneutral linje, staten har aktivit valt att främja vissa värderingar på bekostnad av andra. Än så länge har jag inte hört någon liberal som utifrån strikt liberala grundprinciper har kunnat försvara en sådan aktiv värderingspoliitk ifrån staten.

Jag har debatterat äktenskapsfrågan många gånger med liberaler, och jag drar nog inte till med någon överdrift om jag säger att vi då och då varit lite oense. Men när jag har analyserat frågan, och letat efter en lösning som både är könsneutral, värdeneutral och respekterar religionsfriheten, så har jag landat i samma förslag som partiledaren drivit. Jag tror att detta är en lösning som alliansens väljare skulle kunna acceptera, eftersom det är en frihetlig lösning. Min vilda gissning är att det är anledningen till att så pass många liberaler nu ”kommer ut” till förmån för KD-kompromissen.

Jag skulle gärna vilja se en opinionsundersökning där borgerliga väljare får välja mellan de olika alternativen. Är det bara jag som tror att en förkrossande majoritet skulle förorda antingen bibehållen lagstiftning eller en könsneutral samlevnadsbalk?